Sveriges röst i världen

Statsministern är nyss hemkommen från Etiopien, Addis Abeba, där han deltagit i ett FN-möte som syftar till att bekämpa världens fattigdom men även korruption. Spontana applåder bröt ut när statsministern utlovade att Sverige skulle fortsätta ge en procent av BNP till biståndsarbete.

Det framkommer dock inte vad de församlade stats- och regeringscheferna ansåg, eller om de visste om, att Sverige är ett av de länder som efter att budgeten är beslutad omfördelar mest medel till migrationsbudgeten från biståndsmedlen. Under fjolåret drog Sverige tillbaka 13 procent av biståndet för att täcka Migrationsverkets behov, vad utfallet blir i år vet vi inte men redan har Miljöpartiet börjat protestera mot årets prognos som pekar på att 20 procent av biståndsbudgeten kommer återföras. Hade Stefan Löfven givit sina stats- och regeringschefer hela bilden, att vi kommer avsätta en procent men dra tillbaka en femtedel pö om pö, hade sannolikt en del av applåderna uteblivit. Hur reaktionerna blir när utfallet klarna återstår att se på samma sätt som hur bilden av Sverige i världen utvecklas vidare.

Överlag har Sveriges röst i världen förändrats kraftigt under de senaste tolv månaderna. Facit för regeringen Löfven är lätt bistert:

  • Arabförbundet är fortfarande arga på oss för Margot Wallströms uttalanden om Saudiarabien och Islam. Vi får endast inbjudningar på lägre nivåer och då riktat till praktiska sakfrågor. Strategiskt utbyte med något land i arabförbundet finns ingenting av i dagsläget.
  • Att Wallström kunde tala vid Afrikanska Unionens möte tidigare under våren var enkom ett resultat av att Utrikesdepartementet bearbetat stora biståndsmottagarländer i södra Afrika med en framställan om att Margot Wallström skulle få hålla ett tal rapporterar källor från såväl Rosenbad som Afrikanska Unionen. Wallström behövde rubrikerna främst för att lugna hemmaopinionen för att skapa en illusion av något större.
  • Relationen med Israel är om möjligt ännu sämre än den med arabförbundet som uttryckligen förklarat för Wallström att hon inte är välkommen till landet.
  • EU är irriterade på Sverige för att vi inte vill medverka i Europols samarbete mot rekrytering av jihadister. Sverige skyller på lagrum trots att vi ställt oss bakom den europeiska plattformen om samarbete mot terrorism inom ramen för EUROPOL som signerades 2005.
  • USA har sedan tre år tillbaka, i allt bistrare ordalag, frågat varför lagstiftningsarbetet kring resande terrorister gått så långsamt.
  • Rysslands Vladimir Putin har markerat allt annat än varma känslor mot Sverige.

Om vi sedan tittar på vårt närområde kan vi konstatera att Danmark och Norge ser Sverige som mer och mer konstigt. Sverige skördar inga pluspoäng i danska eller norska regeringars medvetande genom att svenska socialdemokrater på hög nivå i media stämplar sitt systerparti i Danmark och den Norska regeringen som rasistisk. Signalen att Stefan Löfven och Carin Jämtin inte hjälpte till i den danska valrörelsen, som traditionellt är, gick fram med all önskvärd tydlighet. Detta toppas av Marita Ulvskogs stämpling av Alexander Stubb, Finlands finansminister och förre statsminister, som en skolgårdsmobbare när han bara gör sitt jobb, att försvara finska väljares intressen.

Finland har överlag lyckats bra i förhandlingarna och har som ett av få länder i Eurogruppen fått säkerheter i form av grekiska statliga bolag som pant för Finlands del av krislånen. Sverige och Finland har tidigare haft starka band och det är inte utan att Finland mycket väl känner till Marita Ulvskogs position i Sveriges största regeringsparti. Ulvskog är före detta partisekreterare och gruppledare samt första namn för de svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet. Ett parlament som vid senaste fördragsförändringen fick ökad makt på riksdagens bekostnad. Att förstanamnet utpekar en finsk minister som mobbare av rang har med andra ord en viss tyngd med Ulvskogs officiella position. Svenska socialdemokrater nämns inte med någon direkt värme längre om vi undantar Peter Hultqvist som åtnjuter ett förtroende för sin person och som pragmatisk försvarsminister.

Detta är en enkel redogörelse för sakläget idag. Oaktat vilka bortförklaringar eller andra bilder som kan komma från Rosenbad och Utrikesdepartementet. Stefan Löfven och Margot Wallström har inte längre monopol på information från andra staters regeringar eller representanter längre och det har över tid visat sig vara enklare att få en sann bild om frågor ställs utanför Sverige om Sverige än om de ställs till Regeringskansliet.

Så det kan gå, eller hur? Sveriges röst i världen har onekligen förändrats. Rätt radikalt och bara på tolv månader. En prestation i sig och onekligen har utrikesministerns “Moderna diplomati” satt avtryck för lång tid framöver.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.