Knazbollah

Morgan Johansson, S, och justitieminister aviserar att börsnoterade bolag kan komma att upplösas om de inte har 40 procent kvinnor i styrelsen. Även fast uttalandet inte på något sätt kan missförstås försöker han, med begränsad framgår, manövrera sig ur detta i efterhand. Varför? Huvudskälet är sannolikt att det är ett direkt näringslivsfientligt förslag som ytterligare sänker regeringen Löfvens trovärdighet i näringslivsfrågor. Det märks dessvärre alltför väl att merparten av de som uttalat sig i näringslivsfrågor bara har haft anställningar i den politiska sfären.

Vare sig justitieminister Johansson eller Mikael Damberg, den högst ansvarige för den svenska näringspolitiken, har någonsin startat ett företag, drivit ett företag eller i kanske frägmst av allt i Dambergs fall – ens varit anställd i ett företag. Bägge två utgör den första generationens signalpolitiker. Skolade i SSU och på Bommersvik där signalpolitik och inte realpolitik är det som lärs ut. Dambergs syn, som nu ser ut att ha fått fäste hos även arvfienden Morgan Johansson (de stod på olika sidor under den strid som höll på splittra SSU under Dambergs ordförandeskap), är att väljaren är en konsument av åsikter på en marknad av snabbrörliga utspel. Detta är Dambergs egna ord från valutbildningen i 2010 års valrörelse. Om det är den grundsyn som nu slagit rot i Rosenbad så är därmed inget att förvånas över.

Sällan har vi kunnat se ett så tydligt exempel på signalpolitik. Sällan har ett signalpolitiskt förslag varit så illa förberett och så i otakt med tiden. Hade det lanserats för tre år sedan hade det fömodligen brutit udden av F! framgångar. Nu – tre år senare – känns det som både för försent och i otakt. Världen har förändrats. Andra frågor upptar väljarnas vardag. Förslaget är dessutom helt orealistiskt, det finns ingen parlamentarisk majoritet för en sådan lagstiftning då detta ligger utanför Decemberöverenskommelsen och samtidigt glöms realiteterna bort.

Ett börsnoterat svenskt företag kan byta börs att vara noterad på – med dagens aktiehandel spelar noteringsplatsen mindre roll. Likaså kan ett bolag med ett penndrag byta säte till ett land med gynnsammare näringslivsklimat än vad regeringen Löfven ser ut att skapa om lagförslaget går igenom. Kapitalet landar alltid i de marknader det kan känna sig välkommet. Regeringen Löfvens signalpolitik med vurporna i Mellanöstern, den ökade effektavgiften på kärnkraft och höjda skatter på förnyelsebar energi ser nu ut att toppas av hot om viten och likvidation av bolag. Vi kan fundera på om detta är rätt väg att gå om Stefan Löfven vill bli ihågkommen som en ”Näringslivets- och industrins man” i Rosenbad av näringsliv och exportindustri. Oddsen blev inte bättre idag.

Stefan Löfven bör gå från den av duon Damberg / Johansson förda signalpolitiken till klassisk socialdemokratisk realpolitik. Klassisk socialdemokratisk realpolitik har den egenheten att den även sänder ut signaler. Rätt signaler just för att den gör skillnad hos väljarna.

Jag kan räkna upp fem lagförslag eller andra åtgärder som är mer angelägna för kvinnors förutsättningar och säkerhet där regeringen skulle kunna gjort skillnad.

  • Lagstiftningsvägen gå mot en reglering av arbetstiden för att undvika ”delade turer” i vården som främst är en kvinnofälla. Parterna, främst kommunala arbetsgivare, har inte lyckats lösa detta under de minst femton år som fack har protesterat mot detta.
  • Revidera villkoren för villkorlig frigivning av våldtäktsmän som efter utredning fortfarande bedöms utgöra en risk. Fallet är aktuellt genom den så kallade Hagamannen från Umeå som trots att han bedömts för farlig för obevakade permissioner nu kommer att friges villkorligt. En bedömning han delar med den forne polischefen som frigavs nyligen, Göran Lindberg, som inte heller han svarat på behandlingen han fått för sitt brott.
  • Garantera ekonomin för kvinnojourer så att de kan möta det behov som finns för skyddade boenden för utsatta kvinnor.
  • Utökat stöd till kvinnodominerade idrotter. Idag erhåller framför allt fotboll och ishockey det mesta av stödet, dessa idrotter är mansdominerade ju högre upp i åldrarna du kommer och dessutom de som senare har lättast att få sponsorer.
  • Fokus på kvinnans kropp och biologiska förutsättningar i all statligt finansierad medicinsk och kirurgisk forskning. Det finns inte en enda man född som på något sättt varit i beroendeställning av kvinnans förutsättningar. Fram till för bara några år sedan exkluderades kvinnor från majoriteten av medicinsk forskning då denna fokuserat på kapitalstarka grupper. Män. Gärna medelålders och vita. Med denna historiska snedfördelning ser idag vården olika ut för kvinnor respektive män. Ett sjukdomstillstånd som definitivt fått ta stryk av detta synsätt är förlossningsskadorna – så kallade underlivsrupturer vid förlossning. Detta tillstånd är extremt smärtsamt samt kan leda till år av läkningsprocesser, inte sällan med biverkningar som inkontinens och behov av att till vardags bära vuxenblöja.

Detta är fem mycket konkreta klassiskt socialdemokratiska realpolitiska förslag för att öka kvinnans förutsättningar till likabehandling. Morgan Johansson, och får jag förmoda, regeringen Löfvens utspel idag är inget annat än klassiskt Bommersviksskolad signalpolitik. Utan verkan. Knazbollah.

SSU och Bommersviksakademin, eller Knazbollahs identitets- och signalpolitik, har slutligen erövrat Rosenbad. Med allt vad det innebär.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.