Säkerhetspolis i mjukisbyxor och vilsna politiker

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Seminariet i Riksdagen onsdagen den sjätte maj 2015, igår, om IS – den islamiska staten eller Daesh med Loretta Napoleoni, kanske en av världens främsta experter på denna rörelse, konkretiserade många av de frågetecken som omgärdar denna rörelse. Den allmänna uppfattningen i svensk media, och sannolikt hos svenska politiker, är att IS i grunden är en konkurrent till det mer kända al Qaeda. Det är mer fel än rätt. Al Qaeda bygger på ren terror mot en fiende – väst – där alla operationer bygger på attentat i tredje land. IS, den islamiska staten, bygger på att skapa en stat och hålla territorium.

IS bygger dessutom på en klanstruktur, exakt som kalifatet. IS kommer bara kunna existera så länge klanledarna tillåter det att existera och inte kan erbjudas ett bättre alternativ. Detta förklarar varför IS har kunnat erövra hela områden, inklusive oljeriggar, utan nämnvärda strider. Idag kontrollerar IS ett område lika stort som Storbritannien. IS uppstår där ingen annan stat finns. IS uppstår när staten kollapsat regionalt och det är ingen slump att IS ledning valde att starta i Syrien för att bredas ut främst i Iraq. Att grundandet skedde i Syrien, i opposition mot al Assads terrorregim, medgav både ett skydd från västvärlden (alla al Assads fiender var allierade) samt finansiering från bland annat Saudiarabien. Expansionen österut – in i Iraq, i grunden möjliggjord av att USA inte hade en klar idé om vad som skulle hända med Iraq efter Saddam Husseins fall och inte heller var beredda att allokera tillräckliga resurser för det om det nu funnits en idé. IS medger att arabvärlden går tillbaka till sitt ursprungstillstånd – Klanen.

IS kan även beskrivas som en organisation med två grenar. Den stridande och den förvaltande. Den förvaltande delen, som handhar sjukvård, sociala välfärdstjänster men även oljeproduktion och skatteuppbörd, styrs av de lokala klanerna. Den stridande delen är mer brokig och det är den som utgörs av bland annat europeiska resande stridande muslimer. Organisationen är strikt hierarkiskt och bägge hålls ihop av en säkerhetstjänst som bäst kan liknas vid Stasi´s. Infiltration är strategin och oliktänkande eller opponenter till IS ”försvinner” utan någon större sentimentalitet. IS är känt för sin brutalitet.

Det jag reagerade på vid seminariet i efterhand var SÄPO:s representants sifferunderlag. Analyschefen Matilda Broman lät göra gällande att av totalt 11 000 europeiska stridande var 260 svenskar varav 140 återvänt och 40 har dött. Detta är gamla siffror. Första gången jag hörde dessa var för ett år sedan och sedan dess har andra nivåer nämnts av andra företrädare. Helt klar var Broman dock att vi har återvändare som SÄPO har kontroll på men hur vi möter dessa fick mig att reagera ännu hårdare. Svaret var

”Vi söker kontakt och frågar om de behöver hjälp med något”.

Säkerhetspolis i velourbyxor och mahjongskjorta? Sannolikt inte riktigt som IS offer och släktingar till offren förväntar sig. Brutaliteten som IS stridande visar är väldokumenterad och det är ingen statshemlighet att återvändarna utgör en viktig komponent i nyrekryteringen av IS stridande gren. Och detta är sannolikt inte riktigt vad som är rätt väg – Broman motsade sig nämligen senare:

SÄPO är tämligen övertygade att dessa stridande på ett eller annat sätt kommer medverka i planering eller genomförande av attentat på europeisk mark.

När Broman tog upp frågan om problematiken att IS-sympatisörer eller stridande kunde vara inbäddade i flyktingströmmen från Syrien och Iraq så nämnde hon att de har ett samarbete med Migrationsverket i frågan. Det var tur för henne att hon inte gick igenom kvaliteten på Migrationsverkets identitetskontroller och det underlag de har att analysera vidare. Situationen är så pressad idag att en handläggare tillåts lägga totalt sextio minuters administrativ tid enligt källor på Migrationsverket – i dagsläget utlagt på åtta månader – för en identitets- och bakgrundskontroll. Då skall nationalitet, familje- och klantillhörighet, nätverk samt eventuella militära engagemang klargöras. Och det underlaget har sedan SÄPO:s analytiker att arbeta med.

Men åter IS. IS finner sin styrka och legitimitet i dess civila gren samt förmågan att upprätthålla, om än under järnhäl, lag och ordning i ett geografiskt område som präglas av statskollaps. Det leder oss till andra rörelser med snarlika tecken: Hizbollah i Libanon (i och för sig Shiamuslimsk), al Shabab i Somalia och Boko Haram i Mali men även Houti-rebellerna i Yemen. Samtliga kontrollerar och håller territorier samt börjar fungera som en statsbildning med välfärdstjänster. De uppstår i det vakuum som bildas när stater kollapsar och adresserar en struktur – klanens – som de som lever där känner igen och känner en trygghet i. Nästan alla i varje fall.

Det leder oss till situationen i Libyen. Efter Mohammar Khadaffis fall, ett fall som baserades på folkresning men som sannolikt hade fått en syrisk utveckling om inte USA och sedan EU intervenerat med flyganfall, är idag ingenting. Det är inte en egentlig stat i varje fall som kan skydda sina medborgare och garantera olika former av försörjning av förnödenheter. Libyen är idag ett land där IS mycket lätt skulle kunna skapa territoriell kontroll och i likhet med Syrien/Iraq med detta som grund kunna expandera. Idag är det al Qaeda tummelplats men i likhet med IS ursprung så kan dessa mycket väl anamma IS ideologi och taktik . Samma sak gäller Västsahara, al Qaeda är närvarande i Polisarios läger och i detta ligger det i sakens natur att de mycket väl kan skaka av sig det gamla och anamma IS strategi, som bygger på klantillhörighet, istället. En strategi som visat sig vara ett vinnande koncept. Det är av den anledningen som Marockos strategi – att tränga in i moskéerna och skaffa sig en kontroll eller i varje fall bild av det religiösa budskapet är så centralt.

Att Sverige inte har samma möjligheter är naturligt men det är även internationellt väl känt att vi bedöms agera med stor flathet gentemot resande stridande samt predikanters olika budskap och övriga agerande.

Det finns därmed goda skäl att påbörja en bredare debatt om hur och var vi själva tycker att ett land eller region skall utvecklas. Och. Synen på vår egen säkerhet. Om vi anser att IS är ett hot mot oss och regional stabilitet i Mahgrib och mellanöstern måste vi ha en klar idé om vad vi vill ha där istället. Och kunna erbjuda samt stödja det alternativet under lång tid. Libyen, med Mali och Algeriet, ser nu ut att bli lätta offer för ett radikalt alternativ och idag är det bara Marocko som står emot att dessa läror sprids. Att spridningseffekterna redan nått Polisario råder ingen tvekan om – steget för den enskilda klanen från al Qaeda till IS är kort.

 

Not: För de som vill läsa in sig på ämnet kan följande litteraturlista ligga som första grund:

Loretta Napoleani: Islamiska staten

Per Brinkemo: Mellan klan och stat

Mary Kaldor: Nya och gamla krig

Benedict Anderson: Den föreställda gemenskapen

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.