Rasism är tidlös skit

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Somar al Naher, Aftonbladet, tog under torsdagen upp den antisemitism som frodas i Mellanöstern. Al Naher menar, förutom hennes ursprungsposition att det är främst al Assad som ligger bakom dagens arabiska antisemitism, att:

Antisemitismen är ett högst levande och påtagligt problem i dag. Högerextremister mobiliserar på nätet och sprider hatpropaganda mot judar. Så sent som i slutet av förra året hävd­ade Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder att judar som behåller sin judiska identitet inte tillhör den svenska nationen. Och i veckan uppmärksammade journalisten Negar Josephi att inte ens antirasisterna inkluderar kampen mot antisemitism när det ordnas manifestationer till minne av Kristallnatten.

Den svenska vänstern får ofta berättigad kritik för att man inte klarar av att prata om antisemitismen som finns bland människor med rötter i Mellanöstern. För att det är en förtryckt grupp i Sverige. Och förtryckta grupper förtrycker väl inte andra?

Jag tror inte på den förklaringen, jag tror att det är så enkelt att stora delar av vänstern saknar kunskap om Mellanöstern och den kraften som antisemitismen utgör där.

Al Naher är inte helt tydlig, men en sak har hon rätt i. I mer demokratiskt sinnade arabländer med en mer sekulariserad syn på religion kommer den formen av antisemitism på undantag.

Marocko är ett sådant exempel. I Marockos nya, mer sekulära, konstitution från 2011 garanteras alla abrahamitiska religioner samma ställning och judarnas situation har förbättrats i så pass stor omfattning att franska, marockanskättade, judar nu börjat flytta till Marocko efter decennier av landsflykt. Dessa judar har givit uttryck för att de känner sig säkrare i Rabat, Casablanca och Tanger än i Paris. Sannolikt förenklas den Marockanska uttolkningen av Islam av att denna är homogen, de tillhör Maliki jurisprudence, samt att kung Mohammed VI kan uppvisa en stamtavla med Profeten Mohammed som anfader. Synagogor renoveras och väcks till liv i hela landet.

Bild: Egen.

Bild: Egen.

Ett exempel på hur långt det ekumeniska samtalet har kommit är att direkt efter attentaten mot Charlie Hebdos redaktion i Paris så inleddes ett ekumeniskt och publicistiskt samtal om just hur långt den konstnärliga friheten kunde sträcka sig i förhållande till Islam. Resultatet publicerades i en bok och jag har redogjort för förhållningssättet de långt tidigare kom fram till tidigare i min hälsning till Lars Vilks. Det finns Islam. Och det finns Islam. Att dra alla muslimer över en och samma kam är spä på, och inte försöka vara konstruktiv i att bekämpa, ömsesidiga fördomar.

Men annorlunda är det i andra länder. Egypten, som idag styrs i praktiken av militären, är värdnation för det Muslimska Brödraskapet. Brödraskapet är förtryckta och förföljda men deras grundinställning har inte förändrats. Den andlige vägledaren, Muhammed Badi, lät 2010 meddela att

The Brotherhood calls for jihad against the Muslim’s real enemies, not only Israel but also the United States. Waging jihad against both of these infidels is a commandment of Allah that cannot be disregarded.

Och den arabiska antisemitismen har djupare rötter än så. Fram till 1492 levde judar, muslimer och kristna sida vid sida i bland annat klostret i Alhambra, Cordoba, sedan 700 år men fördrevs och lämnade därefter Europa. Efter detta kom många judar att emigrera till Amerika eller finna sig under ett muslimskt förtryck som ”dhimmi” i Nordafrika. Fredade men till ett högt pris. Många judar såg därför Europas kolonisation av Nordafrika som en form av befrielse. Nu var de lika förtryckta som muslimerna vilket inte sågs med blida ögon av vissa grupperingar. Den antisemitism som al Naher implicit refererar till, al Assads despotiska förtryck, är därmed mycket grovt förenklad. Den är äldre än så och det räcker med att läsa vad Muslimska Brödraskapet anser i frågan för att börja förstå att antisemitism är gammalt skit.

Skärmdump från Fredrik Alzén, förtroendevald i SEKO, Facebooksida

Skärmdump från Fredrik Alzén, förtroendevald i SEKO, Facebooksida

Al Naher har, trots denna parentes, en mycket bra poäng som LO, i sin kampanj mot SD, helt enkelt måste ta till sig. LO bör lyssna mycket noga på detta.

Inom den samlade vänstern och arbetarrörelsen finns en okunskap, en naivitet och en gömd antisemitism som kommer fram i dagern med jämna mellanrum. Allt ifrån Socialdemokrater för Tro och Solidariets förbundsstyrelseledamot Adrian Kabas spridande av antisemitiska vandringssägner till ordföranden för HRF Gotland, Jenny Bengtsson, intuitiva gillande av grovt antisemitiska budskap. Idag kan vi se hur förtroendevalda SEKO-medlemmar med bas i Miljöpartiet sprider samma form antisemitism som Adrian Kaba gjorde tidigare.

Antisemitism är gammal skit. Nästan lika gammal, och tidlös, som rasismen. Likväl lever de bägge i allra högsta välmåga och här har LO en central roll att spela om de nu vågar. LO måste med kraft visa att de behandlar alla rasister och antisemiter lika. Med samma oförsonliga hårdhet. Oavsett om rasismen och antisemitismen kommer från Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Att ha fördragsamhet med de senare, bara för att dessa råkar stå arbetarrörelsen nära, minskas bara relevansen i LO:s röst. Att bli en skenhelig röst bland andra skenheliga.

Bekämpar du bara en form av rasism så bekämpar du faktiskt inte rasism alls.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.