Den undanträngda debatten

OECD-rapporten. Sandvikenrapporten. Och nu rapporten från Arena Idé författad av ekonomen Sandro Scocco tillsammans med Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia. GP, Håkan Boström, tar upp just Arenarapporten men det finns skäl att utveckla detta något.

Alla rapporterna förenas i att de försöker belysa hur lönsam migrationen är. De har även det gemensamt att samtliga fått underkänt av ledande ekonomer. OECD-rapporten för att migranter inte ansågs behöva bidra till utvecklingen av sitt nya hemlands rättsväsende och infrastruktur, Sandvikenrapporten för att rapportförfattarna, den internationellt kända revisionsfirman Price Waterhouse, bokfört skattefinansierade statsbidrag som inkomster samt nu senast Arena Idé-rapporten för att den präglas av gissningar och antaganden.

Arenarapporten säger, som exempel, att invandringen ökat Sveriges befolkning med 2.5 miljoner sedan 1950, men samtidigt ”antar” att denna befolkningsökning inte har lett till någon som helst ökning av infrastrukturutgifterna. Som vägar, bostäder och annan fysisk infrastruktur. Trovärdigheten minskas ytterligare genom rapporten använder sig av begrepp som av författarna själva kritiserats som missvisande. Trots de välrenommerade  författarna så präglas rapporten av ett förvånansvärt stort antal antaganden.

Både den liberala högern och den postmoderna vänstern har satt ära i att klä de stora migrantvolymerna i ekonomiskt lönsamma termer men med olika motiv. Den liberala högerns motiv är i grunden att slå ut den reglerade lönebildningen, för vänstern är det drömmen om internationell solidaritet. Det känns som det inte är en slump att en av världens främsta experter, professor Paul Colliers, nationalekonom vid Oxford University och före detta chef med ansvar för migrationsekonomi vid Världsbanken, bok ”Exodus” inte översatts till svenska. Migrationsströmmarna idag är, enligt Collier, en kostnad på kort och medellång sikt. Oavsett europeiskt samhälle.

Faktorer som bland annat kulturell närhet till mottagarlandets kultur, sedvänjor och utbildningssystem är avgörande för den enskildes förutsättningar för integration i det nya hemlandet samt även när migrationen blir lönsam enligt Collier. Erfarenheter från bland annat Storbritannien pekar, som exempel, på att polska migranter har väsentligt bättre förutsättningar för integration på arbetsmarknad och i samhälle än de från de forna kolonierna Asien. Trots att de senare behärskar engelska redan från början och är väl bekanta med statsskicket. Även migrantens enskilda attityd spelar in, Collier pekar på tyska studier på den turkiska diasporan. Tyskfödda med minst en turkisk förälder som såg sig som turkar i Tyskland hade, trots likvärdiga betyg med de som såg sig som tyskar med turkisk härkomst, svårare att etablera sig i samhället. För vissa grupper tar integrationen en generation, för andra upp till fyra.

Sverige står inför stora åtaganden. Undanträngningseffekterna i ekonomin och välfärden är idag tydligt märkbara på kommunal nivå. Svaga grupper ställs mot varandra, som i Majorna-Linné där specialpedagoger dras in eftersom kostnaderna för försörjningsstöd ökar lavinartat i gruppen nyanlända när statsbidragen upphör. Exemplen går igen i hela landet och allt fler desperata kommuner skriver nu till regeringen, som det socialdemokratiska kommunalrådet i Strömsund, i ren desperation och begär statliga tilläggsanslag. Strömsund, Borlänge, Ludvika, Ljusnarsberg, Svalöv, Askersund….. listan blir allt längre för varje vecka. Lönsamheten, som rapporterna från alla dessa tankesmedjor vill mena är en absolut sanning, är ingenting som märks av på den kommunala nivån.

Har dessa rapporter något värde? För varje publicering trängs skälen till vår migrationspolitik undan och när de väl pulvriserats följer motreaktionen. Väljare känner sig lurade. Det som kanske var ett beställningsjobb från en politisk ledning för att mota Sverigedemokraternas tillväxt har istället utvecklats till Sverigedemokraternas bästa rekryteringsverktyg. Skall dagens volymer upprätthållas bör vi överväga om en debatt som baseras på fakta och empiri är att föredra eller om dagens metod är den rätta. Med detta följer även frågan om hur vårt samhällskontrakt skall se ut. Hur tätt vårt skyddsnät skall vara och för vilka.

Debatten om samhällskontraktet är tillräckligt svår, den blir inte enklare om vi fortsätter peka på en verklighet som inte finns. Rapporterna, samtliga tre i detta exempel, har skapat oönskade undanträngningseffekter i debatten. Att tränga bort en så nödvändig debatt som den om vårt samhällskontrakt på detta sätt bär spår av såväl förnekelse som bristande ansvar.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.