Fackeltåg och manifestationer. Eller?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

I natt har det varit en ny brand i en byggnad där flyktingar skulle bo, den här gången i Ärla utanför Eskilstuna. Samtidigt så har Sverige svårt att ta in de bestialiska morden i skolan i Trollhättan och vad som nu kommit fram av mördarens bakgrund pekar en hel del på ett sammelsurium av olika influenser som format honom i tysthet. Det finns uppgifter om ett ”avskedsbrev” inspirerat av Utøyamördaren Anders Behring Breivik, att gärningsmannen haft ett ökat intresse för nazismen på senare tid men i övrigt inte gjort något större väsen av sig. Det som avviker från andra högerextrema dåd är hans klädsel. Han är klädd och beväpnad mer som en amerikansk skolmördare och inte i uniform – förutom den rätt märkliga hjälmen.

Rapporteringen från Trollhättan borde nu gå in i en annan fas. Att försöka problematisera kring vad är det för miljö detta kan hända i. Det är klarlagt att skolan i sig stod inför att bli stängd av Skolinspektionen för den höga frekvensen av hot om våld och misshandel. Skolan är belägen i de delar av Trollhättan som domineras av utrikes födda och etniska svenskar med en hög grad av arbetslöshet eller missbruk. Det som i USA går under beteckningen ”white trash”. Men mördaren bodde inte där själv. Han bodde trettiofem minuters promenad därifrån i ett bättre situerat område. Han var inte i direkt kontakt dagligen med skolan så något måste ha format honom. Och vi behöver inte leta länge för att hitta vad. I rapporten ”Rasism, diskriminering och motstrategier”, utgiven av Centrum för invandringsforskning från 1999 författare bland annat Helene Lööw är en källa för vishet och klokhet.

På sidan 19 kan vi läsa specifikt om Trestadsområdet, där Trollhättan ingår. Fram träder bilden av en djupt segregerad stad. Och ingenting har förändrats nämnvärt till idag.

Vad Trollhättan beträffar är det klart att det ända från början av 1990-talet har funnits en rasideologisk undergroundkultur i kommunen. Vid sidan om Sverigedemokraterna har det hela tiden funnits en eller flera rent nazistiska grupper. I början av nittiotalet fanns det kopplingar till VAM och nätverket runt den militanta tidskriften Storm, och till rasideologiska grupper i Stockholm, Uddvalla och Karlstad. Det fanns också i Trollhättan ett inom den rasideologiska undergroundvärlden känt band, Brigad Wotan. De skivor som bandet har spelat in säljs fortfarande, bl.a. genom postorderföretaget Nordland.

Att skjutningarna skedde i Trollhättan är därmed inte en slump. Andra troliga orter skulle ha kunnat vara Haninge i Stockholm, ett annat starkt fäste, eller orter som Eskilstuna och Ludvika. På de senare orterna finns en kultur av medborgargarden och ”aktivt friluftsliv” och god tillgång på jaktvapen. Och en rasistisk undergroundkultur. Precis som i Malmö. Som kan provocera eller inspirera sådana som Peter Mangs. En ensamvarg går från från att ha varit, för en yttre betraktare, politiskt ointresserad till att bli massmördare med extrema politiska förtecken.

För polisen, och samhället i övrigt, är detta den absolut farligaste situation som tänkas kan. Det syns inte på ytan. Men sedan smäller det. Bokstavligt.

Tittar vi på de orter som nu drabbats av mordbränder så finns det gemensamma nämnare i detta fall. Kulturen av medborgargarden och aktiv grannsamverkan är tydlig. Om vi sedan lägger till lite nedlagda skolor, vårdcentraler och indragna bussturer blir lyckan komplett. Vi skapar en situation där den knutna näven i fickan och tystnaden lätt välter över i något annat.

För att avrunda artikeln återvänder jag till Helene Lööws et al rapport från 1999. Där, i förordet, hittar vi sannolikt en gammalt förslag som politikerna inte tagit till sig på sexton år. Att istället för att sjösätta svindyra kampanjer mot rasism och göda opinionsbildare som Expo och Henrik Arnstad med höga anslag eller höga arvoden kanske satsa de pengarna på att återuppbygga fritidsgårdarna ute i landet. Att ge utrymme för långsiktigt arbete med värdegrunder och tidigt fånga upp ungdomar som närmar sig riskzonerna.

Men det är ett för gammalt förslag, inte ”hip” nog för 30-30-30 gänget i Rosenbad.

30-30-30 gänget i Rosenbad kallas så eftersom det som kvalificerar denna regerings politiska sakkunniga till sina tjänster är att de alla är runt 30 år, alla har en månadslön runt 30 000 och alla måste ha sett minst 30 avsnitt av ”Vita Huset” eller ”House of Cards”. För dessa är politik ett medialt spektakel och en sällskapslek över ett glas vin eller två. Och har alltid varit. De har aldrig levt ett vanligt liv, än mindre haft ett vanligt arbete. För dessa är politik det sociala spelet, leken och löneutbetalaren.

Och det har dessutom visat sig fungera tidigare varför det är ointressant för dagens ledning som vill uppfinna hjulet igen. Det har heller inte tillräckligt med ”whistles and bells” eller glamour för att tillfredsställa dagens alltmer mediefixerade politiska broilers som hellre lägger tid och resurser på manifestationer och fackeltåg.

Därför kommer det aldrig att genomföras. Vi kommer inte, inom vår livstid, få uppleva ett seriöst, allvarligt menat och uthålligt arbete mot politisk extremism.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.