30 – 30 – 30

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se
Dela artikeln via e-post










Submit

Reaktionerna på Migrationsöverenskommelsen i det socialdemokratiska partiet med närliggande opinionsbildare är starka. SSU-distriktet i Skåne ifrågasätter öppet om statsminister Stefan Löfven är socialdemokrat. Samtidigt visar Expressen en undersökning att en snabb attitydförändring skett i väljarkåren när det gäller synen på asylfrågan. För en dryg vecka ansåg 51 procent att politiken borde bli mer restriktiv medan 47 procent ville ha kvar de regler som gällde då. Nu har gapet mellan de två ståndpunkterna växt till 20 procent – där 59 procent anser att migrationspolitiken bör vara inriktad på att minska söktrycket genom att bli mer restriktiv medan 39 procent vill ta fram resurser så att nuvarande asylregler kan behållas. De slitningar vi ser inom parti och opinon kommer bli större och mer tydliga framöver. Men även i samhället.

Inom Statsrådsberedningen och snart sagt samtliga departement råder för närvarande en historiskt pressad stämning. Rutinerade tjänstemän säger att de får gå tillbaka till den stora budgetsaneringen 1994-1995 under Ingvar Carlssons andra ministär för att komma i närheten av de ekonomiska utmaningar som ligger framför oss. Och det avser bara det akuta skeendet, att skaffa finansiering för de asylsökande som nu kommer till Sverige och anvisas tillfälliga boenden i gymnastiksalar och industrilokaler är nästa steg. Vare sig steg två i processen, ett mer lämpat boende under asylprocessen, eller vidare i vägen mot full integration har ingen kunnat överblicka än. Än mindre effekterna på primärvården ute i landet.

Det finns information att trots att vissa sjukvårdsområden nu kompenserar med att ta in pensionerad sjukvårdspersonal samt att köerna ökar till akutsjukvården även för mindre akuta, eller icke akuta, hälsoproblem. Akutsjukvården kan bli nästa dominobricka att falla i flera sjukvårdsområden.

De akuta utmaningarna stannar inte där då lärarbristen nu blir akut med 190 000 asylsökande i år och i lägsta scenariot ytterligare 135 000 under 2016. Andra scenarios, kända av ett fåtal, talar om högre antal.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Ministern med ansvar för bland annat forskning och högre utbildning, Helene Hellmark Knutsson, aviserar snabbspår för de lärarutbilldade som erhåller uppehållstillstånd. Tanken är säkert god i grunden men genom att alltför snabbt slussa igenom dessa, utan att säkerställa att kompetensen stämmer med svenska regler eller att språket är på en sådan nivå att även inrikesfödda svenska barn kan ta del av dessa lärares undervisning så kan vi komma i en situation där ghettofieringen och den svenska versionen av apartheid förstärks. Vi tvingas bygga nya slumförstäder till storstäderna med billiga hyror och där lärarna arbetar i skolor där lärarna bara kan undervisa elever med sitt eget hemspråk. Hellmark Knutsson måste ta in i beräkningen att bland annat Syriens skolväsende ser helt annorlunda ut med en obligatorisk sexårig grundskola och därefter två frivilliga nivåer innan postgymnasiala studier. Detta slår igenom i gruppen av flyktingar där de i arbetsför ålder har en genomsnittlig utbildningstid om drygt sju år. För den inrikesfödde svensken i samma ålderskategori ligger tiden på drygt elva år. Vi kan förvänta oss att endast en minoritet av de lärare som nu kommit till Sverige har kompetens att undervisa på högstadium och uppåt.

Det finns dock två alternativ.

  • Att vi förvisar dessa flyktingar att ytterligare en generation följa, i detta fall, den syriska skolgången med syriska lärare och syrisk läroplan. Med allt vad det innebär för framtida integration.
  • Eller att vi anpassar hela det svenska undervisningsväsendet till vad vi kan få in alla dessa lärare i. Jämnt över hela linjen. Ingen lämnas bakom och ingen går före.

Dagens situation har en längre historia av förnekelse. Redan 2013 varnade dåvarande migrationsminister Billström för ”volymerna” som kunde komma men blev av min partiledare anklagad för att vara oanständig. Denna kunskap har fortsatt funnits i system som Migrationsverk, Polis, Kriminalvård, Socialtjänst och annat. Denna information, och framför allt de ökade rörelser vi kunde se i de stora flyktinglägren under sommaren, vet vi idag nådde regeringskansliet i god tid före statsministerns mer famösa tal på Medborgarplatsen i Stockholm.

Ett tal som manade till ökad mottagning då vi inte kände några begränsningar. Trots vetskapen i statsrådsberedningen om vad som skulle komma bara sex veckor senare. Trots promermorior och muntliga föredragningar under lång tid för såväl ministrar och statssekreterare med deras politiskt sakkunniga vid sin sida. Antingen stod statsminitern på Medborgarplatsen och ljög medvetet. Eller så hade någon eller några undanhållit vital information för honom.

Då huvuddelen av regeringens politiskt sakkunniga stammar eller rekryteras från Stockholms Arbetarekommun, Stockholms Läns partidistrikt, Olof Palmes Internationella Center eller har kopplingar till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (statsministerns hustru Ulla är mycket aktiv i denna sidoorganisation) är det logiskt att information censurerats eller negligerats. Dessa ”sfärer” är de i socialdemokratin som minst av alla har velat ta till sig ekonomiska varningssignaler eller resursargument och står identitetspolitiken närmast. De företräder alla den identitetspolitiska falang där få eller inga har haft reell arbetslivserfarenhet. Det ligger i sakens natur att dessa sakkunniga idag har mycket svårt att parera en verklighet som de i åratal med kraft förnekat. Inte utan att brunstämpla de som försökt varna.

Det är i dessa personers händer som Sveriges närmaste framtid ligger. 30-30-30 – gänget.

De som alla är runt trettio år, alla har runt 30 000 kronor i månaden och alla minst har 30 avsnitt av Vita Huset med sig som referensram för jobbet. Alla de som förnekat eller förvanskat den information som vi idag vet funnits i systemen. En KU-anmälan, med följande utredning och förhör, torde klarlägga detta och hur minst en minister, Morgan Johansson, agerat men frågan är om något parti vågar. Alliansen hade minst lika stora problem med interncensuren.

Frågan är om ansvariga kommer ut i ljuset. Sannolikheten är liten, nästintill obefintlig. Lika obefintlig som att Statsministern skulle lära av läxan och rotera ut dessa. Han är inte känd för ett tydligt ledarskap, mer känd som direkt mesig i personalärenden. De kommer alla sitta säkert i sadeln, eller i baren vid fredagsölen, alltmedan poliser får jobba dubbla skift utan toalett- eller matrast, fältarbetare går in i treskiftsgång med flera övertidspass och migrationshandläggarna för magkatarr av stress.

Några kommer betala priset. Frågan är om det är rätt personer. Hur hårda nypor statsministern har får framtiden utvisa eller om det är poliser, fältassistenter och handläggare som ånyo får betala priset för att vissa ser politik som ett sällskapsspel mer än att ansvaret för att styra ett land över stormiga vatten in i en säker hamn.

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.