Feministisk utrikespolitik

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se
Dela artikeln via e-post










Submit

Inte bara IKEA har nu problem i Marocko utan även VOLVO har fått stora problem, ett möte planeras nu med den svenska regeringen. För gemene man, på gatan, är det ingen hemlighet att den marockanska regeringen inte är nöjd med hur den svenska agerar. Detta rapporteras även i Washington Post. Utöver inrikesminister Ygemans explicita förolämpningar i Dagens Nyheter för ett par veckor sedan når signalerna från UD, att Sverige kommer erkänna Polisario som Västsaharas legitima regering, de egentliga skälen.

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Det är tämligen apart att den svenska regeringen avser erkänna en rörelse som Polisario som dels inte längre är närvarande i någon märkbar omfattning i Västsahara, dels består av medborgare från andra länder som Mali och Mauretanien, som inte tillåter FN-inspektioner, som säljer biståndstransporter vidare på den svarta marknaden samt som idag är att jämställa med Al Quaida in Maghrib.

Under gårdagen träffade jag Mr Driss El Yazami som besviket konstaterade att han hade fått en inbjudan till invigningen av IKEA-varuhuset. El Yazami är president för Marockos organisation för mänskliga rättigheter som efter den nya, sekulära, konstitutionen fått ökade befogenheter och ökad tyngd i arbetet att modernisera Marocko. Han var bekymrad över händelseutvecklingen och vi konstaterade att det krävs krafttag nu. En annan person jag träffade var Mrs Aisha Nassiri. Mrs Nassiri är ordförande för organisationen ”Kvinnliga domare”, en organisation som driver på för kvinnors rättigheter samt är samlokaliserad med just El Yazamis organisation i Casablanca. Hon hade ett och annat att berätta hon med.

I december kommer den första pan-arabiska konferensen för kvinnliga domare och jurister att organiseras. Huvudsponsor är UNDP, FN:s Biståndsprogram, den kommer att hållas i Rabat, Marocko. Det finns goda skäl till detta. Marocko är det land i Mellanöstern som har flest kvinnliga domare, 630 stycken eller mellan 25 och 30 procent.

Detta är ett resultat av den nya konstitutionen från 2011 och det som kännetecknar domarkåren idag är att den är ung och progressiv. Det ”gamla gardet” byttes ut och idag utgörs domarkåren av i huvudsak sekulärt utbildade domare. Ett unikum i en region som kastats tillbaka till ortodox sharia. Allt sker dessutom i beskydd av kung Mohammed VI som tillsammans med kungen av Jordaniens, som är hans kusin, är de enda statschefer som kan uppvisa en direkt och obruten ättelinje till Profeten. Det skydd detta symbolvärde ger mot radikaliserad Islam kan inte underskattas. Den stabiliserande faktor Marocko utgör är inte heller oviktig, Danmark kan tacka Marocko för att ha förhindrat terrorresor riktade mot Köpenhamn.

Överlag har Danmarks regering och förd utrikespolitik ett mycket högt anseende i MENA.

I frågan om just kvinnors rättigheter, och stödet som idag lett att Marocko är värd för en pan-arabisk FN-konferens med kvinnor för kvinnor, kommer inte från Stockholm och Sverige. Det kommer från just Danmark. Den svenska regeringens feministiska utrikespolitik är lika non-grata i arabvärlden som IKEA är i Marocko.

Den danska har däremot varit mer framgångsrik och såväl Marockos kvinnor som alla kvinnor i de deltagande länderna

  • Libyen
  • Jordanien
  • Sudan
  • Palestina
  • Kongo-Kinshasa
  • Egypten
  • Tunisien
  • Irak
  • Elfenbenskusten
  • Kuwait har inga kvinnliga utbildade jurister eller domare men kommer skicka kvinnliga observatörer.

Alla dessa kvinnor har kung Mohammed VI, Danmark samt Mrs Aisha Nassiri att tacka för att de nu kan genom ett av FN stöttat nätverksprogram träffas och utbyta erfarenheter på sina villkor. Utan islamistiska ortodoxa män närvarande. De kommer att ha världens kvinnors ögon på sig. Det är ett mycket stort steg och jag fick igår kväll en personlig inbjudan från Mrs Nassiri att delta som observatör. Vilket jag gladeligen accepterade.

Sverige agerar alltmer apart. Numera är vår feministiska utrikespolitik även illa sedd av kvinnorna i MENA. De pratar numera i översvallande positiva termer om Danmarks och EU:s stöd. Sverige nämns inte. Inte ens i renodlade FN- eller feministiska sammanhang. Och jag har träffat en hel del officiella företrädare dessa dagar som präglas av omplanering på grund av den svenska regeringens agerande.

Det kan bero på vilka vi valt att alliera oss med.

En partner, i Polisario, som numera får se land efter land i Afrikanska Unionen dra tillbaka sitt stöd för. Av lätt insedda skäl. För att behålla ett erkännande är det både klädsamt och på sin plats att köra ut Al Quaida ur lägren och släppa in FN:s folk. Ingetdera lever idag Stefan Löfvens och Margot Wallströms partner upp till.

Not: Fotodokumentation samt utförligare redogörelser för mina möten kommer publiceras på Ledarsidorna.se löpande. För närvarande får jag inte ordning på kablarna till kameran.

EDIT 09:00 Marockansk tid (10:00 svensk)

I möte med mr Abdallah Saaf, Director för Center for Studies and research in social sciences (omfattar även security), nås jag av nyheten att Marockos utrikesminister träffat Margot Wallström i New York där bägge uppehåller sig för tillfället.

Utkomsten av detta möte är fortfarande okänt. Mr Saaf är dessutom före detta utbildningsminister och en av arkitekterna bakom dagens alltmer demokratiserade Marocko.

SLUT EDIT

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.