Vi ska inte ställa grupper mot varandra! …… eller?

Större barngrupper på några förskolor, minskade resurser för specialpedagoger och mindre pengar till vikarier. Det är några förslag för att komma till rätta med budgeten i stadsdelen Majorna / Linné i Göteborg rapporterar SR/P1. Att budgeten beräknas gå back beror bland annat på att fler än beräknat behöver försörjningsstöd – och att man tvingats använda dyra vårdalternativ för ensamkommande flyktingbarn – eftersom det är brist på boenden och familjehem i stadsdelen. Det finns skäl att kommentera detta i en vidare kontext.

Ni kommer säkert ihåg historien om den nio-årige pojke, ensamkommande, som under uppseendeväckande former omhändertogs av ordningsvakter på Malmö Centralstation. Den lille pojken, för han är bara ett barn, kom närmast från Köpenhamn men startade sin flykt från Nordafrika för många år sedan. Han har sällskap med ytterligare mellan 200 och 300 olycksbröder. Barn som inte finns, men som ändå finns. De begår brott och är själva offer för kriminalitet. Barn och ungdomar som inte passar in i det svenska mottagarsystemet och som därför allt oftare syns driva runt på stadens gator. Det är en grupp pojkar mellan 9 och 18 år som i antal ökat kraftigt de senaste två åren. Den lille pojken från Malmö är inte längre kvar i vare sig Skåne eller Köpenhamn. Sedan en tid tillbaka är han en av alla de ensamma barn som cirklar runt Sergels Torg i Stockholm har en trovärdig  och närstående källa rapporterat till Ledarsidorna.se.

Polisen står handfallen och socialtjänsten i Stockholm har gjort några tafatta försök att omhänderta pojken enligt LVU men misslyckats eller helt enkelt bara ryckt på axlarna. Pojken är bara en av kanske 200. Som inte ens vill ha hjälp. Ett av skälen till varför kommunernas socialförvaltningar inte lägger så mycket kraft vid dessa livsöden är att kostnaden för den lille pojken, i detta fall, skulle ligga på 18 000 kronor per dygn för adekvat vård. Han är så pass illa medfaren att det endast finns ett fåtal LVU-hem som har den personalen som kan ta emot. Dessa är lika dyra som de är fullbelagda. Om nu kommunen där den lille pojken skulle få tag i en plats och få honom att acceptera vård så får kommunen bara ersättning från staten med en bråkdel av kostnaden, 1 600 kronor. Resterande belastar kommunens skatteunderlag. 16 000 kronor per dygn skall då, i detta specifika fall, mjölkas fram ur andra budgetposter. Då få eller inga kommuner har den planeringsbufferten och att socialchefen i regel blir utskälld av sina respektive nämnder för övertrasseringar så väljer de att se i annan riktning. Eller bara försöka högst tafatt.

Det vi ser ske i Majorna / Linne är på intet sätt unikt och då talar vi om stora städer, som Göteborg och Stockholms skatteunderlag, som kanske kortsiktigt kan ta oförutsedda kostnader i halvmiljonklassen per barn och månad, men för små kommuner och till exempel Malmö är det i praktiken omöjligt. De måste antingen skära direkt i annan verksamhet eller titta åt ett annat håll medans barnet på ett eller annat sätt går under – inte utan dramatik. Stadsdelsdirektören i Majorna / Linné Thomas Segenstedt säger de ingen annan vill säga:

– Om vi inte gör något med specialpedagogerna så måste vi ta bort någonting annat. Vi ser att de förslagen till anpassning som vi lägger fram till stadsdelsnämnden är de som skadar minst i ett helhetsperpektiv.

Hitintills har vi bara fått höra att ”Vi kan inte sätta grupper mot varandra, vi måste kunna göra både och”. Tro det? Det är exakt det vi måste göra nu. Vi måste ställa svaga gruppers behov mot varandra. Med allt vad det innebär i etiska och moraliska dilemman. Först ut i raden blir politikerna i Majorna / Linné att ställas inför dessa beslut. Fler lär följa inom kort.

Vi kan fundera något på hur opinionen kommer utvecklas med fler sådana beslut ett år in i mandatperioden. Vi kan även fundera något på om inte staten skall ha ett tydligare ansvar med egna resurser i form av utbyggt SIS för de mellan 200 och 300 som far mest illa som den nioårige pojken. Lagstiftningen för tvångsvård finns redan på plats. Eller. Är det en bra idé att  låta dagens omdisponeringar och annat fortgå?

Vad blir priset i sådana fall? Är någon beredd att betala det?

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.