Utredningsregeringen

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

– Ni skåningar borde kanske älska Stockholm mer. Skåningar behöver kanske ha ett starkare engagemang i Stockholm. Det finns ju flera starka politiker från Skåne i regeringen. Det borde inte vara så svårt.

 Uttalandet kommer från framtidsminister Kristina Persson, S, och kan läggas till raden av knasiga utspel från Stefan Löfvens första regering. Andra exempel är kulturminister Alice Bah Kuhnke som ägnar i praktiken en halv intervju i DN om att prata om ”choklad på snoppen” och ”olla” samtidigt som hon i ett tal på Mynttorget lovade att hon skulle definiera vad Islam är för Sveriges och världens muslimer. Margot Wallströms krumbukter inom utrikespolitiken kan sägas utgöra kronan på verket, hon är i praktiken inte välkommen någonstans i arabvärlden längre. Inte heller Israel. När näringsminister Mikael Damberg säger att han har 23 ministerkollegor som skall hjälpa honom med främjanderesor för svenska exportföretag är det med andra ord en sanning med mycket stor modifikation, en oroväckande stor del av näringslivet vill inte bli förknippade med regeringen Löfven längre. När Damberg kallade till krismöte kring de frostiga relationerna med Saudiarabien dök inte de tyngsta företagsledarna upp. Minst tre av dem skickade inte ens en ersättare. På företagarspråk är det en rätt kraftig diplomatisk signal för i just detta kan inte Löfven skylla på att han regerar på en Alliansbudget.

Löfven regerar med en minister han valt själv och som i internationella kretsar gjort sig mest känd för att befinna sig i rätt korridor vid rätt tillfälle när nya toppjobb skall fördelas som ”av en händelse”. Det var med andra ord inte slumpartat att hon i februari – mars 2014 började bli synlig i Cephalus, den socialdemokratiska riksdagsgruppens kansli, i korridorerna. Elaka tungor talar även om en person med ett fantastiskt CV men med usla referenser. Leveranskapaciteten är inte direkt rosad.

Samtidigt ökar nu irritationen inom socialdemokraterna – opinionssiffrorna pekar stabilt nedåt samtidigt som Stefan Löfven inte upplevs stå vid sina ord. Att han inte kan leverera reformer på grund av att han regerar på en Alliansbudget är en sak, men var det inte samma Löfven som lovade att just INTE regera på en Alliansbudget veckorna innan Decemberöverenskommelsen? Visst var det så. Som förre försvarsministern och talmannen Thage G Petersson konstaterar –det farligaste en regering kan göra är att börja slira på löften.

Stefan Löfven har inte många veckor kvar innan han kan lägga det första riksdagsåret bakom sig och även för oss medlemmar finns det goda skäl att sätta oss och utvärdera arbetet. Det finns något som inte stämmer, eller rättare sagt fler parametrar som inte stämmer. Regeringens sammansättning är en sådan, dess styrning en annan.

Det som löper som en röd tråd genom regeringen är att endast ett fåtal av ministrarna har erfarenhet av sitt ansvarsområde tidigare. Mikael Damberg, näringsminister, har inte ens haft en anställning i ett företag innan han fick jobbet som högst politiskt ansvarig för företagens utveckling, Ibrahim Baylan som ansvarar för de komplexa energifrågorna har tidigare bar jobbat med skol- och utbildningsfrågor utöver hans anställning på ABF. Detta har inneburit att många ministrar tvingats till att begrava sina ansvarsområden i långa utredningar som dragit ner leveranskapaciteten avsevärt, på det prioriterade utbildningsområdet är det tveksamt om vi får höra något alls från Helene Hellmark Knutsson innan 2017 om regeringen överlever då hon begravt sina frågor i en enda stor jätteutredning. Regeringen Löfven vill gärna vara en samarbetsregering men bilden är nu i praktiken satt av en utredningsregering.

Utöver detta känns det som regeringen inte har tillräckligt fokus på en av vår tids kanske svåraste utmaningar, migrationen. Detta område skall genomsyra alla departement, även fast Morgan Johansson som justitieminister har ett övergripande ansvar, men resultatet av den formen av ledarskap är att ingen kommer känna speciellt mycket ansvar alls. Stefan Löfvens modell för ledarskap, att alla skall vara delaktiga i allt, är beprövad i andra organisationer och har ett lika uselt resultat som Margot Wallström kan visa upp i relationerna med Saudiarabien.

Det andra är styrningen av mediebilden. Den saknar fokus eller ens medvetande. Göran Persson frågade sin presschef varje dag om vem som vann slaget om media den dagen. Ett oerhört fokus som resulterade i tio års maktinnehav. Alliansen hade genom Fredrik Reinfeldts kontrollbehov en extremt effektiv process för detta som gick ut på följande:

Inte en enda intervju med en enda minister eller statssekreterare utan att den gått igenom och godkänts av samordningen. I denna mangling så gicks fokus och innehåll igenom med ministern i fråga – inga avsteg tilläts. Samma process omfattades debattartiklar och annat av snarlik karaktär, allt skulle gås igenom innan. Resultatet blev därefter – väsentligt färre vurpor och väsentligt mer positiv mediebild och åtta år vid makten.

Jag bedömer att Gustav Fridolins Youtube-hälsningar inte skulle överlevt tröskeln in till samordningen i Alliansens regering för att ta ett av de mer fiaskobetonade exemplen från regeringen Löfven.

Stefan Löfven saknar förståelse för media och kanske framför allt sociala medier men det är inte så konstigt alls. I hans stab återfinns numera de personer som tog beslut att lägga ner nätverket Netroots varav den ene så sent som i september 2014 konstaterade att de hade börjat märka av Sverigedemokraterna på webben på senare tid när hon satt i panelen på ett Twitterseminarium. Vill minnas att det inte bara var jag som ställde oss frågan vilken sten hon bott under sedan 2002 då SD rullade ut och tog kontroll över merparten av den webbaserade opinionsbildningen.

Hur skall då Stefan Löfven ta sig ur den negativa spiral han nu befinner sig i?

Att den är negativ är ingen idé att försöka förneka – det gör bara saken värre. Min bedömning är att han bör ta sommaren i akt och fundera på om han har rätt lag och rätt organisationsmodell. Om jag skulle vara i hans kläder skulle jag sannolikt inför riksdagsåret 2015/16 göra en rätt omfattande regeringsombildning. Rotera ut en del namn och ersätta med nya men även gå ifrån ”allas ansvar”-principen. För att öka fokus för var och en av ministrarna. Om inte annat så kommer detta sammantaget ingjuta en viss skräck i Regeringskansliet, ingenting är så effektivt som rädslan för en minister att kanske förlora jobbet med all den förnedring det innebär för att han eller hon inte levererar.

Göran Persson var känd för detta och kanske är det dags för vår statsminister, nu när han fortfarande har möjlighet till det, att ta en tur förbi Perssons gård ”Torp” när han ändå är i trakterna runt Harpsund.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.