En kronologi

Den förestående, och kraftigt försenade, lagen mot terrorismresor måste kommenteras ytterligare för att vi skall kunna ha en begriplig och greppbar materia att arbeta vidare med. Den 18 december 2014 utlovades ett färdigt lagförslag inom området terrorismresor till den 18 juni och så sent som den 23 maj i år försäkrade justitieministern Ledarsidonra.se på twitter att ingen sinkade arbetet och att lagförslaget skulle komma på utlovat datum.

 Skärmavbild 2015-07-15 kl. 23.31.26

Tre veckor senare – den 17 juni deklamerade de två ministrarna under pukor och trumpeter på DN debatt att nu minsann skulle det tas krafttag mot terrorismresor genom ett tilläggsdirektiv till den levererade SOU:n. Det kom aldrig något lagförslag, trots justitieministerns löfte ett halvår tidigare och som han bekräftade själv så sent som tre veckor tidigare. Morgan Johanssons svar på Twitter lämnar inga tveksamheter och vi ser ett löftesbrott. Eller något annat. En försening eller en fortsatt medveten sinkning från de ansvariga två ministrarna Morgan Johansson och Anders Ygeman. Men även ett svek mot de som faller offer för svenska resande stridande, idag runt 300 svenska medborgare som valt att enrollera sig i ISIS.

 Men. Att lasta enkom regeringen Löfven för detta är att göra världen för enkel för sig. Det är Fredrik Reinfeldt som skall kritiseras mest även fast duon Johansson/Ygeman förtjänar kritik. Dagens problem började nämligen under Alliansens tid.

Det absolut värsta terrorbrott som begåtts i modern tid är al Quaidas attack mot bland annat World Trade Center den 11 september 2001. Den resulterade i en rad med internationella konventioner, både på FN- och på Europanivå. Detta resulterade i även andra regleringar i svenskt lagrum. Bland annat FRA-lagen från 2008 som, vid sidan av de amerikanska och brittiska lagrummen, av bland annat visselblåsaren Edward Snowden, anses vara världens bästa lagrum skräddarsydda mot tidig bekämpning av terrorism. Denna lagstiftning kommer behandlas enskilt i en senare redogörelse.

Det svenska arbetet med att arbeta med de internationella kraven löpte på smärtfritt mellan åren 2002 och fram till 2010. 2005 antog EU den gemensamma antiterrorstrategin som vilar på ett nära samarbete med USA. Sverige var, med Göran Persson en central aktör i detta arbete, Perssons nära vänskapsband med George W Bush är omvittnat av central betydelse för utformningen och den första tidens arbete. Under Persson II samt Reinfeldt I fanns drivande personer i respektive regering. I Persson II var det statsministern själv, i Reinfeldt I var det demokratiminister Nyamko Sabuni. Sabuni ansvarade inte själv för frågorna som annars sorterade under justitieminister Beatrice Ask men drev på hårt då hon ansvarade för ett angränsande område. 2010 avgick Sabuni och ansvarig minister för demokratifrågorna blev Birgitta Ohlsson varvid frågorna föll platt till marken. Det lilla som ändå hände under Ohlssons tid baserades helt på det moment som Sabuni byggt upp. Detta vitsordas av två enhetschefer på justitiedepartementet idag.

Under perioden 2010 – 2014 präglades arbetet med lagar och åtgärder mot terrorsimresor av förseningar och motstridiga besked. Det mest uppenbara, vilket såväl duon Ask & Ohlsson som duon Johansson & Ygeman bör erinras om är att signalerna fanns i Riksdagens kammare att arbetet gick för långsamt samt att uppenbara hål identifierats.

Riksdagsledamoten Staffan Danielssons (C) motion från 2013/14 röstades ner i kammaren efter att ha hanterats i justitieutskottet där Morgan Johansson var ordförande. Justitieutskottet valde under Johanssons ledning att avslå motionen Samme Morgan Johansson som senare med pukor och trumpeter gick ut och deklamerade att något måste göras på området, inte ens ett år senare. Även Magnus Ranstorp, bland annat den danska regeringens rådgivare i dessa frågor, efterlyste lagrum 2013 – inför döva svenska öron. Såväl Beatrice Ask, justitieminister, som Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet, verkade ha drabbats av plötslig dövhet men Danmark, som ett av flera exempel, valde att lyssna på svenska internationellt erkända experter som Magnus Norell, Magnus Ranstorp, Heléne Lööw med flera. Alla eniga om behovet av lagrum för att tidigt möta hotet och kunna slå sönder strukturer.

Nu går arbetet i varje fall vidare, om än kraftigt försenat och på kryckor, som ett resultat av internationell press på Sverige. Denna press har ökat och inte bara Stefan Löfven har blivit personligen uppmärksammad, irritationen från våra samarbetsländer började tidigare och även Fredrik Reinfeldt fick en rad med påminnelser i olika former under hans sista två år. Utan resultat. Irritationen har ökat då Sverige sedan en tid står utanför ett centralt samarbete med EU-organen Europol, Eurojust och EU:s gemensamma lägescentral (SitCen) Dessa hjälper länderna att samla in och utbyta information där Sverige nu, som enda land, valt att bidra med stå utanför i det preventiva arbetet. I strid mot vad vi kom överens om 2005 med hela EU.

Vad är då motiven till all denna tidsförlust och allmänna obstruerande? I Alliansens fall så är Sabunis sorti avgörande. Hon hade en stor insikt om vikten av arbetet och varför Birgitta Ohlsson och Beatrice Ask släppte frågan när Sabuni väl lämnat kan bara de svara på. I den rödgröna regeringen Löfven finns det dock några faktorer att nämna kort.

 Socialdemokraterna och Miljöpartiet är djupt splittrade i frågan. Miljöpartiet vill helst begrava dem för evig tid men måste vika sig för den internationella pressen. De viker sig dock inte utan strid rapporterar flertalet källor. Strider som äter tid. En press som kommer från främst Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA. Men inte heller socialdemokraterna är helt problemfria. Inom socialdemokraternas sidoorganisationer; SSU, S-kvinnor och Tro och Solidaritet samt även andra mindre föreningar, finns en aktivistisk kultur som ser sina resor till olika organisationer och regioner hotade och gör allt för att förslagen skall bli så urvattnade som möjligt. Dessa särintressen utgör sannolikt en del av orsakerna till det bitvis ryckiga och långsamma arbetet eftersom några av de politiskt sakkunniga i regeringskansliet har en bakgrund i, eller på andra sätt personband till, dessa organisationer.

Resor med Ship to Gaza eller till al Fatah på Västbanken, Polisario i Västsahara och PKK i Kurdistan löper en uppenbar risk att kriminaliseras över tid med lagen mot terrorismresor. I Polisarios fall torde det inte ligga långt bort då de har bekräftade band med AQiM, Al Quaida in Maghrib. Al Quaida är, som bekant, en av världens farligaste terrororganisationer där fler enheter nu går över i en ny skepnad. IS.

Kronologin är av betydelse för att kunna identifiera dels bristerna men även vilka agendor som olika aktörer kan ha. Ingen är helt utan skuld men nu krävs handling, inte skuldbeläggning. Endast resultaten kommer att göra skillnad för alla de som faller offer för bland annat IS terror.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.