Stödjer regeringen al Qaeda?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Mahgrib. Det vi européer kallar Nordafrika och många förknippar med det mer mytiska Orienten. För hundra år sedan koloniserat av Europa, idag den oroshärd där bland annat Algeriet och resterna av Libyen tjänar som uppladdningsområde för den terror som drabbat och drabbar såväl arabvärlden som europa.

Det finns ett land i denna häxkittel som fortfarande har kunnat bibehålla någon form av stabilitet i den turbulents som den numera rätt misslyckade arabiska våren lämnade bakom sig. Marocko. Men Marocko står inte utan utmaningar – även fast de som enda land har en relativ lyckosam historia så här långt att kunna avradikalisera de som gjort Islam till legitimt skydd för terror och ”social unrest”.

Marocko har sedan Spanska Sahara blev avkolonialiserat på 1970-talet gjort anspråk på territoriet. De är inte ensamma om detta utan även Algeriet har gjort anspråk samtidigt som Polisario hävdat dess rätt till självständighet. Konflikten har varit lång och blodig men sedan 1991 råder ändå ett visst vapenstillestånd. FN har för denna konflikt ett särskilt sändebud, MINURSO eller Mission des Nations unies pour l’organisation d’un référendum au Sahara occidental vars mandat du kan läsa här. Historieskrivningen har cirklat runt en uppfattning att Marocko är den onde emedan Polisario är den med rätten på sin sida.

De som i denna konflikt, som den nu utvecklats, ensidigt tar Polisarios parti gör det dock något för enkelt för sig. OLAF rapport om tillståndet ger en allt annat än positiv bild. Omfattande korruption och det internationella stöd som är avsett för flyktingarna och civilbefolkningen når inte fram utan stora delar ”försvinner” i Polisarios militära organisation och Algeriska intressen. Sedan förra veckan nekas dessutom MINURSO´s representanter tillträde till såväl läger som de militära installationer de skall ha tillträde till enligt FN-mandatet. I detta fullföljer Marocko sina delar men inte Polisario som nu även aviserat att de avser återgå till väpnad kamp.

Väl så. Men vad har det egentligen med Europa att göra? Allt. Medlemmar i al Qaeda in the Islamic Maghreb (AQIM) rör sig idag obehindrat över gränsen mellan Mali och Algeriet samt har identifierat Polisarios läger som sina primära rekryteringsbaser. Att al Qaeda tämligen fritt kan agera i Algeriet är känt sedan länge. Den terror, med USA och EU som yttersta fiender, som tidigare hade sitt epicentrum på den arabiska halvön samt Afghanistan har nu spridit sig till ett område på obehagligt nära avstånd från Europa. Helt plötsligt är det endast Gibraltarsundet som, om det vill sig illa, ligger mellan EU och en världsåskådning som inte vill den västerländsk demokratin något gott eller någon framtid.

Marockos regering är den som enskilt ser ut att ha identifierat en väg framåt i att kunna avradikalisera Islam, en väg till demokrati som liknar de vägar Turkiet och Oman tagit,  samtidigt som vi nu ser hur radikala och fundamentalistiska element börjat sprida sina läror i de läger som ligger i dels Algeriet men även i Västsahara. En utveckling som Polisario måste vara medvetna om då de aktivt motverkar all insyn från samfundet. Detta kan visa sig dyrköpt. Utöver finansiella medel, från det internationella samfundet som de undanhållit flyktingarna, så är de stridsvana och har nu aviserat att de tar upp vapen igen. Stridsvan och radikaliserad. Ingen bra kombination.

Det finns goda skäl, med dagens utveckling, att ifrågasätta Socialdemokraternas positionering att vilja erkänna Västsahara. Ännu större skäl finns det att ifrågasätta det ställningstagande som uttalar sitt stöd för Polisario som nuvarande statssekreterare Ann Linde gjorde i AiP. Det som är besvärande är att hon idag är statssekreterare under Anders Ygeman, den minister som har att hantera terrorfrågor. Om Ygeman hamnar i slutsatsen att fortsätta stödja Polisario kommer hans och Sveriges internationella relationer onekligen påverkas negativt. Du stödjer inte al Qaeda, om än indirekt, ostraffat i det internationella umgänget.

Polisario är idag en organisation som vare sig förmedlar internationellt bistånd till flyktingar eller följer MINURSO´s mandat. Polisario nekar till och med MINURSO personal att kliva ur helikoptrar när de anlänt för inspektion. När nu Polisario visar sig vara en aktiv part i destabiliseringen av regionen, med tydliga kopplingar till oroligheterna i Mali där Sverige har FN-trupp samt medverkar aktivt i rekrytering av jihadister så borde det vara tillräckligt med underlag för att Sverige och EU skall börja fundera på om den inslagna vägen är rätt.

Ett stöd till Polisario kommer sannolikt innebära en hel del problem för oss.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.