Det börjar glida

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Sverige kommer nu att fundera på om behov finns för billiga lån från Europeiska investeringsbanken för att finansiera flyktingmottagning. Det sade finansminister Magdalena Andersson vid en pressträff efter ekofinmötet på fredagen. Upplåningen skulle bland annat kunna finansiera bostäder och utbildning.

På kort sikt är flyktingmottagningen fullt hanterbart ekonomiskt och praktiskt om flyktingarna fördelas jämnt mellan EU-länder och inom länderna, även inom Sverige. På lång sikt kan det öka tillväxten.

Säger finansminister (S) Magdalena Andersson. Detta är i grunden en tämligen radikal förändring av retoriken kring migrationspolitik i allmänhet och flyktingmottagning i synnerhet. Till dags dato har Magdalena Andersson och regeringen försökt klä kostnadsökningarna i andra kläder vilket effektivt urholkat såväl statens budget som respekten för både regeringen som helhet som henne som person.

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Copyright Kjell Nilsson Mäki

För ett drygt år sedan hävdade nuvarande utrikesminister Wallström med emfas att det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring samt att de allra flesta flyktingar flyr över närmaste gräns. Hänvisningarna till OECD rapporter var ymniga och hade inte tagit hänsyn till att OECD själva tvingats medge bristerna samt även annan ekonomisk expertis som pulvriserat resonemangen. Det är bara en bråkdel av världens flyktingar som tar sig till europeiska länder hävdade Wallström vidare. 

Verkligheten ser onekligen något annorlunda ut.

Invandringsfrågan har varit tabubelagd i det socialdemokratiska partiet, så sent som vid kongressen i maj lade partisekreterare Carin Jämtin personligen munkavle på minst 12 kommunalråd som ville ha den på agendan. Motivet var att socialdemokraterna hade en bra migrationspolitik som håll på att rullas ut. Vad den innefattar är ännu idag okänt. Den 25 juni i år lät det nämligen något annorlunda från regeringshåll, att invandringen nu blivit en stor ansträngning. Idag resonerar regeringen i termer av att börja låna medel för att klara av det. Och:

I detta finns ytterligare en glidning: Magdalena Andersson säger för första gången att detta kan öka tillväxten. Inte nödvändigtvis att det, som tidigare hävdats, är en kassaskåpssäker affär. Migrationsverkets Generaldirektör säger dessutom nu det alla vet men som regeringen nekat till. Det svenska samhället är inte konstruerat för det vi upplever samtidigt som det erkännandet kommer väl sent. Utöver dagens situation har vi en fem år gammal skuld att betala av med en dysfunktionell integrationspolitik där det saknas jobb som matchar gentemot de nyanländas utbildning, bostäder samt ett adekvat vårdmottagande.

Om vi jämför med den finska debatten är skillnaderna som natt och dag. Finland går nu igenom ett ekonomiskt saneringsprogram liknande ett stålbad. Ett stålbad som liknar det som Sverige gick in i 1994 med lönestopp och omfattande indragningar i välfärden. Över hälften av finländarna är redo att frysa sina löner de följande fem åren, visar en enkät som Lännen Medias tidningar har låtit göra. 54 procent skulle gå med på att slopa sina löneförhöjningar under fem års tid. Regeringen har också föreslagit att trettondagen och Kristi himmelfärdsdag ska bli lediga dagar utan lön. Nästan hälften av dem som svarat på enkäten stöder idén för att bidra till att sanera den finska ekonomin. Den finska förmågan att föra en saklig debatt och få stöd för även smärtsamma åtgärder är slående. I detta presenterar regeringen Sipilä den finska linjen i flyktingmottagandet. Statsminister Juha Sipilä (C) sade att Finland måste kunna åtgärda flyktingsituationen snabbt och sakligt. Och just saklighet är något som präglar den finska debatten. Den finska regeringens tjänstemän har räknat ut att en flykting belastar det finska socialsystemet med 13 000 euro per person och år.

Vi kan inte vara så blåögda att vi tror att pengarna bara kommer någonstans ifrån. Vi måste kunna behandla asylansökningar.

Gliringen mot den svenska regeringen är lika subtil som den är kristallklar. Debatten i Finland handlar med andra ord istället om vilka poster som skall ställas mot detta. Naket. Avskalat. Smärtsamt men befriande ärligt i jämförelse med den svenska debatten som präglats och präglas av glidningar och reaktivitet i stället som den finska som präglas av uppriktighet och proaktivitet.

Frågan som vi borde ställa oss är därmed ganska klar:

Hur ska vi bete oss för att utveckla den svenska politiken till att bli mer rättfram?  Måste Sverige ansöka om medlemskap i Finland för att få en mer saklig, sann och proaktiv politikerkår och därmed kunna möta vår tids största utmaning? Vill finnarna ens ha oss även fast vi börjar glida mot sanningen nu?

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.