Musen som röt

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Frankrike kommer under tisdagen utlösa paragraf 42:7 i Lissabonfördraget.

  1. If a Member State is the victim of armed aggression on its territory, the other Member States shall have towards it an obligation of aid and assistance by all the means in their power, in accordance with Article 51 of the United Nations Charter. This shall not prejudice the specific character of the security and defence policy of certain Member States.

François Hollandes tal på måndagseftermiddagen till parlamentet ger bilden av ytterligare åtgärder i form av ändringar av lagar och författning, ökade resurser för polis och militär. Detta innebär att Frankrike, som enligt Hollande befinner sig i krig, nu blir ett land som lever i högsta försvarsberedskap.

Detta, att en medlemsstat nu enligt fördraget begär assistans från medlemsländerna, har aldrig hänt förut. Samtidigt med detta pågår som bäst G20 möte i som i stället för ekonomi bara handlar om en enda sak – terrorism. Samtalen kretsar kring att försöka hindra terrorgruppers finansiering, möta terroristernas propaganda och att mer än tidigare dela underrättelsematerial mellan berörda länder. Särskilt G20-mötets värd, Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan beklagade sig över detta. Turkiet gränsar som bekant till Syrien.

Att G20, och därmed EU, kommer utvecklas i en repressiv riktning är ställt utom allt rimligt tvivel nu. Det intressanta är hur Sverige kommer positionera sig. EU-kommissionen vill bland annat klassa Turkiet som ett “säkert” land –  ett land vars invånare inte kan anses behöva skydd från förföljelser eller krig. Sverige är emot en sådan klassificering. Klassificeringen är viktig för att Turkiet skall vara berett att stödja EU i regleringen av flyktningströmmarna och nu kampen mot terrorism. Om Sverige skulle fortsätta obstruera mot denna klassificering, som är ett krav från Turkiet för att kunna samarbeta, skulle vi i praktiken bli ensamma om denna invändning tillsammans med Cypern. Turkiet agerar nu skickligt för att bli erkända som i praktiken redan medlem av EU. G20 kommer pressa på nu för att hålla Turkiet på gott humör.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Turkiet har, med sin ekonomiska styrka (ordinarie medlem i G20 vilket Sverige inte är) samt geostrategiska läge, en nyckelroll att spela nu. Inte bara nu, utan i minst tio år framöver, i det som ligger framför oss.

Vi kan fundera på om Sverige har samma nyckelroll att spela och om det är värt att stå ensam kvar och obstruera. Och om vårt agerande sinkar övriga processer, hur omvärlden kommer se på oss och hantera oss då.

Idag har Sverige i praktiken bara tre nära allierade:

Algeriet, Sydafrika och Kuba som vi lovat att stödja i deras förslag att ge en annan organisation med terrorkopplingar, POLISARIO, observationsstatus i FN. Algeriet är känt för sin repressiva regim. Sydafrikas Jacob Zuma är numera illa sedd av resten av Afrikanska Unionen för sin korruption samt Kuba är och förblir Kuba. Och Polisario? Är idag rekryteringsbas för bland annat Al Quaida in Mahgrib samt omgärdas av omfattande korruption. Väl dokumenterad av bland annat OLAF, EU:s antikorruptionsmyndighet. Polisario vägrar dessutom låta FN inspektera lägren i Tindouf, Algeriet.

Risken är stor, med nuvarande identitetspolitiska utrikesledning, att Stefan Löfven inte känner av de internationella stämningarna och att vi riskerar att stå ensamma kvar.

Ingen lyssnar på en mus som ryter.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.