Alla vill vara Charlie Hebdo, ingen vill vara Lars Vilks.

Copyright Kjell Nilsson Mäki. Bilden får ej beskäras eller användas i något sammanhang utan upphovsmannens skriftliga godkännande. Den får heller inte relateras till enskilt utan kopplingar till texten. Text och bild är en enhet.

Copyright Kjell Nilsson Mäki. Bilden får ej beskäras eller användas i något sammanhang utan upphovsmannens skriftliga godkännande. Den får heller inte relateras till enskilt utan kopplingar till texten. Text och bild är en enhet.

En reaktion på texten ”Berättelsen i bild var att Ledarsidorna.se hade gått över anständighetens gräns. Att publicera bilden samt problematisera kring att bara ett dödsfall användes som symbol i debatten om migration och inte flera var att gå över en osynlig, anständighetens, gräns. Gränsen som skiljer de rättrogna från de otrogna.

Bilden i sig, ritad av den politiske satirtecknaren Kjell Nilsson Mäki, väckte minst lika stora känslor utan den text som försökte förklara bilden. Från många håll fördömdes bilden, främst från godhetsmatadorer som inte klarar av två perspektiv samtidigt. Politisk satir når i de fallen precis så långt den ska nå. Den provocerar fram något, i bästa fall en förmåga att hålla två tankar i huvudet samtidigt men oftast får vi nöja oss med det enklare, ett ställningstagande. Som i det fallet – vad som gick att prata om och vad som inte var tillåtet. Vad som inte ansågs anständigt.

Om du bara är för en viss yttrandefrihet, en åsikt, en form av satir eller vissa tankar så är du egentligen inte förespråkare för eller försvarare av yttrandefrihet alls. Så enkelt är det. Allt enligt vänsterdebattören Noam Chomsky.

Den franska satirtidningen Charlie Hebdo kommer att ges ut på svenska i samband med bokmässan i Göteborg, skriver Sveriges Radio. En översättning har gjorts av det nummer som publicerades samma dag som terrorattentatet mot tidningens redaktion i Paris den 7 januari. Charlie Hebdo. Alla ville vara Charlie Hebdo och stå upp för den politska satirens rättigheter veckorna efter den 7 januari. Även de som har svårt med att tillämpa den levnadsregeln i andra sammanhang sprang iväg i känslosåsen och proklamerade att de minsann var Charlie Hebdo de med.

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Lars Vilks är ett talande exempel på hur det kan gå. Vilks har ofta ”kapats” av Sverigedemokrater trots att han, vad jag förstått, inte är ett politiskt djur. Han är konstnären som försökte sig på den politiska satiren. Men eftersom hans bilder och livsöde kapats av Sverigedemokrater så vill ingen vara Lars Vilks. Bara Charlie Hebdo är anständigt att vara. På samma sätt som den anonyma mördade kvinnan på Ikeas öde kapades av Björn Söder, Sverigedemokraterna, ville ingen vara henne – bara Alan Kurdi. Alla vill använda Alan Kurdis öde för debattens skull, ingen får lyfta fram den döda kvinnans orsakssamband – offret för den svårt traumatiserade asylsökandens desperata handling.

 

Alla vill vara Charlie Hebdo, ingen vill vara Lars Vilks. Är vi verkligen mogna nog att säga att vi är för yttrandefrihet om vi gör den åtskillnaden?

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.