Glidaren

Copyright Kjell Nilsson Mäki
Copyright Kjell Nilsson Mäki

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Näringsminister Mikael Damberg (S) var i förra veckan med när Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Mehmet Kaplan presenterade regeringens jobbpolitik. Presentationen skedde i Barkaby, Stockholm, enligt samma mall som Anders Borg arbetade fram för Alliansregeringarna. Lite i taget, maximera mediatäckningen. Vi får endast se brottstycken ur budgeten och inte hur det hänger ihop i en större helhet. En helhet där utgiftssidan kompletteras med intäktssidan och vad det resulterar i form av välfärdsåtagande, bostäder och jobb. Presentationen var en klen föreställning om vi lägger ihop vad Mikael Dambergs handläggare av jordbrukspolitiken har presterat i ämnet. Sven-Erik Bucht har ställt in alla möten med såväl Riksdagens Jordbruksutskott som företrädare för mjölkbönderna. En rätt apart åtgärd för ”samarbetsregeringen” Löfven.

En samarbetsregering dyker upp på möten, inte bara mingel. Framför allt möten som Riksdagen kallar till. Men, Damberg är den som sätter tonen på Näringsdepartementet där även statsråden Kaplan, Bucht och Anna Johansson ingår. Inställda möten är legio. Negativ publicitet skall undvikas till varje pris. Det mesta är begravt i utredningar. Kaplans närvaro är talande. Av honom ser väljarna knappt röken trots en brist på 430 000 bostäder fram till 2020.

Om vi ser till vad vi vet kommer ut av budgeten ur ett näringsperspektiv så har vi förstått att regeringen kommer satsa på bland annat mode-branschen. Den genererar enorma exportintäkter men få jobb. Nu köper Damberg inte sina skjortor på Hennes och Mauritz direkt, som Finlandsbördig ser vi honom ofta i väsentligt dyrare plagg som från Marimekko som produceras i Finland men Damberg har helt missat att Sverige inte har någon konfektionsindustri kvar. En svensk satsning på svenska modeföretag kommer ge kinesiska sömmerskor jobb. Inte svenska. Damberg gör sitt jobb bra åt TEKO-industrin. I Kina.

En annan satsning som ligger Damberg nära hjärtat är musiken. Den svenska musiken skall gå på export. Vi kan fundera något idag på vilken svensk musik som verkligen slår igenom internationellt efter ABBA, Roxette och annat lättuggat. Det är inte blingblingartister som Carola eller Måns Zelmerlöf. Det är musik som Damberg inte direkt vill förknippas med. Band som med lätthet sedan flera år säljer ut fullsatta stadions utomlands som heavy metalbanden ”At the gates” och ”Ghost”. Inte heller de skapar någon större sysselsättning i Sverige. Kanske ett tiotal personer, men annars främst skattejurister då dessa artister i regel gör allt för en progressiv skatteplanering. Precis som artister som socialdemokraten Henrik Schyffert och den öppet oberoende vänsterprofilen Timbuktu, AKA Jason Diakité. Bägge betalar procentuellt lägre skatt än den fattigaste fattigpensionär. Där ligger Dambergs fokus. Damberg gör sitt jobb bra. Åt skattejuristerna.

Ser vi till Dambergs ansvarsområde, näringspolitiken, så omfattas även landsbygden. Han säger det själv men av en reell politik ser vi inte mycket annat än att det skall bli lättare för lantbrukare att låna pengar. Det är ett rimligt förslag, kapitaltillgång är centralt men inte en generallösning. Men det är Dambergs lösning på allt för denna sektor förutom att vi tydligen skall satsa mer på EKO-odling genom ett stöd på 330 miljoner kronor. 330 miljoner kronor i en satsning som de flesta experter menar kommer ytterligare sänka vår självförsörjningsgrad som redan idag är bland de lägsta i Europa. Damberg inser inte med företagarens reptilreflex att det är lönsamheten som måste upp för att skapa jobb, inte belåningsgraden eller panikartade aktieägartillskott. Avsaknaden av näringslivs-DNA löper som en röd tråd genom hans departement.

Mikael Damberg har en historia i det socialdemokratiska partiet som ”Glidaren”. Han håller i regel huvudet under radarn när det blåser snålt för att kliva fram i rätt lägen. Detta lärde han sig under sin tid som SSU-ordförande då hans ledarskap höll på splittra ungdomsförbundet. Vänsterfalangen vägrade delta i omröstningen, där Damberg var enda kandidat, när han skulle väljas om. De lämnade helt enkelt kongresshallen under denna i protest mot honom. Överlag är denna konfliktyta överdriven. Konflikten handlar nu mindre om höger och vänster, mer en konflikt mellan ideologiskt övertygade och de som inte har några andra åsikter om något än om sina egna karriärer.

Damberg har byggt sin karriär på detta. Inte säga något utan kallt räkna med att hans omgivning trycker upp honom en nivå till när tiden är mogen. Dambergs syn på väljare gör honom tydlig i all otydlighet. På Väddö Folkhögskola på valupptakten 2010 sade han själv

”Väljaren är en konsument av politiska åsikter”

Bättre än så kan inte identitetspolitiken sammanfattas. Valutan du vill åt är väljarnas röster, var du bottnar i ideologiskt är en ointressant fråga i sammanhanget. Ingen kan som Damberg upprepat dunka en knuten näve i talarstolen på kongresserna och med emfas tala om ingenting.

Hans väg genom politiken har varit spikrak i övrigt och han har aldrig behövt sjunka så lågt att han har varit tvungen att ta ett jobb utanför politiken. Som i ett alldeles vanligt företag som varje månad kämpar för sin överlevnad. Mikael Damberg har aldrig behövt, eller kommit i kontakt med, näringslivets vardag. Debet och kredit måste balanseras. Detta präglar idag hans politiska resultat på området. För att få ytterligare grepp om Mikael Damberg, som har en förmåga att glida undan när det blir allvar, så kan även böckerna De Omänskliga samt Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt tjäna som underlag. Källor, samma källor som Suhonen nyttjat sig av, vittnar om en försiktig general under de mest kritiska veckorna i socialdemokraternas moderna historia. Dambergs bidrag till maratonlånga VU-möten om vår ledarkris kan summeras med att han fyllde på godisskålarna och upprepade meningen ”Situationen är allvarlig” utan att egentligen tillföra något.

Att Damberg nu håller sig framme i strålkastarljuset vittnar om en insikt att Stefan Löfven inte kommer sitta för evigt och att det kan gå fort nu. Löfvens popularitetssiffror sjunker som en sten. Damberg kliver, sin vana trogen, bara fram när goda nyheter skall presenteras och har hela tiden räknat kallt med att näringsministerposten skulle tjäna honom väl som steg på vägen mot sitt slutmål. Som näringsminister, statsministerns hjärtefråga, har han alltid skäl att spontant sticka in huvudet i hörnrummet på Rosenbad för ett förtroligt ”chit-chat” mellan fyra ögon med statsministern. Eller, kanske är det mer för att behålla kontrollen över händelseutvecklingen?

Mikael Damberg. Glidaren. 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.