Isolerade och konstiga

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

På EU:s toppmöte i Bryssel i morgon ska regeringscheferna diskutera flyktingsamarbete med Turkiet. Samtidigt anser inte Sverige att Turkiet är ett säkert land när det gäller återsändande av flyktingar. Att betraktas som säkert land är ett av de krav som Turkiet framfört för att låta uppföra och driva de flyktingläger i kolossalformat som krävs samt svara för den yttre gränskontrollen. Sverige är i praktiken ensamt om just den positionen tillsammans med Cypern. Tyskland har över tid blivit allt otydligare eftersom Angela Merkel har att anpassa sig till hemmaopinionen i delstatsrepublikerna.

Denna otydlighet slår igenom i vår egen EU-nämnd. Onsdagens utfrågning av statsministern var en plågsam tillställning för honom och EU-nämndens ordförande Carl Schlyter. Schlyter sannolikt tillsagd att baxa igenom ett för statsministerns maximalt öppet mandat. Det gick sådär trots att statsministern var ovanligt väl förberedd.

Frontex, EU:s gemensamma gränsskydd och gränsskyddstyrka upptog huvuddelen av sammanträdet och resultatet blev att utöver Sveriges tidigare punkt, som vi står ensamma om i ministerrådet, att skapa säkra vägar in i EU nu skall försöka hindra Frontex från att få utökade resurser och befogenheter. Frontex är idag en resurs för EU:s länder som utgör yttre gräns. EU-kommissionen vill tillsammans med Frankrike och understött av Spanien och Italien ge Frontex mer muskler och möjlighet att agera självständigare med egna initiativ. För en gångs skull rådde full enighet mellan Moderaterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet att så inte skall ske. Karin Enström, före detta försvarsminister, stod för EU-nämndens mest förvirrade resonemang för dagen när hon kopplade armkrok med Vänsterpartiet och Centerpartiet i denna fråga. Det kan inte uteslutas att inte ens hon själv förstod vad hon sade. Carl Schlyter, ordförande i EU-nämnden, måste mest sannolikt agerat i strid mot vad hans partikamrater står för när han tämligen ogenerat agerade för ett så öppet mandat som möjligt för statsministern i den följande diskussionen.

Som kapten på Kustartilleriets förband KA 1 innan Karin Enström gick in i politiken ansvarade hon bland annat för regementets marketenteri. Det kan inte uteslutas att en del, just i gårdagens EU-nämnd, önskade att hon borde stannat vid den sysslan.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Det finns ingen stat i EU som vill försvaga den nationella suveräniteten kring egna gränser men det finns å andra sidan inget land som gör så mycket konstigt i EU-frågor som Sverige. Vi är för samtidigt som vi är emot. Tydligast blir det i varje fråga som Vänsterpartiet tar upp och här slår den generellt svaga kompetensen igenom i vår Riksdag.

Ingen av EU-ledamöterna, allra minst vänsterpartiet, tycks ha någon djupare kunskap i om på vilka fördrag och överenskommelser som Frontex vilar. Vänsterpartiets krav under gårdagen skulle ha inneburit att statsministern varit tvungen att kräva fördragsförändringar i ett möte som handlar om annat. Som tur var räddades han av Miljöpartiets Carl Schlyter som, sannolikt mot sin egentliga övertygelse, artigt och inlindat, påminde vänsterpartiets ledamot att de kraven sannolikt var omöjliga att ens yppa utan att resten av EU en gång för alla skulle idiotförklara Sverige.

Vi har en rätt märklig lösning där det skall råda enighet i EU-nämnden med vad statsministern får och inte får driva i EU samtidigt som nämnden har svårt att kontrollera vad statsministern de facto säger bakom lyckta dörrar. Endast i de fall EU-nämnden kräver att statsministern får med protokollsanteckningar om Sveriges eventuellt avvikande uppfattning går det att följa upp på ett rimligt sätt. Denna ordning låser fast en svensk statsminister vid onödiga ”jag vill föra till protokollet” i tid och otid vid mötena. Övriga stats- och regeringschefer har större frihet och källor rapporterar om att detta förfaringssätt från Sverige inledningsvis väckte en del munter förvåning. Numera mer och mer irritation över besserwissern längst bak i klassrummet.

Nu står vi där vi står. Med en okontrollerbar pågående ström av människor från olika delar av världen in i EU samtidigt som EU:s yttre gräns kollapsat.

De flesta stater inser nu att denna nu måste regleras, främst Frankrike, Italien och Spanien av de stora, men har ett obstruerande Sverige med sig på olika sätt. Vi väljer hellre att stå ensamma i vissa frågor, som möjligheten till säkra vägar och Turkiets ställning, än att foga oss alternativt hålla en lägre profil. EU-nämnden tvingar statsministern att agera för ståndpunkter som redan på kort sikt isolerar oss från övriga EU. Ett EU som vi är beroende av för att kunna nå FN:s säkerhetsråd. De vi har att slåss mot om två platser är Nederländerna och Italien. Bägge väsentligt mer följsamma.

Statsministerns sits är inte okomplicerad. Han löste det rimligt bra igår, med god hjälp från från oväntat håll i en Carl Schlyter som gjorde vad han kunde trots att han agerade mot sitt eget partis övertygelse. Men vi betraktas numera som särlingar i EU. Som konstiga.

Bäst sammanfattades det av Margot Wallström, utrikesminister (S), som i ett möte för en tid sedan började ifrågasätta om det varit så begåvat eller ens framgångsrik att driva frågor eller ta positioner som inte har något stöd av flera länder.

No shit.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.