Vända på varje sten

När Socialdemokraterna nästa helg samlas till kongress dominerar jobbfrågan. Partiet gick till val på att knäcka arbetslösheten. Men hittills har resultatet varit magert. Fler­talet av de åtgärder och satsningar som utlovades i valrörelsen dök ­förvisso upp i vårändringsbudgeten – men i långt mindre omfattning än planerat vilket även vitsordas av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en intervju i Dagens Nyheter. Eva Stenberg, i samma tidning, gör den tämligen enkla analysen att vi kommer se en tyngdpunkt på utbildningssatsningar i höstens budget. Varför är enkelt att ge ett svar på – socialdemokraterna kommer inte gå LO till mötes och låna upp 70 MDR SEK för investeringar i bland annat bostäder och infrastruktur och de stänger även dörren helt till låglönejobb och försämrad anställningstrygghet. Med dessa två dörrar stängda återstår bara att försöka sig på utbildningsspåret.

Det finns goda skäl att fundera något över detta. Låt oss konstatera sakläget:

  • Fram till 2020 måste vi producera 430 000 nya bostäder, i år startas produktionen av endast 40 500. Detta innebär att vi i fyra år måste bygga 100 000 bostäder per år. Med en produktionskostnad på 30 000 kronor per kvadratmeter, lågt räknat, hamnar vi om snittytan är 60 kvadratmeter på ett investeringsbehov om 180 Miljarder kronor per år. I fyra år. Det är fyra gånger så mycket som försvarets budget för att ta ett exempel.
  • Den svenska arbetsmarknaden är världens högst automatiserade och kvalificerade. Idag krävs minst gymnasiekompetens för till och med de enklaste jobben.
  • Ser vi till förvärvsfrekvensen så utkristalliseras en bild som direkt motsäger statsministerns påstående om att vi måste ha en hög invandring för att säkerställa välfärden. Det är endast inom gruppen arbetskraftsinvandrare som vi har en hög förvärvsfrekvens, övriga – vilka utgör den överväldigande majoriteten, ligger väsentligt under både inrikesfödda och rikssnittet men även här finns det stora skillnader. Idag har 65 procent utrikesfödda någon form av sysselsättning att jämföra med 80 procent av de inrikesfödda.
  • Hela 58 procent av somaliska flyktingar i arbetsför ålder saknar gymnasiekompetens, siffran för syriska flyktingar i arbetsför ålder är 39 procent som inte har gymnasium. Syrier är en grupp som de flesta politiker, inklusive arbetsmarknadsministern, hänvisar till som extremt högutbildad som raketforskare, fysiker, hjärnkirurger och annat. Sanningen är något, för att uttrycka mig diplomatiskt, annorlunda.
  • Skillnaderna mellan svenskfödda och invandrares försörjningsstöd är stora. Socialstyrelsen har årlig statistik. År 2012 gick 57% av samtligt utbetalt socialbidrag i Sverige till utrikesfödda, en häpnadsväckande överrepresentation i relation till befolkningsandelen. Då räknar Socialstyrelsen andra generationens invandrarhushåll, inrikesfödd med en eller två utrikesfödda föräldrar som svenskfödda. Vi vet att fattigdom och försörjningsstöd går i arv.

En svag punkt i arbetsmarknadsministerns resonemang är att det endast är utbildning som skall ta oss ur denna situation. Det är inte bara själva utbildningskostnaden som skall finansieras utan även det dagliga behovet av mat och bostad för den arbetslöse. En kostnad som idag i de flesta fall ligger på kommunerna. Och. En utbildning är inte en garanti till jobb, inte heller finns det ekonomiskt utrymme att i all oändlighet få utbildas till drömjobbet. Om nu utbildningsspåret blir det enda spåret kommer det krävas ett planekonomiskt angreppssätt. För varje arbetslös person allokeras en viss tid för utbildning till bristyrke – passar inte galoscherna så kanske även rätten till försörjningsstöd skall ifrågasättas. Alla kan inte bli webbdesigners om de inte från början har minst gymnasiekompetens med godkända betyg med sig in. Har de lägre kompetens kan de inte komma ifråga utan får nöja sig med att kanske bli buss- eller tunnelbaneförare. Det finns inget rasistiskt i detta.

Utöver detta så tror jag dessvärre att situationen inte medger att vi stänger dörren för vare sig stora investeringar i infrastruktur med medel från till exempel AP-fonderna samt att vi nog måste börja snegla på den tyska modellen. Tyskland har infört låglönejobb i industrin som en form av praktikantanställning. Lyckas du öppnas dörren för både utbidlningskarriär och högre löner, misslyckas du fastnar du i fortsatt fattigdom. Tyvärr, men det gives inget annat alternativ. Ungefär som Tove Lifvendahl skriver i sitt förord (fritt ur minnet) till den svenska utgåvan av Philip Legrain´s ”Invandrare – vi behöver dom”:

”Vissa av de som kommer går det bra för, de etablerar sig och lever ett gott liv. Andra kommer gå under på resans gång”

Kort, krasst och koncist. Inte heller här kan vi ana någon form av rasism. Möjligtvis cynism och libertarianskt tänkande men inte rasism.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har lämnat vissa stenar ovända av ideologiska skäl och jag förstår henne, det är svårt som socialdemokrat att i grunden stå för något annat. Men. Situationen är nu så allvarlig att vi inte kan kosta på oss den lyxen längre. Det handlar nämligen inte om en tävlan om att ha Europas lägsta arbetslöshet längre. Det handlar om att hålla ihop det svenska samhället så gott det går. Och det hastar.

Vi måste vända på varje sten och ta för oss obehagliga beslut om det skall gå vägen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.