Det goda uppsåtet

Anders Lindberg går i dagens ledartext i polemik mot bland annat nationalekonomen Tino Sanandaji. Lindberg kritiserar Sanandaji för en högerextrem ”kreativ statistik” utan att i sak redogöra för vari det kreativa ligger. Sanandaji har tvärtom klätt av mycket av den statistik som presenterats i migrationsdebatten. Genom att avslöja bristerna, och de direkt felaktiga beräkningsmodellerna, har Sanandaji gjort sig förtjänt av en brunstämpel av Lindberg. Ingen akademiker, ännu mindre docent i nationalekonomi, har haft något att invända kring Sanandajis framställningar. Sanandaji säger dessutom exakt samma sak som professorn i nationalekonomi Assar Lindbeck men den senare, S-märkt, klarar sig undan kritik från Aftonbladets ledarsida.

Samtidigt med detta arbetar jag med ett av Europas större tv-bolag i en uppföljande reportageserie kring migration i allmänhet och den svenska situationen med sin åsiktskorridor i synnerhet. Vi tittar komparativt på hur situationen och debatten ser ut i olika länder och internt i olika partier. Inklusive det svenska socialdemokratiska. En rätt spännande resa där jag tror, jag har inte bestämt mig ännu, jag kommer ta upp några personliga och mycket detaljerade upplevelser de senaste två åren för att delge en bredare europeisk publik.

Ett annat program som jag ska börja jobba med i samma ämnen men med ett annat produktionsbolag är dessutom avsedd för den svenskspråkiga publiken.

Men åter debatten och åsiktskorridoren.

Det som betecknas som rasistiskt i Sverige, att ifrågasätta Migrationsverkets systemkapacitet, är en rätt normal fråga i Nederländerna, Belgien, Frankrike och Storbritannien för att ta några exempel. Där partier som på höger – vänsterskalan ligger där Sverigedemokraterna ligger för oss kännetecknas av en avsevärt mer nationalistisk, rasbiologisk och xenofobisk retorik i övriga Europa. Jag fick frågan om hur jag tolkade Sverigedemokraternas tillväxt, som ses som obegriplig, kunde förklaras på något sätt. Om just de nationalistiska, rasbiologiska och xenofobiska strömningarna i Sverige var så starka under ytan att de motiverade Sverigedemokraternas tillväxt.

Mitt svar på den frågan var nej. Vi kan inte förklara Sverigedemokraternas tillväxt med att det finns en nationalistisk, rasbiologisk och xenofobisk strömning i Sverige. Den finns inte. Tvärtom är svensken kanske mest beredd av alla att välkomna andra kulturer. Detta är positivt och där håller jag med Lindberg. Sanandaji öppnar dörren för en debatt och problemformulering som kan, utan styrning och omfattande folkbildningsinsatser, hamna helt fel.

Däremot så finns en stark oro för för välfärdens resurser. Det är inte comme il faut, eller lämpligt att fråga om utan har av bland annat Anders Lindberg på Aftonbladet stämplats som rasistiskt. Lindberg och journalisten Henrik Arnstad är några av alla de som sänkt taket i debatten. Det bästa exemplet står Anders Lindberg för när han i en ledare gör likhetstecken mellan ifrågasättande dysterkvistar med rasbiologiskt övertygade rasister. En djupt olycklig sammanblandning som en dag kommer behöva betalas av.

Vi har idag inte den form av debatt med nationalistiska och rasistiska övertoner som vi ser i övriga Europa. Ännu så länge. Vi har inte heller de strömningarna. Ännu så länge . Men kan inte regeringen komma tillrätta med migrationspolitiken och säkerställa att det sociala kontrakt som vi har idag överlever så kan det vara så att den sammanblandning som Lindberg använder sig av blir verklighet och att den syn som finns i högerextrema kretsar, att det förment ”svenska” kan komma i minoritet slår rot i bredare lager. Och den dagen det sker kan Klas Lundh, Svenska Motståndsrörelsens obestridde ledare, få rätt i sin profetia. Att

Sverigedemokraterna bara varit en ofrivillig plog för radikalare alternativ

bli sannspådd.

Idag är vi inte riktigt där. Men fortsätter Lindberg och Sanandaji på sina respektive inslagna vägar var för sig så kan vi mycket väl hamna där snabbare än vi anar. Och med ännu mer dramatiska effekter än de vi ser i övriga Europa. Jag är övertygad om att det är inte någon av dessa herrars ambition. Där skulle Lindberg, som med sin plattform på Aftonbladet Ledarredaktion är den starkare parten, ha mycket att vinna genom att seriöst försöka lyssna till vad Sanandaji har att säga. Lika mycket som den senare kan tjäna på att tänka igenom en del av det han försöker säga en gång till.

Tvärtom skulle det förvåna mig då jag känner bägge som varma humanister med gott uppsåt. Jag kan inte se att de skulle vilja verka för att öppna dörren ännu mer för Klas Lundhs profetia.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.