Byiga vindar

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Allt fler svenskar vill att Sverige tar emot fler flyktingar, det visar en undersökning som Ipsos har gjort på uppdrag av Dagens Nyheter. Det här är en uppseendeväckande ökning, säger statsvetaren Marie Demker som länge följt flyktingfrågan. Om den mer positiva flyktingopinionen kommer att hålla i sig är för tidigt att säga, det krävs fler undersökningar, menar Marie Demker, och huruvida den blir beständig tror hon framförallt att politikerna har makt över. Samtidigt har vi idag rekordmånga som väntar på avvisning efter fattade beslut.

Siffror från både polisen och Migrationsverket som SVT:s Agenda tagit del av visar att allt fler som fått nej på sin asylansökan vägrar att lämna Sverige. För tillfället har polisen 17.000 ärenden på hög, där människor befinner sig i Sverige utan att ha rätt att vara här. Att människor lämnar Sverige vid ett avslag är centralt för rättssamhällets grundprinciper, menar Anders Danielsson, Generaldirektör för Migrationsverket. Danielsson är även pressad av dagens flyktingströmmar, han behöver varje plats som finns att uppbringa. Det finns tecken som tyder på att Migrationsverket intog stabsberedskap redan i mitten på augusti då rörelserna från flyktinglägren i Jordanien och Iraq uppmärksammades internt. Fördröjningseffekten på sådana rörelser är ungefär fyra veckor eller den tid det tar att ta sig till Sverige.

Antalet personer inskrivna med lagakraftvunna avslagsbeslut var per 2015- 03-11 12 311 personer. Antal inskrivna med lagakraftvunna avslag hos Migrationsverket var 5 175 personer och personer med ärenden överlämnade till polisen var 7 136. De hade vistats i systemet i genomsnitt i 510 dagar efter lagakraftdatum. Varannan hade vistats längre tid än 384 dagar (median). Ofta efter en lång tids väntan på besked om asyl. Det är inte ovanligt med två till tre års vistelse i Sverige fram till avvisning.

För polisen är verkställandet av avvisningsbeslut idag en nedprioriterad fråga.

I handlingen ” Redogörelse för vistelsetider för de som fått lagakraftvunna avlägsnandebeslut samt hur myndigheten arbetar för ett effektivt och rättsäkert återvändande” med diarienumret  1.1.1.2-2015-14413 (längst ner i artikeln) blir bilden tydligare. Under 2014 märktes ett trendbrott där andelen avvikna översteg antalet som frivilligt lät sig repatrieras. I de fall Dublinförordningen tillämpades sjönk andelen som frivilligt återvände till en tredjedel. Övriga avvek eller behövde tvångsavvisas. Av de med avvisningsbeslut saknar 30 procent relevanta resehandlingar och samarbetar inte med myndigheterna nämnvärt för att skapa sådana rapporterar polis.

Källor inom polisen pekar utöver detta på svårigheterna med ”inre utlänningskontroll” mot personer som saknar vistelserätt i Sverige efter att politikerna lagt ner REVA efter omfattande protester 2013.

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Att balansera humanism och rättsäkerhet är en delikat fråga. Urvalet av vem som skall få stanna , med reella skyddsbehov, och vem som inte har det är bara det en svår fråga.

Dock är situationen så pass allvarlig nu när vi dels har personer i Migrationsverkets Mottagningssystem som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige och därmed blockerar resurser för de som har rätt till skydd, dels skapar vi förutsättningen för parallellsamhällen. Där dessa personer slår sig fram med arbeten i den svarta sektorn där de utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare alternativt faller in i kriminalitet.

En variant på en säker avvisning kan vara att den avvisade direkt tas i förvar eller tas till annat, mer bevakat, boende i väntan på verkställighet men denna lösning har även den bieffekter. På Norrtäljeanstalten finns idag en av de två separata paviljong för 32 personer där avvikelserisk finns. De som förvaras där har ofta en historia av kriminella handlingar med sig i bagaget men har avtjänat sitt straff. De förvaras där i väntan på att resehandlingar eller annat färdigställs. Situationen på anstalten har varit så pass pressad att paviljongen var tvungen att stängas för renovering efter ett upplopp under försommaren.

Vi kan fundera något på hur vi hanterar logistiken för de idag personer 17 000 personer som skall avvisas. Ungefär lika många som bor i området Rinkeby-Kista. Om det är bättre eller sämre att ha dem bland de som väntar på, eller har erhållit, ett positivt besked. Eller om det är en bättre lösning att förvara dem under samma tak med allt vad det kan innebära. Hur kanske 1 000 unga män, med avvisningsbeslut, kan reagera som kollektiv om desperationen blir för stark.

Skall Sverige kunna fortsätta ha en generös inställning, som Marie Demker pekar på, till flyktingmottagande bör vi överväga att ta  Anders Danielssons ord  allvar. Den snabba opinionsförändringen till ett öppnare hjärta kan mycket väl gå lika snabbt åt ett annat håll. Snabba opinionsförändringar har en egenhet att sällan vara stabila.

Det kan räcka med att vi misslyckas med att avvisa en enda person som inte har rätt att vistas i Sverige, och som har en annan agenda, för att vinden skall vända.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.