Bakom gardinerna

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Regeringen Löfvens försök att nå den prestigefyllda platsen i FN:s säkerhetsråd kommer gå in i sin slutfas vid Europeiska rådets möte om migration i Valetta den 11-12 november. Utöver EU:s medlemsländer kommer även FN och Afrikanska Unionens medlemsländer vara representerade. Utgångsläget för Sveriges del är allt annat än gynnsamt då utrikesminister Wallström under regeringen Löfvens första år har ett dystert facit:

  • Wallström är som person inte välkommen i vare sig Israel eller Saudiarabien.
  • Sverige har gjort sig obekväm med Arabförbundet, Gulf Cooporation Council, USA, Finland, Danmark samt Ryssland. Totalt 29 länder varav flertalet sådana vi tidigare haft djupa och positiva relationer med.

Läget är prekärt för regeringen Löfven som har att välja en ny strategi eller ge upp Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Försöken att inleda en dialog med Israel i New York föll platt då Benjamin Netanahu, Israels premiärminister, inte ens besvarade Stefan Löfvens önskemål om möten dem emellan. Margot Wallström genomförde samtidigt fler möten med Marockos utrikesminister och uttryckte då explicit önskan om att inget skulle läcka från dessa möten för Sveriges skull. Med klent resultat.

Det ser i dagsläget ut som att Stefan Löfven och Margot Wallström väljer en ny strategi.

En strategi som fått Marocko att reagera kraftigt efter att fått reda på dess utformning. IKEA:s nu avbrutna etablering i landet är att se som första motdrag. Det kan komma flera.

Sverige kommer, låter såväl svenska som nordafrikanska centralt placerade källor meddela, alliera sig med Algeriet och Sydafrika som bägge står Polisario nära. Inrikespolitiskt kommer regeringen motivera denna prioritering genom att lyfta fram Algeriet som en ansvarstagande partner i fråga om gatubarnen som flyr till Europa. Men det finns andra motiv bakom gardinerna. Polisario. Och al Quaida i Maghrib, AQiM.

Sverige har officiellt deklarerat att de inte kommer genomföra några åtgärder för att erkänna Västsahara under Polisarios styre men har, bakom kulisserna, nu lovat Algeriet och Sydafrika att stödja det planerade initiativ som kommer komma från de två länderna att verka för att ge Polisario observatörsstatus i FN. På så sätt hoppas Stefan Löfven och Margot Wallström att lugna ner det Polisario-trogna Olof Palmecentrat samtidigt som de kan fortsätta låtsas som det regnar. Samarbetet fördjupas istället bakom kulisserna. Frankrike har å andra sidan nyligen deklarerat att de stödjer Marockos erbjudande om autonomi för Västsahara vilket kommer påverka andra EU länders ställningstagande. Sannolikheten att resten av EU följer Sveriges linje istället för Frankrikes bör bedömas som marginella.

Polisarios bas i ligger inte i Västsahara utan i Algeriet. Det är allmänt känt att Algeriet var AQiM:s viktigaste bas fram tills staterna Mali och Libyen kollapsat. Såväl FN som OLAF har konstaterat att algerisk militär är djupt involverade i såväl människosmuggling som narkotikahandel och även bistår Polisario med att sälja det bistånd vidare som är avsett för de som lever i flyktinglägren. Det är dessutom konstaterat att Polisario sedan ett drygt år inte släpper in FN:s personal för inspektioner, att AQiM nu öppet rekryterar ny personal i Tindouf-lägret, att EU-bistånd plundras samt att det i detta läger bedrivs modern slavhandel. Allt är väl dokumenterat. Men. Utan att Algeriet eller Olof Palmes Internationella Center lyft ett finger.

Vad Olof Palme själv skulle sagt om till exempel den öppna slavhandeln i Polisarios läger i Tindouf vet vi inte men vi bör kunna anta med viss säkerhet hur han formulerat sig.

En stor delegation av marockanska politiker skulle i helgen vara på väg till Sverige för möten med företrädare för riksdagen och utrikesdepartementet. Några möten med inrikesminister Anders Ygeman är däremot inte planerade och tills vidare hänger frågan om gatubarnen i luften. Men Ygeman hälsar att han är beredd att öka trycket på Marocko från sitt håll. Under förra veckan nämndes ursprungligen en delegation på tolv personer representerande majoriteten av de demokratiskt valda partierna i parlamentet men den har nu bantats till tre. Om den överhuvudtaget kommer. Då Sverige inte avser ta emot på rätt diplomatisk nivå så kommer Marocko att reagera enligt protokollet negativt. En negativ relation har sedan fredagen försämrats ytterligare.

Marocko har nu svarat med att mobilisera såväl GCC som Saudiarabien. En mobilisering som inte är speciellt svår. De jordanska och saudiska kungahusen är nära släkt samt Israel står Marockos kungahus mycket nära. Saudiarabiens band med Marocko är mycket djupa och omfattar även försvarssamarbete. Med Israel följer en mycket stark påverkanslänk till Washington. Även Etiopien ekonomiska relationer med Marocko är djupa och stödet därifrån bedöms bli totalt. Etiopien är, vid sidan av Marocko och Sydafrika, de ekonomiska knutpunkter och utgör insteg till den afrikanska kontinenten. Även om den svenska exporten till Marocko är begränsad till 3,4 MDR SEK är Marocko instegsporten till det fransktalande Afrika. Etiopien har på sin sida en avgörande strategisk roll. I Addis Abeba ligger Afrikanska Unionens säte placerat.

Att Afrikanska Unionen tidigare erkänt Västsahara utgör ett mindre problem. Skulle ett beslut om stödet till Polisario fattas av Afrikanska Unionen idag skulle utfallet bli annorlunda. Idag stöds Polisarios sak endast av 40 procent av Afrikanska Unionens medlemmar. Inte ens Etiopien stödjer Polisarios sak längre och skälet är de nära kopplingarna till AQiM och Boko Haram.

Algeriet skördar inte några större ovationer inom Afrikanska Unionen då de bedöms som för släpphänta i relationerna till radikaliserade rörelser. Något de delar med Sverige då vi bedöms för släpphänta och eftergivna mot radikaliserade rörelser av såväl Europeiska rådet som USA. Sverige ligger idag absolut på sista plats i västvärlden när det gäller att efterfölja FN:s Säkerhetsråds resolution 2178, kriminalisering av resande stridande. Algeriet är i relativa termer isolerat inom både Arabförbunden och Afrikanska Unionen. Arabförbundet utgör sammantaget vid sidan av Kina den absolut största investorn på den afrikanska kontinenten. Somalias skol- och utbildningsväsende är ett exempel på biståndet som ges från Saudiarabien. Saudiarabien investerar dessutom massivt i uppbyggnaden samt även vägnätet i Syd- respektive Nordsudan som annat exempel. Investeringar som tacksamt tas emot för att stabilisera dessa stater.

Algeriet betecknas som lika despotiska som Saudiarabien av Svenska Freds- och skiljedomsföreningen som krävt samma behandling av Algeriet som vi utsätter Saudiarabien för verbalt. Regeringen väljer att istället tvärtom, att samarbeta nära, med denna stat för att nå FN:s säkerhetsråd. Algeriets drivkraft är att störa och försvaga Marocko till varje pris. Med täta band med Polisario som verktyg. Algeriets relation med demokrati är lika speciell som Nordkoreas. Valresultaten är kända en vecka före valet enligt Algeriska väljare.

Som jämförelse mellan dessa två länder, som bägge ser sig som tvillingbröder som kastas mellan kärlek och hat, så anordnas den första pan-arabiska konferensen med UNDP, FN:s biståndsprogram, som värd i Rabat, Marocko, emedan Algeriet samtidigt får kraftig kritik från Human Rights Watch för sitt arbete med mänskliga rättigheter. Algeriet jämställs med Kina, Ryssland, Vietnam och Saudiarabien som världens absolut sämsta att honorera mänskliga rättigheter. Sverige väljer inte att samarbeta med det land som FN ser som ett föredöme utan allierar sig med det land de flesta anser vara i det närmaste en skurkstat för närvarande. Algeriets motiv för detta agerande är att de söker varje tillfälle att störa eller försvaga Marocko. Sveriges motiv är platsen i FN:s säkerhetsråd.

Löfven-WallströmHur detta slutar återstår att se men nu ser Marocko ut att markera allt hårdare mot Sverige.

Under helgen finns det tecken på att förberedande steg tagits i Rabat för ytterligare sanktioner.

Skulle de välja att stänga dörren för svenskt näringsliv efter de senaste tämligen aggressiva uttalanden från till exempel Ygeman kommer i bästa fall merparten av affärsmöjligheterna i fransktalande Nordafrika omintetgöras. I sämsta fall är det rimligt att anta att krisen sprider sig vidare in i fransktalande Afrika och i Mellanöstern. Dessa länder lyssnar mer på kung Mohammed VI än på Anders Ygeman och Margot Wallströms uttalanden.

Alternativet? Svårt att sia om men det finns ett alternativ utöver att ge upp kandidaturen. Den enighet kring Marocko vi ser växa fram i Mellanöstern och Nordafrika kommer kräva sina offer om trenden skall brytas. Alternativet är att Margot Wallströms karriär som utrikesminister kommer till ett abrupt slut samt att vår kung än en gång får sätta sig ner och skriva ett brev. Ett brev för Björn von Sydow i egenskap av regeringens speciella brevbärare att  överlämna till kung Mohammed VI personligen.

Detta alternativ är sannolikt inte realistiskt då Stefan Löfven visat sig vara  Olof Palmes Internationella Center och Margot Wallström följsam till punkt och pricka. 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.