Den starkes rätt

Copyright Kjell Nilsson Mäki
Dela artikeln via e-post










Submit

Parismötet om vapenvila och en politisk lösning i Ukraina slutade i försiktig optimism. Senast i morgon ska ännu ett tillbakadragande av vapen ske från skiljelinjen mellan ukrainska styrkor och utbrytarna i Donetsk Luhansk. De fyra ländernas ledare ska träffas igen i början av november. Bara tre av de fyra: Angela Merkel, Francois Hollande och Ukrainas Petro Porosjenko gjorde uttalanden efter dagens möte. Ryske presidenten lämnade mötet utan att delta i en gemensam presskonferens. Vid samtalen uppmanades Ryssland igen att koordinera sina flygattacker mot Syrien med de övriga länderna i koalitionen. Samtidigt kritiserar president Obama Vladimir Putin för att föra ett onyanserat, i praktiken ställföreträdande krig mot USA, agerande i Syrien.

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Copyright Kjell Nilsson Mäki

Det finns de som menar att Vladimir Putin agerar irrationellt och ologiskt. Ingenting kan vara mer felaktigt. Han är tsar Peter den stores arvtagare. Under Peter den stores tid skapades en struktur med buffertstater, mer eller mindre statsfähiga som oberoende stater, för skyddet av Rodina – ”Moder Ryssland” – samtidigt som han lade strategiskt viktiga länder under sig. Putin har sedan lång tid markerat att han avser återskapa delar av Sovjetimperiet och Krim avstods till Ukraina som eftergift för att Ryssland efter OSS slutliga kollaps skulle få kontroll över de kärnvapen som baserades på Ukrainskt territorium.

 

Detta leder oss vidare till ett resonemang om EU:s, FN:s och USA:s strategi med statsbyggande har varit lyckosamt eller ens är relevant. En stat definieras av att den har en homogen befolkning som dominerar ett territorium, statliga institutioner som rättsapparat och våldsmonopol, tydliga gränser som kan försvaras samt en självförsörjningsgrad av något slag. Att den kan försörja sin befolkning. Bosnien – Hercegovina är ett exempel på en stat som skulle kollapsa inom två veckor om den internationella närvaron drogs tillbaka och bidragen drogs ner till noll. Nordirland är en annan form av exempel som hålls under brittisk överhöghet mycket tack vare truppnärvaron. När det kommer till Skottland kommer ekonomin sätta hinder i vägen för framtiden.

Vi måste ställa oss frågan om hur många stater som vi genom internationella åtaganden skall eller kan hålla under armarna som stat betraktat. Om inte autonomi under en starkare stats överhöghet är en bättre lösning i många fall. Palestina är ett exempel, Västsahara ett annat och listan kan sannolikt göras längre än så. Irakiska Kurdistan, är en region med självstyre med relativ stabilitet som följd. Skulle ett fritt Kurdistan kunna försörja sig själva och hävda sitt territorium? Tveksamt. I fallet med Bosnien – Hercegovina och Kosovo är det uteslutet. Såvida det inte går att odla potatis i stenjord. Palestina är överlag tveksamt om de kommer kunna fira ens femtio-årsdag som oberoende stat. Katalanien, med Barcelona, har däremot nästan alla komponenter för en egen statsbildning.

Frågan är angelägen att gå vidare med i flera perspektiv. Inte endast som en effekt av Vladimir Putins imperiebyggande. Någonstans går gränsen för att säkerställa alla minoriteters strävan efter en egen statsbildning utan att kunna betala för det själva. Hur skapar vi en världsordning där vi på något sätt kan värna om minoriteters rättigheter men utan att dessa i decennier eller sekel bara kan upprätthålla en existens på bidrag? Är statsbildning ett måste eller kan vi finna vägar framåt genom olika grader av autonomi?

Om vi inte kan enas kommer den starkes rätt råda. På det ena eller andra sättet. Vladimir Putin utgör ett sätt att lösa det på. Kommer vi få se andra?

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.