Modern diplomati

Sveriges officiella hållning till kurder och Kurdistan är en komplicerad historia. Lätt i vissa ögon, de som ser ett fritt och oberoende Kurdistan som en självklarhet och PKK samt dess allierade parter som ofelbara, svårare i andras ögon.

Det finns inget skäl att ifrågasätta kurdernas strävan och vilja till en egen stat eller åtminstone autonomi, det kurdiska nationalmedvetandet är starkt med en rik kulturhistoria. Men. Vägen de har valt idag är inte utan komplikationer. Å ena sidan är de för närvarande ett av flera bålverk mot ISIL, å andra sidan är denna organisation i allra högsta grad en aktiv part i en hel del av den organiserade brottslighet som vi ser i Europa idag. Turkiet, å sin sida, är inte heller utan skuld eller möjligheter vilket Crisis Group pekar på i sin rapport från 2012. Bägge sidor har haft möjligheter att bryta trenden. Ingen av sidorna har levt upp till kraven.

PKK är idag klassat som terrororganisation av många länder. Antalet oskyldiga civila som fått plikta med sina liv i olika attentat genom åren kan räknas i tusental. Detta har minskat sedan 2012 men det finns andra som varje dag pliktar med sina liv utan att ens vara en del av denna konflikt. Bland Europas runt två miljoner heroinmissbrukare dör det någon dagligen. Utan PKK beskydd skulle den heroinbas och det färdiga heroin som årligen smugglas till Europa genom det som kallas ”The Balkan Route” vara omöjlig. PKK tjänar varje år, bara i skatteuppbörd från herointransporterna, mellan en halv till en miljard svenska kronor på det heroin som transporteras genom deras område. Detta är endast i ett led. Ännu längre ut i kedjan är närvaron högst påtaglig. Denna form av finansiering av frihetsrörelser är inte okänd utan är väl dokumenterad av bland annat Mary Kaldor, en av världens främsta säkerhetspolitiska experter i sin bok ”Nya Krig”.

Skärmavbild 2015-08-22 kl. 17.53.02

“The Balkan Route”

Antalet personer med turkiskt medborgarskap som fälls i domstolar i olika EU-länder för heroinhandel är överrepresenterat och FN har konstaterat att familjenätverk nyttjas för heroindistribution i mottagarländerna. Därav överrepresentationen.

En annan problematik är nyttjandet av barnsoldater och rättssäkerhet. Human Rights Watch har i flera rapporter vittnat om detta samt den begränsade rättssäkerheten i de områden som kontrolleras av bland annat det PKK-besläktade PYD i Syrien. Problemen med barnsoldater har PYD löst med att förflytta dem till icke stridande enheter och ge dem andra uniformer för att särskilja dem från stridande. På området rättssäkerhet finns ännu ingen klar väg framåt. På turkiskt territorium finns däremot inte någon känd problematik av samma omfattning som Syrien vilket är viktigt att framhålla.

Jag har personligen inget problem med att stödja kurdernas rätt till en nationell identitet eller en långt gående autonomi. Det jag har problem med är den svenska regeringens lama agerande. Jag anser inte det vara orimligt att ställa krav för att kurderna, oavsett vilken part vi pratar med, skall erhålla vårt stöd.

  • Samtliga kurdiska organisationer Sverige har relationer med skall aktivt, och officiellt även i relation med andra kurdiska organisationer, arbeta för att stoppa narkotikasmugglingen och transporterna av heroin och heroinbas genom de områden de kontrollerar. Stoppa och destruera det smugglade heroinet.
  • De måste aktivt verka för att repatriera samtliga barnsoldater till deras hembyar och inte som idag, förflytta dem till icke-stridande enheter. De organisationer vi arbetar med skall aktiv verka officiellt och i praktiken för detta mål i relation med samtliga andra kurdiska organisationer.
  • De måste i, av kurderna själva kontrollerade områden, i praktisk handling honorera grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter.

Är detta orimliga motkrav för Sverige att ställa sig bakom och kommunicera med samma tydlighet som när regeringen  stämplade Saudiarabien som medeltida? Enligt utrikesministern är ”modern diplomati” detsamma med att vara tydlig och rättfram, något som vi numera står för. Detta är, anser jag, tydliga krav.

När jag såg på den senaste i raden av missbrukare, en prostituerad och i förtid åldrad kvinna utan framtid, som blev utburen till ambulansen på en bår häromdagen i kvarteren i Stockholms City tänkte jag den tanken. Kvinnan var tjugo år yngre än vår utrikesminister men såg ut att vara minst tjugo år äldre än henne. Hur kedjan hängde ihop. Från krigsherren i Afghanistan, via frihetsrörelsen PKK, till den skitiga silen på toaletten. Hur döden på en skitig toalett, bland kanyler och staniolfolie, i kvarteren runt Sergels torg är så direkt förknippad med en aningslös och kravlös identitets- och signalpolitik. Bara 200 meter från kristallkronorna och den vackra konsten i utrikesministerns rum i Arvfurstens palats.

Konflikten är inte svart eller vit men vi bör nog definiera en lägsta nivå för att vi som stat skall kunna ge en nationalitet som kurdernas, eller för den delen även andras,  strävan efter autonomi eller självständighet vårt stöd. Hur svårt är det att korka igen “The Balkan Route”?

Eller? Var tänkte jag fel?

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.