Gnälliga föräldrar

Svaga elever på yrkesprogrammen saknar stöd som de har rätt till. Det visar en ny rapport från Skolinspektionen. Inspektionen har granskat 30 av de skolor som har många avhopp och det visar sig att två tredjedelar av de svaga eleverna inte får den hjälp de behöver. Resultatet förvånar Mårten Petersson, utredare på Skolinspektionen.

Samtidigt kan vi läsa i GP om massiva protester från elever, lärare, föräldrar och förskolebarn mot stadsdelsnämnden i Majorna-Linné som igår drev igenom beslutet att genomföra planerade nerskärningar. Beslutet slår hårt mot förskolan och skolan, som tvingas dra ner på assistenter och speciallärare för elever med särskilda behov. Skälet till besparingarna är de kraftigt höjda kostnaderna för nyanländas försörjningsstöd samt de ökade kostnaderna för ensamkommande flyktingbarn. När statsbidragen upphör, två år efter kommunplacering, rullas ansvaret över på respektive kommun och stadsdel.

Dessa åtgärder, som direkt berör medborgarnas vardag, är sannolikt bara början på mer omfattande ingrepp i välfärden om vi räknar själva på det. Eller?

Statsministern, min partiledare Stefan Löfven, har klart och tydligt markerat att vi behöver de prognosticerad 500 000 migranterna som bedöms komma de närmaste åren för att säkra välfärden. Att det är förenat med en ”mindre kostnad initialt”.

Tro det?

Dagens situation i Göteborg är effekter av volymökningar som ligger flera år bak i tiden. Det är först två år efter kommunplaceringen som dessa blir kännbara för medborgarna. Med dagens handläggningstider först tre år efter att en asylsökande anlänt till Sverige. Förra årets volymer kommer vi se effekterna av om tidigast två-tre år. Det finns idag inget som tyder på att etableringstiderna för den gruppen skulle vara kortare än dagens. Siffrorna tål att repeteras:

Femtio procent av de nyanlända är i sysselsättning efter åtta år.

Med sysselsättning räknas minst en timmes aktivitet i veckan i arbetsmarknadspolitisk åtgärd, arbete, studier eller att de hjälper till i ett familjeföretag. Ersättningen kan helt eller delvis vara baserad på bidrag i någon form.

Efter femton år är siffran uppe i hela 65 procent.

Det finns idag ingen klar tanke vad vi vet från den politiska nivån – ytterst regeringen – på hur denna ekvation skall gå ihop. Det enda som lanserats är det ”snabbspår” av kompetensvalidering av ett fåtal som lanserades häromdagen. För övriga återstår att se men från källor i Rosenbad har jag fått höra att det inte kommer komma så mycket mer realistiskt genomförbart inom överskådlig tid. Inte utan omfattande kostnader och omprioriteringar av budgeten i varje fall.

Men vi skall vara trygga nu i förvissningen om att Statsministern har rätt, han säger ju att det är bara en liten ansträngning nu innan vi får tusenfallt åter. Så därför är beslutet i Majorna Linné inget att bry sig om för det kommer ju bli så mycket bättre runt hörnet om vi får tro statsministern. Att de få miljoner som krävs för att ge barn med särskilda behov en bra start i livet och då även på sikt spara mångmiljonbelopp under deras livstid inte behövs. Att empiri och forskning har fel.

Implicit blir slutsatsen att protesterna i Majorna Linné skall vi inte ta någon hänsyn till då det mest ser ut att vara överdrivet gnälliga föräldrar som förväntar sig något tillbaka på skattsedeln.

 

 

Annat som jag skrivit i detta ärende: Bunkern.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.