Vindkantring? My ass.

Copyright Kell Nillson Mäki
Dela artikeln via e-post










Submit

Stefan Löfvens tal på Medborgarplatsen söndagen den 6 september samlade 15 000 personer. Av rapporteringen på Facebook kunde vi sluta oss till att de aktiva socialdemokrater som inte var där kunde stämplas som latenta rasister. Själv var jag i Köpenhamn och hälsade på en älskad styvson, en resa planerad sedan länge.


Av alla de exempel som Statsminister Stefan Löfven valde att hänga upp sitt tal runt valde han det minst lämpliga av alla. En hel värld har sörjt den drunknade pojken. En halv värld har tagit del av faderns och familjens historia. De kom från ett ”säkert land”, där de levt i minst två år, i form av Turkiet men i form av sitt ursprung, Syrien, hade de möjlighet till en alternativ framtid än den som Turkiet kunde erbjuda dem.

Stefan Löfven säger att det vänder nu. Han kände det i luften.

Jag är inte lika säker. Jan Björklund ger i allt väsentligt fler, och bättre intryck, av att förstått vindens riktning och styrka. Och den faktiska problembeskrivningen. Björklund talar om kvotflyktingar. De allra svagaste flyktingarna, de som inte har medel själva att fly för sina liv. När Stefan Löfven, och hans talskrivare, hänger upp sitt tal kring en drunknad pojke som kommer från en familj som sannolikt skulle skickats tillbaka till Turkiet eftersom Turkiet är ett per definition ”säkert land” hänger han upp det på fel symbol. Vilket annat barn som helst hade varit bättre.

Copyright Kell Nillson Mäki

Copyright Kell Nillson Mäki

Vilket annat barn, vilket som helst, som flytt från terrorns Mali, Somalia, Mauretanien eller Nigeria – eller alla de länder där barn korsfästs av ISIS-allierade rörelser som Boko Haram eller AQiM, Al Quaida in Mahgrib – en rörelse som även allierat sig med Polisario som råkar ha en särställning som prioriterad partner inom socialdemokratin, hade nått längre. Ingen vill se sin son eller dotter drunknad, det finns ingen som bejakar det. Ingen nykter människa vid sina sinnens fulla bruk kan acceptera detta. Men. Om nu Stefan Löfven ville använda sig av en enda symbol för sitt tal hade han kunnat använda sig av alla dessa Ali, Mohammed eller för den delen kanske hellre små flickor som Aisha eller Fatima som dödas av terror, säljs som sexsavavar eller dukar under på vägen till en bättre värld.

De stora ord som vår statsminister använde sig av  bär tydliga spår av en talskrivarstab som sällan eller aldrig lämnat den postmoderna bubbla som Bommersviksakademin erbjuder. Denna bubbla har inget med den globala situationens realiteter att göra.

Genom att hänga upp sitt tal kring en familj, som fick se det mest tragiska livsöde som tänkas kan men som samtidigt inte hade reella flyktingskäl, bidrog han till att vända vinden i den riktning som ingen vill att han ska vända den i. Vi står inför en vindkantring, men inte den vi vill. Statsministern är fast i samma känslosås som hans talskrivare är. Och vi andra, som verkligen vill befinna oss i mittfältet kommer behöva finna oss att bli stämplade som än det ena, än det andra, i ett allt mer polariserat landskap. Lena Melin sade att han hade chansen men inte tog den. Av fel skäl dessvärre. Men.

Det stämmer.

Låt oss därmed ändå försöka börja om där min partiledare körde i diket. Vi måste backa bandet in i var vi egentligen står. I definitionerna som vi i god demokratisk ordning en gång startade i.

Flykting

Utlänning som har ansökt om asyl och fått uppehållstillstånd i Sverige av flyktingskäl, se Genève-konventionen.

Kvotflykting

Utländsk medborgare som före resan till Sverige fått uppehållstillstånd inom den flyktingkvot som regeringen fastställt. Resan hit organiseras och betalas av Migrationsverket.

Skyddsgrundsdirektivet

EU:s råd antog den 29 april 2004 ett direktiv om när människor ska betraktas som flyktingar eller personer som av andra skäl behöver internationellt skydd. Direktivet innehåller även bestämmelser om dessa personers rättsliga ställning och om det beviljade skyddet. Reglerna i skyddsgrundsdirektivet infördes i den svenska utlänningslagen den 1 januari 2010.

Detta är tre, av många, definitioner som vi borde hänga upp debatten kring. Inte känslosåsen. Framför allt inte när vi går igenom Migrationsverkets statistik där bland annat två personer från Norge sökt flyktingstatus. I talet som präglades av känslosås utan fakta gick Stefan Löfven, min partiledare och Sveriges statsminister, i fällan igen. Och det finns bara en part som vinner på detta. Det partiet, och de värderingarna, behöver inte upprepas igen.

Det märkligaste av allt är att statsministern tydligen själv tror på orden hans talskrivare viskar i hans öra att vinden vänder.

 

 

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.