Med träskor i Versailles

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se
Dela artikeln via e-post










Submit

Flera personer sköts ihjäl när militanta islamister på fredagen öppnade eld på ett hotell Malis huvudstad Bamako, rapporterar franskspråkiga tidningar. Minst 170 personer hölls gisslan på hotellet Radisson Blue i Malis huvudstad Bamako. Säkerhetskällor säger att det är islamistiska extremister som har attackerat hotellet Radisson Blue. Dramat är nu över men med många dödsoffer.

Både Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström var under torsdagsförmiddagen på ett redan före terrordåden i Paris utsatt möte i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet för att diskutera regeringens förslag att förlänga Försvarsmaktens pågående insatser i Irak och i Afghanistan. UD:s kabinettssekreterare Annika Söder har träffat Frankrikes ambassadör i Sverige vid en första kontakt, men några preciseringar har ännu inte kommit från Frankrike – däremot har man upprepat att det behövs avlastning för resurskrävande franska insatser i Centralafrikanska republiken och i Mali, där Sverige redan har militär närvaro under FN-mandat. Sveriges stöd till Frankrike i kampen mot terror kan med andra ord komma att vara i form av avlastning av de franska trupperna då vi inte har för insatser (i Syrien) adekvata vapensystem. Vårt flygvapen är inte dimensionerat för attacker mot markmål utan har prioriterat jakt- och spaningskapaciteten.

Utrikesminster Wallström har nu, i varje fall, låtit förstå att Sverige stödjer FN Säkerhetsråds enhälliga resolution 2249. En skrivning är av väsentlig betydelse för hur Sverige nu kommer att fortsätta agera:

…  to prevent and suppress terrorist acts committed specifically by ISIL also known as Da’esh as well as ANF, and all other individuals, groups, undertakings, and entities associated with Al-Qaida…

Vitaly Churkin, Rysslands representant, uttrycker den samfällda ilskan som rådet känner:

“we are all outraged over attacks in Sinai and Paris”, as well as in Turkey, Tunisia, Lebanon and Mali”.

Den utlovade avlastningen till Frankrike är dock inte utan problem visar det sig. FN-insatsen i Mali är orsakad av de inbördesstrider och andra oroligheter som orsakats av rörelser som AQiM, Al Quaida, och Boko Haram. Delar av Boko Haram har sedan en tid gått upp i Daesh (IS). Det som gör det hela problematiskt för Sverige är att Polisarios läger i Tindouf, Algeriet, sedan länge är en känd rekryteringsbas för dessa organisationer och omfattas därmed av resolution 2249. Som Sverige nu står bakom.

Mali har vid ett flertal tillfällen uttryckt sin irritation över Polisarios ovilja att komma tillrätta med detta. Tvärtom finns det flera tecken som styrker att detta är en mycket medveten strategi från Polisarios sida. Trehundra ”frivilliga”, eller runt ett och ett halvt kompani soldater,  från Polisario slåss med rebellstyrkorna, styrkor som ofta består av en mosaik av olika rörelser. Det är inte rimligt att anta att Polisario skulle vara omedvetna om detta.

Det tillhör inte normalfallet att någon slarvar eller glömmer bort ett drygt kompani stridsutrustade och erfarna soldater.

Och en mosaik av rörelser är det. I Libyen, en annan konflikthärd i regionen som kan tjäna som exempel, beräknas antalet militias till 1 200. Vissa med kriminella motiv, vissa med territoriella anspråk samt vissa som drivs av en skev religiös övertygelse. Polisario har valt sida i en konflikt där de nu slåss mot franska och svenska trupper som agerar på ett FN-mandat. Detta är en logisk upptrappning då Polisario under 2015 i allt hårdare ordalag fördömt Frankrikes relationer med Marocko som legat på en neutral nivå sedan Frankrike slöt upp vid Mauretaniens sida och satte in attacker med flyg mot Polisarios förband på marken under senare delen av 1970-talet.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

För Sveriges del utvecklas nu en delikat situation som sannolikt inte kan lösas utan diplomatiskt ful- eller dubbelspel alternativt att den svenska regeringen en gång för alla väljer väg. EU eller Polisario.

Vi har kommit i en situation där vi inte kan ha kakan och äta den samtidigt. Sverige har lovat Frankrike stöd i enlighet med dess begäran enligt Lissabonfördragets 42:a artikels 7:e paragraf. Men samtidigt med detta fortsätter framför allt Socialdemokraterna via SSU, S-kvinnor samt Olof Palmes Internationella Center att ge Polisario ett omfattande politiskt och ekonomiskt stöd. Till Polisarios kongress i december förväntar sig Polisario nu, efter Arhe Hamednaca och Ingrid Rudins besök, att partiföreträdare på ännu högre nivå från de svenska socialdemokraterna kommer. Som lägst partisekreterare Carin Jämtin eller den utrikespolitiske talespersonen, ordföranden i Utrikesutskottet, Kenneth G Forslund. Besök på lägre nivå kommer ses som en förolämpning.

Om så skulle ske kommer det få konsekvenser inte bara i Spegelsalen i Versailles utan sannolikt även nere på förbandsnivå i Mali. Kommer den franske soldaten, som vi lovat att hjälpa, vara helt säker på vem han slåss tillsammans med? Mot en motståndare som förstärkts med stridande enheter från Polisario? Är den svenske soldaten en helt pålitlig kamrat i fält, eller är den svenske soldaten mer lojal med Sveriges regerings politiska utfästelser till Polisario?

Sveriges politiska ledning ser ut att fortsätta sin utrikespolitiska dans. Iförda träskor. 

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.