Det finns Sharia. Och det finns Sharia

ISIS,. Islam. Politisk Islam. Sharia. Radikalisering. Islamofobi. Muslimskt. Rasism. Fascism. Begreppen som omger oss blir allt mer förvirrade och motsägelsefulla. De kastas åt höger och vänster av höger och vänster. Det finns uppenbara skäl från alla parter att någonstans börja om debatten och söka mer av fakta än reagera på känslor. Det är, vilket jag personligen är mer än erfaren i numera, vanligt att bli stämplad som Muslimhatare så fort någon form av kritik framförs.

För att starta om debatten på något sätt om denna abrahamitiska världsreligion så bör vi bland annat ta avstamp i vad Sharia är. Sharia är, menar vissa, att stena kvinnor till döds, prygla bloggare samt hugga händerna av tjuvar som straff. Om vi ser de styckena ur Koranen, som ligger till grund för den tillämpningen, som tidlösa så är det onekligen en del av Sharia men inte som jag, med fler, ser det. Den delen är alltför präglad av den tid och den kultur när den nedtecknades och ser vi på vår egen lagstiftning på 600-talet så var kroppsstraff vanliga.

Sharia är en form av lagstiftning som skiljer sig åt från de övriga två. I Sverige använder vi oss av kodifierad lagstiftning som baseras på att allt är tillåtet tills vi definierar det som förbjudet, en positiv lagstiftningsgrund, och vi sorterar in våra olika lagrum i balkar och paragrafer. Motsatsen kan vi se i bland annat England och USA. Där råder sedvanerätten, eller ”Common Law”, där folkmedvetandet och jury-besluten väger tyngre. Lagstiftningen kommer som konsekvens av domstolsbeslut. Det förra, en kodifierad lagstiftning, resulterar i en trögare process emedan den senare lätt kan anta populistiska övertoner.

Med Sharia förhåller det sig annorlunda. Den baseras i regel på Koranen, haditherna (profetens egen tolkning av uppenbarelserna) samt hans sunna (tradition) och de tre efterföljande profeternas sunna. Sharia är, i praktiken i många länder, framför allt ett civilrättsligt verktyg för hur vi ska förhålla oss till varandra, vi skulle kunna benämna det som främst rådgivande.

Men. Så är inte fallet i alla länder. Sharia är även det som kallas juridisk rätt. För processen ser annorlunda ut i tillämpningen.

Om jag ser, vad jag bedömer, ett brott begås går jag till min lokale skriftlärde eller Imam och ber att få ett preliminärt utlåtande. Detta utlåtande, eller så kallad fatwa, är hans bedömning av hur Koranen, haditherna och sunna skall tolkas. Ett preliminärt domstolsutlag om mitt ärende skulle prövas i en religiös domstol eller inför Allah. Är jag inte nöjd med utslaget så har jag rätt att gå till en annan Imam för beslut men så sker sällan. Imamer, eller lärda, är starkt kopplade till klanstrukturer och att lyssna på en annan Imam än den erkända är att lämna sin klan. Och bli fredlös istället. Inte sällan vävs lokal sunna, eller tradition, in i besluten, såväl fatwas som domslut, varför vi i Saudiarabien kan se kroppsstraff och i de områden som domineras av Muslimska Brödraskapet slöjtvång samt andra begränsningar av kvinnors rättigheter.

Det finns dock exempel på motsatsen. Marocko är ett sådant där kungen av Marocko (som råkar vara ättling i rakt nedstigande led till Profeten Muhammed) har valt att se på Koranen som ett dokument bundet av sin tid. Marocko har inarbetat sin korantolkning, som kallas Maliki, i den nya författningen från 2011 och där ges idag alla abrahamitiska religioner, judendom, kristendom och islam, samma status. Andra exempel är att visst – du får som muslim ta dig fyra fruar men först efter att en domstol har säkerställt att du behandlar dina fruar lika. Kvinnor har rätt att ta ut skilsmässa samtidigt som man infört en abortlagstiftning. Som våldtagen kvinna eller underårig har du rätt att genomföra abort. Det viktiga är att kungen, naturligtvis hjälpt på traven med sin släkttavla som få kan övertrumfa, har fått Imamerna med sig. Inte mot sig.

Skärmavbild 2015-08-11 kl. 11.45.46

Med rektorn för Rabats största och nyaste koranskola där vi förde mycket givande teologiska diskussioner. Som kommer att fortsätta.

Marockanerna säger själva att de är långt ifrån några ”good guys” i våra ögon samt att de har en bit kvar innan de är klara men att de å andra sidan kommit rätt långt på vägen under den korta tid de jobbat med dessa frågor. De är fullständigt medvetna om att arbetet med mänskliga rättigheter har långt kvar. Men. Marockos tillämpning av Sharia skiljer sig därmed sig väsentligt från den wannabism, den som praktiseras av unga män i Sveriges miljonprogram, som tror att de är goda muslimer. Vad som är gott i deras ögon tål att ifrågasättas. För att inte säga hur den skiljer sig åt från wahhabismen och salafismen som präglar bland annat Muslimska Brödraskapets syn på tidens ting.

Innan vi allt för grovt stämplar varandra som islamofober, islamister, muslimhatare eller hatare i största allmänhet i dessa frågor finns det goda skäl att bitvis börja om. För allt börjar i Koranen. Och vi skall vara medvetna om att det finns Sharia. Och det finns Sharia.

Den ena tidsbunden och reformerbar, den andra tidlös och därmed låst vid tiden den nedtecknades.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.