Med stänk av regeringskris

Sveriges viktigaste myndighet för miljöarbetet, Naturvårdsverket, väntar sedan flera månader på en ny chef. Före årsskiftet 2014/15 stod det klart att en rekrytering behövde genomföras. Tjänsten har varit vakant sedan dess vilket blivit allt mer besvärande för regeringen i Europasamarbetet. Miljöfrågorna är klassat som bland de absolut tyngsta och viktigaste frågorna då de skär in i samtliga områden. Från jordbruk till kamp mot ekonomisk brottslighet och livsmedelssäkerhet. Det är med allt mer höjda ögonbryn i Bryssel som övriga länder ser på hur den svenska regeringen har handlagt denna tillsättning.

Nu har regeringen sedan i mars lyft bort frågan från Åsa Romsons bord, där Naturvårdsverket sorterar, och det finns skäl att kommentera detta. Befattningen kräver en person med mycket god kompetens och noggrannhet för att få genomslag. Åsa Romson har sedan tidigare gjort sig känd för att anklaga SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, för korruption och att släppa riggade rapporter. SLU är ett av världens ledande universitet och forskningssäten på området varför en rekrytering av nu Generaldirektör från den miljön vore naturligast med den av EU förväntade kompetensprofilen. Med Romson som Miljöminister vore detta dock osannolikt. Relationerna och förtroendet mellan Romson och den nationella expertisen på området kan bäst beskrivas som bottenfrusna kryddat med ömsesidigt förakt. Det har den socialdemokratiska majoriteten i regeringen insett och vi har helt enkelt inte råd med fler vurpor på någon internationell scen längre.

Då just dessa frågor kräver sakkompetens och följsamhet samt noggrannhet faller mycket av Miljöpartiets syn på hur miljöarbetet inom EU skall bedrivas. De aktivistiska elementen i partiet har tagit över och om vi nu ser hur de obstruerar och blockerar beslut på nationell nivå är det sannolikt vad vi kan förvänta oss att en GD för Naturvårdverket kommer göra på den internationella nivån om Miljöpartiets praktik får råda. Något som Socialdemokraterna definitivt inte vill numera. Vi har inte råd att skaffa oss fler ovänner i EU än vad vi redan har. Vår önskan att företräda EU i FN:s säkerhetsråd måste numera anses som utopisk.

Det kommer fler och fler tecken på att det inte står rätt till i regeringen. Att lyfta ansvaret för ett rekryteringsärende av en så högprofilerad tjänst från Åsa Romson beror på något. Att hon dessutom visar sig bara vara vice statsminister på pappret är även det tecken i samma riktning. Någon har inte förtroende för Miljöpartiet längre.

Molnen drar ihop sig. Vi kan känna de första regnstänken av regeringskris.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.