Fossilen

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Flyktingsituationen är något som kommer prägla det politiska samtalet under lång tid framöver. Sverige begär nu hjälp från EU för att klara av det ansträngda läget i flyktingmottagandet. Begäran är en del av den flyktingpolitiska överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna. Totalt ska 160 000 asylsökande fördelas från framförallt Italien och Grekland till andra EU-länder. Av de 160 000 skulle 54 000 hämtas från Ungern, men eftersom Ungern inte vill delta i systemet är det nu fritt fram för andra länder att ansöka om avlastning ur den ungerska kvoten. Det är denna kvot som Sverige nu vill få del av. Tills idag har 87 personer omfördelats sedan EU-länderna slöt överenskommelsen. Det återstår därmed endast 159 013 personer att omfördela över Europa.

Det är ingen hemlighet att EU:s permanente ordförande Donald Tusk, som idag gästar Stockholm, är personligen motståndare till omfördelningssystemet och hellre ser en ökad gränskontroll som verktyg. En gränskontroll som utförs bland annat av Turkiet som får såväl ekonomisk kompensation samt andra förmåner som motprestation. Empiri och fakta visar, vilket Tusk bygger sin position på, att omfördelning har en mycket liten, om ens någon, effekt. Migranter väljer att på sikt ändå att söka sig till sin primärdestination. En omfördelning är med andra ord viss lindring för stunden men slutar ändock i regel med att asylanten ändå landar i det land som han eller hon föredrar. Eller fastnar i överbelagda läger. Detta är en realitet regeringen helt enkelt inte förmår ta in.

Under 2016 vet vi dessutom att flyktingtrycket, eller trycket av människor i förflyttning, mot Europa kommer öka. UNHCR beräknar en 40-procentig ökning av antalet som är bördiga från eller kommer via Levanten. Från andra delar av Afrika ökar ett tryck som kan skapa en andra våg. Wall Street Journal beskriver nu hur alltfler människor söker sig till Marocko eller dess närområde. Av den senaste tidens runt 100 000 har 17 000 valt att stanna samt erhållit uppehållstillstånd. Övriga kommer söka sig över Medelhavet förr eller senare. Även källor i Libyen rapporterar om ett allt högre tryck mot Medelhavet. Dessa siffror ligger inte ännu inarbetade i UNHCR:s prognos.

Detta leder oss till frågan vilka som styr vårt land. Migrationsverket, som Morgan Johansson, justitieminister (S) ansvarar för, har i sin senaste prognos till regeringen bedömt att trycket kommer mattas av från 190 000 migranter till dryga 130 000. Hur den matematiken ser ut, med dessa kända källor och även annan icke-publicerbar information, är sannolikt en källa för en mer principiell diskussion. Om det är rimligt att med friserade siffror lura in landet i något som bäst kan liknas vid en kraschlandning. Morgan Johanssons stab, och högst troligt han själv, har känt till allt detta under lång tid. Varningssignalerna, i form av både interna PM men även operativa beslut av Migrationsverket, pekar entydigt i den riktningen. Senast den 15 augusti i år var regeringen medveten om vad vi ser idag. Varför? Enkelt:

Den 23 augusti tog den operativa ledningen beslutet att planlägga för ett tältläger för 10 000 personer på Rinkabyfältet. Ett sådant beslut tar ingen myndighet utan att ha informerat ansvarigt departement eftersom omfattningen av samhällspåverkan och myndighetens ekonomi är av sådan storlek att anslagskredit riskerar att brytas samt andra samhällsfunktioner påverkas. Planlägga är av helt annan tyngd än ”titta på” eller ”utreda”. Planlägga innebär att man redan vet att detta är nära förestående. Och med facit i hand, två och en halv månad senare, vet vi att dessa 10 000 platser hade behövts. Flera gånger om.

Samtidigt med allt detta springer nu ministrar omkring och säger att ”ingen hade kunnat förutse detta”. Snarare tvärtom, det finns till och med PM på Justitiedepartementet, hemligstämplade, som dateras så långt som tillbaka i mars i år som säger samma sak.

Det finns de som säger att nu är inte tiden inne för ett ”blame-game”, att försöka hitta syndabockar. Kanske är det så. Men.

Vad är det som säger att den minister som haft det yttersta ansvaret för misslyckandet och felbedömningarna sedan 14 månader är rätt person att ta oss ur dagens situation? Är Morgan Johansson den bäst lämpade svenske medborgaren att lösa denna utmaning med hans prestation så här långt? Han har, som det ser ut, ett spår av mörkläggningar och önsketänkande med sig i bagaget

Men kanske det är så att det alla säger är sant. Att Europas sämsta regering bara övertrumfas av en ännu sämre opposition En opposition som är lika levande som en fossil och som inte kan ställa regeringen till svars, inte klarar av att utreda ansvarsförhållandena, inte pressa den framför sig och därmed blir medskyldiga till det vi ser ske runt omkring oss fortsätter.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.