En känsla av obehag

Axel Oxenstierna anses vara arkitekten bakom vår idé om kring statsförvaltning. En statsförvaltning som bygger på att myndigheterna agerar självständigt visavi makten inom de lagar som makten stiftar. Andra länder har en annan modell med större inslag av ministerstyre och politisering av statsapparaten. När USA byter president byts runt 20 000 tjänster ut samtidigt – allt från Vita husets stab till samtliga ambassadörer världen över. Chefer för samtliga myndigheter byts ut mot regeringstrogna och med det deras respektive staber. I Sverige ligger antalet tjänster som roteras vid regeringsskifte runt 300. Utöver ministrarna ingår deras statssekreterare och politiska staber.

 Men är då den svenska statsförvaltningen opolitisk, i linje med Oxenstiernas tankar för 400 år sedan?

Det finns skäl att ställa sig den frågan i ljuset av hur åklagarmyndighet, polis, ekobrottsmyndighet och övriga tillämpar den lagstiftning som finns som skulle kunna verka preventivt mot resande stridande. Dessa lagstöd, som skulle ge effekt, ligger idag helt orörda av alla inblandade. Det finns en rädsla att stöta sig med regeringen på ett individuellt plan och detta är en utveckling av statsapparaten vi sett de senaste tio åren. Och denna politiska kultur av maktkorruption har trängt långt in i såväl myndigheter som regeringskansli. Det är ingen hemlighet att rättscheferna vid de olika departementen har en central funktion för att statsförvaltningen skall fungera som tänkt. Handlingar skall diarieföras korrekt och beslut skall effektueras. Det är inte heller någon hemlighet att just rättschefernas nästa karriärsteg är fina tjänster som justitiekansler eller domare vid Högsta Domstolen, det finaste du kan bli i juridikens värld.

Om du håller dig på vänskaplig och följsam fot kan belöningen bli att du får chansen att kunna kröna din karriär med en fin titel. En följsam rätts- eller personalchef och lyhörda myndighetschefer kan vara skillnaden mellan succé och fiasko för en minister eller regering. Motsatsen, en formell och noggrann sådan som följer förvaltningslagen, regeringsformen och sitt regleringsbrev till punkt och pricka kan orsaka många sömnlösa nätter.

Detta märks av att det är lika svårt nu som under Alliansen att få svar på frågor och få ut handlingar som kan vara av allmänt intresse. Det är inte sällan handlingar antingen sekretessbeläggs av rättschefen eller diarieförs först samma dag som frågor börjar ställas. Det finns tecken på att så många handlingar som möjligt döps om till att bli interna departementspromemorior istället för allmänna, sökbara handlingar eller döps om i diariet så att det egentliga ärendet inte framgår.

En annan, inte helt, bekväm detalj, är hur bland annat Arbetsförmedlingen har skruvat statistik under regeringens första år. Statistik, eller slutsatser, som går på tvärsen mot vad empiri och forskning pekar på. När Arbetsförmedlingens generaldirektör pratade om behovet av 500 000 migranter, för att klara välfärden , så kunde han inte klara ut hur matematiken skulle gå ihop med bostäder och välfärd. Ett politiskt beställningsjobb med en prislapp, i form av nytt fint jobb i framtiden eller något annat? Det får framtiden utvisa.

Det finns något som skaver en del när jag ser hur lamslagen statsapparaten har blivit i att möta vår tids största globala utmaningar i form av kampen mot IS. Kårlagen, förbudet mot finansiering av terrorism, förbudet mot samröre med terrororganisationer, FRA-lagen och många fler lagar ligger som döda verktyg i den låda av metodstöd som skulle kunna nyttjas. Det beror på något. Vad det är, är svårt att ge ett entydigt svar på men en parameter – att vår statsförvaltning nu blivit mer politiserad och följsam med makten – än vad Axel Oxenstierna avsåg den att bli måste vara ställt utom allt rimligt tvivel. Att regeringen Löfven lagt in en broms i detta vitsordades implicit av Mona Sahin i fredagens Studio Ett. Hon sade att det pågår “samtal” i Regeringskansliet om hur vi skall förhålla oss till de lagar som gäller.

Har det gjort vår statsförvaltning maktkorrumperad? Det kan inte hållas för uteslutet. En sak är dock säker: Politiseringen av staten bakvägen, med en kultur av att se om sitt eget hus före allt annat och vara makten följsam, kostar idag liv. Inte i Sverige utan på behagligt avstånd i Syrien, Iraq, Libyen, Tunisien och alla de andra länder som IS är aktiva i.

För med handen på hjärtat, hur svårt tror ni annars det är att tillämpa den lag som finns?

Något skaver. Jag blir inte kvitt känslan att det finns någon som pekar på myndigheter och andra aktörer att gå i en viss riktning istället för att de skall tillämpa de lagar som finns. Att prioritera utan att låta omvärlden få reda på hur och varför. Någon som tyst ber sin rättschef att slippa ha handlingar offentligt tillgängliga. Någon eller några som sedan lugnt kan luta sig tillbaka, väl medveten om att han eller hon är skyddade av departementens rätts- och personalchefer samt vissa myndighetschefer som kommer göra allt för att kunna ta ett steg till i sina karriärer.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.