Blodet flyter

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Ett flertal ledarredaktioner och debattörer tar upp det ökade våldet i samhället i dagens ledarskörd. Aftonbladets Ingvar Persson pekar på att detta måste förbli ett polisiärt problem att lösa samt Antonsson som pekar på den ökade våldsnivån i både absoluta och relativa tal. De fångar in både hur det ser ut och hur det måste lösas. Vi har inte råd eller tid med medborgargarden eller medborgarinitiativ. Det är nu staten skall kicka in. Staten som är det som skall hålla oss samman vid inre och yttre hot.

Situationen är urartad nu. Den håller inte på att bli.

Den är.

Vi kan därmed uppehålla oss något vid hur den politiska, ytterst ansvariga, nivån hanterar den. Statsmän som Barack Obama, Jens Stoltenberg och Angela Merkel har haft för vana att kliva fram när oron i samhällskroppen blir kännbar. Som efter attentat eller katastrofer av olika slag efter att de fått reda på det. Med ett uttalande eller med ett eget besök. Även Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Göran Persson (fast först när han fick reda på omfattningen av Tsunamin) hade detta som rutin. Så är det inte med vår nuvarande regering.

Sist Stefan Löfven visade sig i motsvarande sammanhang var i Göteborg, Biskopsgården, efter restaurangmorden som tog två liv.

Att Stefan Löfven är allt annat än trygg eller bekväm i rollen eller situationen syns på videon. Han har krökt rygg, tittar ner i marken och tar inget initiativ. Han är rädd – och rädslan slår igenom skärmen. För de som arbetat i denna typ av miljöer är det beteendet det sista du skall ta till om du vill mötas med respekt och lyssnad på. För de som jobbat och jobbar i dessa miljöer är det uppenbart att statsministern är rädd vilket i sig skapar en affektsmitta. Om de närvarande känner av att statsministern är rädd eller otrygg ökar frustrationen. Det är ju han som skall kliva in. Nu står han där, en kall dag i mars i en för honom främmande miljö, kröker rygg och ser ner i marken. Det är inte det ledarskap som förväntas och det slår som sagt igenom rutan när jag ser på klippet. Jag har varit med om denna situation själv, att hantera en upprörd skara människor, och försökt bringa lugn. Inte som företrädare för något utan som ordningsvakt eller annat och jag har sett tillräckligt mycket för att se vad som fungerar och inte fungerar.

Vi kan jämföra vad Carl Bildt utstrålar i det berömda ”We shall overcome-mötet” i Rinkeby. Om vi bortser från Birgit Friggebos prestation. Bildt konfronterar, lutar sig fram, vill ge svar. Ser i ögonen och är rak i ryggen. Bildt tar för sig. Det är inte Carl Bildt som går från platsen. Det är livvakterna som föser bort honom. Bildt signalerar att han vill vara kvar och möta medborgarna.

 

Nu är det tyst. Och det är ett mönster vi känner till alltför väl från regeringen. Med undantag från en misstänkt brinnande mikrovågsugn i en Dawa-moské i Eskilstuna där Anders Ygeman sällade sig till Ardalan Shakarabi och Alice Bah Kuhnke som skrek rasistdåd bland annat på Mynttorget, granne med riksdagen, på tryggt avstånd från Eskilstuna. Samma vecka vandaliserades den kristna syrianska föreningslokalen i Jönköping utan att någon minister lyfte ett finger. Nu skriver vi augusti och har utöver IKEA-morden ett mord på en kvinna i Upplands Väsby och ett handgranatsregn i Malmö vid sidan av ännu fler skottlossningar i Göteborg. Det är oroligt i samhällskroppen.

Utöver tystnad från statsledningen vet vi att hösten kommer handla om miljöpolitik och feminism vid sidan av jobben och skolan. Allt under tiden det regnar handgranater, knivar och kulor. Blodet flyter på gator och varuhus. Oron i samhällskroppen närmar sig explosiva nivåer.

I nöden prövas ledarskapet. Nu regnar det handgranater, kulor och knivar.

Det är nu statsmannen bör kliva fram. Som vi sett göras i USA, Norge och Tyskland. Varför våra politiker är så mycket sämre kan vi fundera över. Nästa gång vi vet att vi kommer få höra något av vår statsminister är på söndag i Vasaparken när han talar till partitrogna. I en för honom trygg och invand miljö bland människor som dyrkar honom som Messias. Vad han har att prata om då får tiden utvisa.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.