Frihetskämpar, despoter och terrorister, vem är vem?

Den 23 april genomförde Alhambra Malmö Muslimska Studentförening en samtalskväll i samarbete med IslamMedia. Deltagare var bland annat Jasmin Ismail, Rashid Musa, Amanj Aziz och Sakug Tufekcigilu. Ämnet för dagen var Kriget mot Terrorn och Rättssäkerheten. Du kan lyssna på ljudlänken själv men det hela var, när jag lyssnat igenom den, en lika märklig som deprimerande tillställning.

Påståenden om såväl svenskt som europeiskt lagstiftningsarbete fick i praktiken stå oemotsagda och spridandet av fördomar visavi det svenska samhällets våldsmonopol förstärktes. Det mesta av samtalet kom att handla om situationen i England som samtalspanelen implicit och explicit lät förstå råder i Sverige. Musa, Aziz och de övriga i panelen, inklusive samtalsledaren, gjorde sitt bästa för att smutskasta den nationella samordnaren Mona Sahlin.

Sahlin har på senare tid haft den dåliga smaken, ansåg panelen, att ställa krav på det muslimska civilsamhället om delaktighet och att de är framför allt Imamerna som sitter med nycklarna till en annan tolkning av Koranen än den mer ortodoxa och våldsbejakande vilket sannolikt inte fallit samtalspanelen i smaken. Panelen blandade och gav friskt med begrepp som kolonialism, rasism, islamofobi samt just rådande läge i Storbritannien. De lyfte även fram charterresorna i terror, eller Syrien-resenärer som deltagit i strider, att dessa skulle få främst vård och jämförde med brittiska och amerikanska soldater som återvänt från FN-sanktionerade operationer där de fick vård. Att jämställa en IS-kombattant med en soldat som tvingas strida på ett FN-mandat kan vi ha synpunkter på. Argumentet ”Idag terrorist – imorgon frihetskämpe” nämndes minst en gång med applåder som följd vilket i praktiken, tillsammans med jämställandet av kombattanter, satte ramen för denna tillställnings stämningsläge.

Det är inte utan att reagerar efter att lyssna på denna samtalskväll, kanske framför allt över det panelen och samtalsledaren kallar en ”uppläxning” av närpolisen i Rosengård.

Polariseringen av det nationella och internationella politiska samtalet kring fundamentalistiska och våldsbejakande ideologier ser ut att fortsätta, likaså förvirringen, frustrationen och informationsunderkottet. Ett underskott som då utgör grogrunden för vanföreställningar. Den muslimska diasopran, om den nu är representativ av de som deltog i samtalskvällen, sänder ut en mycket motsägelsefull signal:

”Vi kräver att ni samtalar med oss, men ni måste göra det på våra villkor. Allt annat är rasistiskt eller kolonialistiskt”.

Just motviljan att se IS som en terrororganisation och förnekelsen av att det finns såväl våldsbejakande som antisemitiska strömningar i vissa muslimska kretsar är något som präglat och präglar den mur som ligger mellan det svenska samhället och delar av den muslimska diasporan. Det finns inget rasistiskt i att konstatera att krigsbrott begås i Syrien och Iraq, det finns heller inget rasistiskt i att försöka be de som är en del av språk- och kulturområdet om hjälp. Det rasistiska ligger möjligtvis i motviljan att bistå ”kufr”, eller otrogna, med att upprätthålla svensk lag och svenska värderingar på svenskt territorium. I Storbritannien är idag problemen så pass stora med vålds- eller fundamentalistorienterade predikanter att premiärminister Cameron aviserat en lagstiftning syftande till att stänga ner dessa moskéer om de mest hätska imamerna och budskapen inte försvinner. Om vi nu gör en jämförelse med Sverige, vilket panelen ofta återkom till, så är det sannolikt en utveckling som vi alla – muslimer, kristna, judar eller vi otrogna – helst vill undvika. Men. Om så skall ske bygger det på att vi slipper slå oss in i moskéerna för att få reda på vad som sägs. Att vi faktiskt får till det samarbete som Mona Sahlin nu efterlyser men som vissa anser ha ett rasistiska förtecken. Vi bör heller inte förneka det faktum att det mesta våldet mot muslimer och arabisktalande kristna inte kommer från högerextrema vita bittra män utan är 1 000 – åriga konflikter som de tagit med sig i sin flykt till en säker hamn.

Det andra vi bör fundera på är uttrycket

”Idag terrororganisation, imorgon frihetsrörelse”

som ofta används, vi bör betänka att det mycket väl kan vara tvärtom.

”Idag frihetsrörelse, imorgon terrorstat”.

Organisationer, personer och demokratiprocesser, har en benägenhet att förändras över tid. Demokratiseringsprocesser är dessutom ofta rätt blodiga tillställningar, den svenska processen utgör ett undantag. Frihetskämpar som Robert Mugabe, som gick hand i hand med Ingvar Carlsson, har utvecklats till despoter och despoter som FW de Clerk var med och lade grunden till att apartheid avskaffades i Sydafrika. Hade FW de Clerk haft en annan inställning hade Sydafrika kastats in i en spiral av ond bråd död som sannolikt fortfarande pågått.

Skärmavbild 2015-05-16 kl. 08.56.14

Ett exempel i realtid på det förra är hur nu frihetsrörelsen Polisario nu i allt fleras ögon bedöms vara en del av al Quaida och som nu närmar sig IS. En överväldigande majoritet av de rapporter som kommer från Polisarios läger i Algeriet vittnar om de två terrororganisationernas närvaro och dominans samtidigt som Marockos tidigare kritiserade regim faktiskt genomfört demokratiska allmänna val som godkänts som sådana av sin omvärld. Muslimska Brödraskapet är annars den organisation som hoppat oftast mellan rollerna om vi ser till hur den arabiska våren utvecklats i Egypten. För närvarande i praktiken förbjuden men så sent som för ett par år sedan innehade de presidentposten efter lång tids underjordisk existens. Under Brödraskapets regim kom bland annat kopter, kristna egyptier, att känna av dess syn på andra religioner utöver att Brödraskapet hade förintelsen av Israel som stat i sitt valmanifest vid de allmänna valen.

Terrororganisation eller frihetsrörelse? Det finns inga självklarheter längre i en värld som går mot allt högre grad av radikalisering och allt fler som faller under definitionen terrorister eller fundamentalister. Den svenska debatten är i sammanhanget relativt mild. Än så länge. Vi bör därför bestämma oss nu, i god tid, vad vi vill se för värdegrund och vilka värderingar som ska prägla vårt samhälle. Och framför allt börja jobba med de element som inte ser de värderingarna som självklara utan som vill något annat med vårt samhälle.

Om inte bägge parter är eniga om detta, paneldebatten gav en tydlig signal om att minst en part är av en annorlunda uppfattning, kommer vi förr eller senare se just en utveckling av behov av just den lagstiftning som nu ligger på bordet i Storbritannien. Vi, eller kanske framför allt Jasmin Ismail, Rashid Musa, Amanj Aziz med flera, bör nog fundera på vad som var vunnet den dagen det inträffar som ett resultat av den ton de slår an.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.