V 75 med kossor

Illustration: Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se med ensamrätt

Den migrationspolitiska debatten mellan Statsminister Stefan Löfven och oppositionsledaren Moderaternas Anna Kinberg Batra kommer gå av stapeln den 12 oktober. Om sex veckor. Hur den debatten kommer att utvecklas är lika ointressant som intressant. I grunden har bägge partierna, från varsitt håll och av olika skäl, anammat Miljöpartiets politik och har de senaste åren anammat en motivbild som baseras lika mycket på internationell solidaritet som en libertariansk syn på fri rörlighet. Dessa debatter brukar vara ett under av tristess, den planerade kommer inte (om inte ett mirakel ske) vara något annat.

Det dessa två partiledningar från de statsbärande partierna nu tycks ha enats om är att försöka flytta den konfliktyta som finns mellan Sverigedemokraterna och de sju övriga riksdagspartierna till att vara en konflikt mellan Socialdemokrater och Moderater. Förutsättningarna för att detta skall lyckas med trovärdighet kan som bäst betecknas som begränsade. Sverigedemokraterna äger problemformuleringen sedan 2002, då Göran Persson brännmärktes som rasist av sitt eget ungdomsförbund SSU samt det så kallade ”valstugereportaget” som genomfördes av Uppdrag Granskning i valrörelsen detta år påbörjade en resa för moderaterna att trycka bort alla kritiska röster. Något som fullbordades med Fredrik Reinfeldts ”Öppna era hjärtan” – tal 2014..

I Moderaternas fall finns det krafter, starka sådana, från kommuner som Vellinge, Nacka, Täby med fler moderata mönsterkommuner att begränsa såväl flykting- som migrantmottagande så länge dessa inte utgörs av lågavlönade yrkesutbildade EU-migranter som utnyttjar den fria rörligheten. Arbetskraft som pressar kostnaderna för lönearbete nedåt vilket allt från Byggnadsarbetareförbundet till Transport får känna av. Idag, med dagens GPS-teknik, krävs inga kunskaper i svenska för att transporter en last från Malmö till en gatuadress i Haparanda. Lägst pris vinner. Vem som städar hamburgerkedjornas restauranger nattetid är dessutom ointressant, så länge maten som serveras dagtid är billigare än egenlagad i en matlåda.

Från vänster är argumentationen annorlunda men likväl med samma slutresultat. Den internationella solidariteten mot fattigdom och förtryck skall vara ledstjärnor för öppna gränser. Den samlade vänstern, inklusive folkpartistiska sinnade liberaler, propagerar för en fri värld och en fri rörlighet. Oavsett skäl. Oavsett hur angeläget behovet är. Reella skyddsbehov likställs med flykt från arbetslöshet eller att ha råkat välja fel sida i en väpnad konflikt.

Mot detta står social- och värdekonservativas behov av en reglerad invandring och kontrollerad assimilering eller permanent exkludering. Slår en migrant ner sina bopålar i Sverige skall denne anpassa sig och assimileras till svenska värderingar samtidigt som arbetarrörelsen kräver att svenska villkor skall gälla för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. Eller, så skall den nyanlände leva i ett reservat. Dessa positioner är i direkt konflikt mot såväl moderaternas som socialdemokraternas respektive ungdomsförbund, SSU och MUF. Bägge väl kända för sin högljuddhet och förmåga att bryta igenom i media.

Debatten den 12 oktober kommer sannolikt bäst kunna beskrivas som ett V 75 – lopp med dräktiga idisslande kor istället för travhästar framför sulkykuskarna Löfven respektive Kinberg Batra.

Den egentliga aktören som äger konfliktyta och problemformulering, Sverigedemokraterna, kan lugnt luta sig tillbaka på läktaren och roa sig med att spela på vem av kuskarna Löfven respektive Batra som kommer sist i mål.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.