I ett ekorrhjul av halvsanningar

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Kan du säga någonting om vad ni behöver göra mer?

– Nej, det vill jag inte. Vi slöt överenskommelsen i morse, så vi kanske kan få fundera någon dag. Men det kan jag säga att vi gör inte såna här överenskommelser och tror att nu är det här bra. Alla förstår att det räcker inte.

Frågan ställdes av SvD journalist Göran Eriksson till statsministern efter migrationsöverenskommelsen. Alla förstår att det räcker inte och ordstävet ”Djävulen sitter i detaljerna” är som alltid mer relevant än någonsin. I svaren från statsministern och andra källor ligger vad som komma skall. När Migrationsverkets generaldirektör uttrycker sig i termer som att Sveriges gräns är att likställa med Turkiets motsvarande så innebär det något.

Sexton timmars arbetsdagar på olika flyktingslussar är inte längre något undantag. Utebliven veckovila är även det återkommande.  Vittnesmål om inställda måltider och omöjligheten att ens gå på toaletten blir allt fler bland den personal som arbetar i fronten. Och detta vid en belastning som bedöms ligga kvar inte bara under 2015 utan även under hela 2016. Under 2016 kommer vi kunna räkna med samma volym per vecka som idag eftersom den vanliga minskningen av båtflyktingarna över Medelhavet under vintermånaderna uteblivit. Dessa desperata människor trotsar stormarna i drömmen om ett bättre liv.

Tjänstemän på Regeringskansliet vittnar om högt tempo i arbetet med lag- och förordningsarbetet men tycks ha ryckts med i känslosåsen. När Ledarsidorna.se pekar på det orimliga möts det med svaret

”Ska vi låta människor dö?”

Nej. Självklart inte. Men. Fundera på vad som händer om personalen vid fronten inte orkar längre. Om alla dessa poliser, migrationsverksanställda och fältassistenter ger upp eller helt enkelt kollapsar av utmattning. Fundera på hur länge du, eller framför allt ansvariga,  kan tänka sig att jobba mellan tolv och sexton timmar per dag utan vila. Utan toalettbesök. Veckor i sträck. De har haft denna situation i åtta veckor nu och börjat varna. Till ingen nytta då bland annat Rikspolischefen försäkrat för Anders Ygeman och Morgan Johansson att han har kontroll. Och dessa ministrar har inte ifrågasatt den bedömningen.

Fundera på vad som händer med en myndighet som har våldsmonopolet i sin hand om de saknar tillit till sin högste chef och den politiska ledningens förmåga. Om de väljer att gå till jobbet igen eller sjukskriva sig för att ha arbetat långt över det som kan förväntas av dem. Och det enda de ser framför sig är minst 18 månader till av samma medicin. Fundera något på Migrationverkets handläggares kapacitet när denne har från att jobba dagtid treskift framför sig. Inte sällan med 16 timmars arbetsdygn då vakanserna lämnar hål i planeringen. Är det rimligt att anta att de klarar av denna belastning i femton månader till?

Och vad händer om de inte klarar det, trots alla käcka hurrarop från Regerinskansliet? Trots skuldbeläggningen som kommer om ”Vad är alternativet, ska de dö eller”? Situationen är inte heller någon nyhet.

Att hösten skulle utvecklas på detta sätt visste Regeringskansliet så sent som den 23 augusti. Regeringen har, visar de sig, antingen inte förstått informationen de erhållit från Polis, Migrationsverk och Sveriges Kommuner och Landsting eller så har de medvetet censurerat och tryckt bort den. Någon har i varje fall gjort det som sitter centralt placerad. Som statsministerns stabschef. Som migrationsministerns statssekreterare. Som migrationsministern själv. Någon är det.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Eller så spelar de cyniskt med skruvade sanningar för att hålla den absolut mest högljudda vänstern stången. Regeringen har valt att handla i panik istället för att redan i augusti arbeta fram en lösning som hade gjort att samhället mjuklandat istället. Stefan Löfven blev till slut motsägelsernas och de vita lögnernas fånge och kommer ha uppenbara problem att ta sig ur det ekorrhjul som hans rådgivare och ministrar i form av Morgan Johansson satt honom i.

Nej. Ingen vill att de som söker skydd skall dö. Ingen vill heller inte att  poliser och fältassistenter skall brännas ut.

Statministern har i till slut förvarnat för att det kommer komma mera. Både i form av nyanländas villkor, de så kallad ”pull”-faktorerna,  men även, om jag tolkat det rätt, i åtgärder. Åtgärder som har mindre av ”öppna hjärtan” att göra och mer av ”rädda det som räddas kan”. Då har vi inte tittat i kristallkulan ännu. Vad som sker när de som fått uppehållstillstånd efter det tvååriga statsbidraget måste försörjas på egen hand eller av kommunerna. Det finns även skäl att påminna om att de 66 000 boenden som Sven Erik Österberg nu identifierat i huvudsak är tillfälliga boenden. De som rapporterats in är bland annat boende i gymnastikhallar eller industrilokaler. Vi inser sannolikt, med viss lätthet, att under de upp till två år som asylprövningsprocessen nu tar, att en asylsökande kommer må ännu sämre om han eller hon delar gymnastiksal med 99 andra. Utan möjlighet att dra sig undan och förvisad till sysslolösa dagar. Som följs av ytterligare sysslolösa dagar.

En viss varsamhet med systemen, som statens våldsmonopol och socialarbetare i fronten men även kommunernas ekonomi, kan vara både klädsamt och på sin plats. Dessa lever inte i den prutthurtiga miljö som kännetecknar Regeringskansliets tjänstemän med fredagsöl och ”After-work” i kvarteren runt Rosenbad. Sannolikt förtränger de, eller är helt inkapabla att, ta verkligheten till sig. Här finns det anledning att påminna såväl läsare som regering om att beslutet att införa gränskontroll åvilar regeringen. Polisen kan ta ett beslut om detta men det måste i de fallen bekräftas av regeringen. När Morgan Johansson och Stefan Löfven lägger över den bollen på polisen är det en halvsanning gränsande till vit lögn.

Vad som kan hända om till exempel  poliserna, statens våldsmonopols yttersta redskap,  bränns ut att är helt enkelt för dystert att ta till sig. Och någon minister borde rimligtvis börja fråga sig om han verkligen gjort allt sedan i somras för att förbereda samhället på vad vi nu står i. Han, Morgan Johansson, hade informationen i sitt departement hela tiden. Om Johansson klarar sig undan ansvarsutkrävande återstår att se men Stefan Löfven har visat sig väl sentimental i personalärenden sedan han valdes till ordförande och senare statsminister varför detta är osannolikt.

Det måste helt enkelt komma mera.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.