Vi leker politik

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Dagen efter en av de svartaste dagarna jag kan påminna mig så orkar jag bara fånga upp en ledartext. Expressens Ledartext är en sådan jag orkar ta till mig. Den osignerade ledaren reser ett varningens finger åt Stefan Löfven att en migrationspolitisk överenskommelse inte får bli urvattnad. Den måste ge effekt direkt i praktiken. Källor nära Rosenbad talar om att drastiska beslut är att vänta inom kort men vad de innefattar hålls inom en mycket snäv krets utan insyn. Källor i Bryssel talar om att den svenska regeringen har informerat om förestående beslut men även i detta hanteras ärendet, som är känsligt, inom en extremt liten krets. Hur detta skall tolkas vet inte någon, förutom de insatta, med säkerhet. Men vi bör fundera något på hur det är ställt med ledarskapet i regeringen.

Vi har nu rört oss snabbt på en skala från att migrationen är en tillgång över till att det är en investering, en anspänning, att det inte finns något tak (Morgan Johansson i Ekots Lördagsintervju) till att idag ha landat i att vi är vid gränsen för vad Sverige klarar av. På sextio dagar. På sextio dagar har regeringen gjort en helomvändning. Retoriken går inte att känna igen. Den retoriska resan är helt obegriplig och väljarna hinner sannolikt inte med.

Samtidigt är det vederlagt att Migrationsverket såg detta komma i sitt beslut om att planlägga för tältläger den 23 augusti vilket Ledarsidorna.se redogjort för. Ett beslut av en karaktär så pass omfattande att vare sig ministern eller statssekreteraren kan ha varit oinformerade. Ett tältläger för 10 000 personer kan orimligen ligga inom vare sig verksamhetsplan eller budget, än mindre inom regleringsbrevets andemening. Den operativa chefens underlag kan inte heller ha kommit till i ett ögonblick utan baseras i regel på en längre tids informationsinhämtning. När sådan information kommer, och sådan planläggning inleds, är det i praktiken skäl för avsked att inte informera regeringen. Som lägst Morgan Johanssons statssekreterare.

Vi kommer sannolikt inte kunna slå stopp helt och hållet om det nu är det besluten som planeras syftar till. Det är inte ens önskvärt. Kvotflyktingarnas situation, de som sitter fast i läger utan ekonomiska möjligheter att ta sig till Sverige på egen hand, är vi moraliskt och humanistiskt förbundna till att ta emot. Stoppar vi dessa är vi inte längre människor. Inte heller all anhöriginvandring borde vara möjlig att villkora. De allra yngsta barnen bör, i rimlighetens namn, kunna få ha minst en anhörig vid sin sida när de växer upp i ett främmande land.

Men det finns mycket att göra nu. Ledarsidorna.se bedömer att det folkflöde vi nu tagit emot kommer ta mellan tio till femton år att kunna ta emot innan vi har ett samhälle i balans igen. Och då krävs både uppoffringar och krympt reformutrymme. Men oavsett detta bör vi ställa regeringen frågan om hur det egentligen gick till.

Det är inte rimligt att kunna gå från att migrationen är en tillgång över till att det är en investering, en anspänning, att det inte finns något tak  till att idag ha landat i att vi är vid gränsen för vad Sverige klarar av på endast sextio dagar. Det är något som inte stämmer och just snabbheten i lägesbeskrivningen från regeringen är något som gör att väljarna inte hänger med. Det snabba kastet är inte rimligt.

Det är något, eller några, som har hindrat oss från att göra en mer kontrollerad inbromsning. För informationen har funnits i systemen. Det vet Morgan Johansson och sannolikt borde Stefan Löfven vara orienterad. Om inte kommer hans statssekreterare Emma Lennartsson, ansvarig för inrikes samordning, ha en och annan fråga att svara på då hon har ansvar för informationsselekteringen i inrikesfrågor. Denna fråga borde de alla behöva besvara när krutröken skingrats. För det kan väl inte vara så att regeringen, som till stor del i staberna bemannats av personer som ser politik som ett socialt spel och en arena för personliga dogmer, aldrig begrep vad Migrationsverket, Ekonomistyrningsverket, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), Boverket och Polisen samt andra haft att säga? Klarade regeringen aldrig av att lägga ihop informationen? Om så är fallet, att de inte klarade av det, så är det sannolikt så att socialdemokratin inte längre kan producera statsmän längre.

Det kan väl inte vara så illa att de aldrig förstod vad som skedde med landet under tiden de ”lekte politik”.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.