”Achtung! Spitfire”!

När jag var i Normandie när jag läste till kapten fick jag höra den igen, den här gången från major John Howard, befälhavaren av den trupp som tog “Pegasus Bridge” åter från tyskarna över en öl i grannstaden Caen. Han berättade bland annat om timmarna innan invasionsflottan nått stränderna på D-dagen den 6:e juni 1944. Historien om hur du bland en skara på 1 000 krigsveteraner med fronterfarenhet från andra världskriget identifierar tyskar. Eller tömmer en restaurang på tyska turister åren efter kriget. Enkelt. Du ropar bara

”Achtung! Spitfire”!

Du kommer då se hur alla tyskar kastar sig till marken eller springer mot utgångarna för att söka skydd. Vi skrattade alla rått åt skämtet från den ålderstigne krigshjälten, invalidiserad efter en bilolycka direkt efter den lyckade operationen. Lika mycket skrattade hans bäste vän, översten Hans von Luck, som tjänstgjort som Rommels spaningsbataljonschef. Han sa att det stämde och skrattade ännu mer. De två blev nära vänner efter krigsslutet, de föreläste tillsammans om ledarskap, och det är ett mycket speciellt minne att ha. Att få träffat dessa två äldre gentlemen.

Vi skall återkomma till denna historia i senare. Men upprinnelsen är den uppkomna situationen i Sverige. Det råder, tvivelsutan, en nationell kris.

  • Runt 165 utanförskapsområden
  • Drygt 55 ”no-go” zoner där staten förlorat våldsmonopolet. Områden där gäng- och klanstrukturer tagit över delar av områden eller större områden delar av dygnet.
  • Staten retirerar från glesbygden med nedlagda kontor bakom sig
  • Ett veritabelt handgranatsregn i Malmö
  • Kulregn i Göteborg
  • Återkommande rubriker om kroppar som hittas mördade, under sommaren minst en i veckan
  • Vansinnesdådet på IKEA i Västerås.

Krisen, för det är en kris, består i att otryggheten i samhället nu går att ta på. Otrygghet föder rädsla. Rädsla föder hat, hat mot allt som avviker från det önskvärda.

Politisk krishantering är inte en enkel historia. Själv gick jag min certifieringsubildning för ”UN International Risk and Crisismanagement” på Sandö i FN:s regi. Kursledare var den internationellt erkände pakistansk-kanadensiske och numera kriskonsulten Raj Rana. Rana har omfattande erfarenhet från internationella politiska kriser och driver numera sin egen verksamhet inom ”The WolfGroup”. Utbildningen var då obligatorisk för att kunna jobba som risk- och krischef på internationell nivå i politiskt styrda organisationer. Efter tio dagars utbildning och simuleringar kom vi till examensdags. Rana spelade upp en situation för oss att lösa och scenen skulle kunna vara hämtad från dagens politiska Sverige:

Regeringen i landet X leds av en mitten-vänsterkoalition som vunnit valet knappt. De sitter på ett svagt mandat och är beroende av några starka, och högljudda, väljargrupper med klara etniska förtecken. Det största regeringspartiet har en lång tradition av att stödja befrielsefronter och är även generöst med biståndsmedel till även instabila länder. Oppositionen i landet X är starka motståndare till den förda politiken samtidigt som den kvinnliga utrikesministern i varje läge söker konfrontation kring den förda utrikes- och biståndspolitiken. Sedan händer det som inte får hända:

Statsministerns dotter, projektanställd i en frivilligorganisation, kidnappas, våldtas och lemlästas av soldater tillhörande en av de organisationer som landet X har varit främsta stöd för i tjugo år.

Denna kris hade vi att lösa. I denna uppspelade kris hade vi att signalera samling och ledarskap. Det otänkbara hade inträffat och vi hade att lösa det. Vad Raj Rana hade lärt oss under veckan var improvisationens ädla konst samtidigt om vikten att förbereda din stab och dig själv för alla upptänkliga situationer. Och. De viktigaste situationerna att förbereda sig på är alltid de som är de mest obekväma politiskt. De som är mest explosiva samt att “speed is king”. Du måste koppla ett initiativ, annars blir du händelsernas fånge snabbt. Och utan initiativ, ingen handlingsfrihet.

Hur Stefan Löfvens regering har agerat visar kompetensnivån tydligt. Han är, enligt egen utsago, alltid i tjänst varför just “speed is king” inte borde ha varit ett problem. Men. Kompetensen tycks vara noga  gömd. Stefan Löfven har rekryterat två statssekreterare att ansvara för detta varav den ene är tillika hans stabschef. De i sin tur har rekryterat alla de som skall kunna detta på sina fem fingrar. De har rekryterat främst från SSU och Bommersviksakademin, känd för sitt fokus på PR, med numera känt resultat. Regeringen är tyst och tar inga initiativ alls. Vi återvänder därmed till historien om frontsoldaterna.

Vet ni hur man identifierar regeringen Löfvens politiska tjänstemän och stab i en sal med 1 000 andra politiker närvarande? Eller hur du tömmer personalrestaurangen i Rosenbad? Du ropar bara

Nationell kris!

Du ser då se vilka som börjar krama mattkanten eller som springer mot utgångarna.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.