En nationaldagsdystopi

Alice Teodorescus, GP, fredagskrönika är en av alla de som helt enkelt måste läsas. Vare sig hon eller jag delar grundläggande politisk övertygelse eller val av politisk preferens men hon står för något som få andra står för. En intellektuell hederlighet som måste sägas vara sällsynt i dagens politiska debattklimat. Hon skriver bland annat

På grund av stycket ovan kommer sannolikt denna krönika att delas av människor som röstar på SD. Jag kommer bli “SD-omhuldad” som det så finurligt kallas när man vill punktera någons person utan att ha förmåga att argumentera i sak 

Jag känner igen just detta. Efter att ha fått SD-kortet mulat i ansiktet av personer jag trodde var både vänner och intellektuellt hederliga så har jag i grunden kommit att omvärdera dessa. Det är samma personer som nu de senaste veckorna påstått att det inte finns en åsiktskorridor. Att skrika ”rasist” eller mula SD-kortet har varit ett medvetet sätt att få tyst på motståndaren när sakargumenten tryter när jag försökt bara att beskriva vad som händer med olika system vid oförberedda belastningar. Anders Lindberg, Aftonbladet, lät för en tid sedan stämpla alla kommunalråd som påtalade problemen i kommunerna med bostäder och jobb för nyanlända för rasister och dysterkvistar vilket kan tjäna som tämligen gott exempel på hur den Bommersviksskolade vänstern valt att hantera just migrationsdebattten. Ett annat exempel är Henrik Arnstad som skriker ”Alarm” så fort han får syn på något han kan tolka som islamofobi, han är påfallande tyst när socialdemokraten Adrian Kaba sprider antisemitiska vandringssägner eller när den kristna syrianska möteslokalen i Jönköping vandaliseras.

Aftonbladets Somar al Naher ser på nationaldagen att hon föredrar en ursäkt före att fira nationens dag för de missgrepp hon utsatts för är ett exempel på polariseringen och hur snett allt hamnat. Hon spelar enkelt över bollen på just de krafter som hon avskyrs planhalva – om Sverige är så hemskt varför bo kvar? Bedömer att det inte var al Nahers avsikt att ge SD eller dess mer radikala svans denna nationaldagsgåva men då artikeln passerat Aftonbladets ledarredaktions kvalitetskontroller är det där vi står.

Och det finns mer att ta i. Så mycket att det skulle kunna fylla flera böcker i ämnet hur det svenska debattklimatet har utvecklats. Detta samtidigt som vi nu ser hur det parti som byggde det Sverige vi trodde fanns, socialdemokraterna, kapats av identitetspolitiker och taktiker och vi ser en opposition som gjort triangulering till politik istället för att just forma politik från grunden. Allt i kombination med ett samhälle med allt svagare band.

Detta leder mig till en fundering över hur hösten ser ut. Den kan sannolikt komma att omfatta mer dramatik än vi till mans anar. Migrationsverkets budget kommer sprängas igen och vi har ännu inget konkret från regeringen hur alla jobb och bostäder skall skapas. Samtidigt kommer vi se den årliga anstormningen av bär- och svampplockare från forna Östeuropa nyttja vår allemansrätt i industriell skala. De som kommer nu för detta ändamål vet vi från början inte direkt älskar sina tiggande landsmän. De har sinsemellan en historia färgad av blod i sina hemländer. Allt detta, och mycket till som jag försökt beskriva, leder till sociala bomber som kommer brisera ju närmare skolstarten vi kommer komma.

Det kommer komma mera och jag kan sakligt konstatera att det finns inga tecken på att vare sig media eller våra politiker står beredda med en klar idé om hur vi skall möta utmaningarna på lång eller ens på kort sikt. För att jag påtalar detta får jag finna mig i att bli kallad rasist eller få SD-kortet mulat i ansiktet av personer jag en gång respekterade för deras intellektuella hållnings skull.

Nog om detta. Nu stundar nationaldagsfirande i olika format. Med smattrande flaggor, högstämda tal, skrik om rasistiska traditioner, köttbullar, syréner i håret, champagne, smörgåsbord och jordgubbstårta. Ni får från min sida hålla tillgodo med denna nationaldagsdystopi. Bättre än så här blir det inte. Allt annat vore intellektuellt ohederligt av mig.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.