Slutet på början

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Hösten 2015 kommer att gå till historieböckerna som en av de mest omvälvande perioderna i svensk politik. Sällan har en samhällsdebatt bytt riktning så snabbt och så dramatiskt. Efter flyktingkrisen och terrorattackerna mot Paris talar svenska politiker om att minska asylströmmen och skärpa kontrollerna av människor på flykt. Åsa Eriksson i Norberg är en av de kommunpolitiker som har varit med och vänt debatten. Nu tycker hon att pendeln svängt för långt åt andra hållet i en artikel i DN. Det finns goda skäl att kommentera detta, vi riskerar att betala ett högt pris för att ett antal partiledningar och ledarredaktioner inte ha tillåtit en saklig debatt. Och det finns, som Anna Dahlberg i Expressen konstaterar, goda skäl att börja kräva att Stefan Löfven börjar regera landet. Och lämna den bubbla som politiskt sakkunniga byggt upp runt honom. Kanske till och med låta ett antal personer gå till andra utmaningar i livet. Långt bort från Rosenbad.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Debatten präglas på sina håll just av slå över åt andra hållet och dessvärre så präglas regeringens politik om månader och år av förnekelsesynder av lika snabba kast. Inom ett par veckor räknar regeringen med att presentera nya åtgärder som ska minska antalet asylsökande till Sverige, erfar Ekot.

Enligt uppgift övervägs att asylsökande i gruppen övriga skyddsbehövande inte längre ska ha rätt till uppehållstillstånd. Den tidigare inlämnade ansökan till EU-kommissionen, att kunna ta del av de omfördelninsgplatser som är avsedda för Italien, Grekland och Ungern och som basunerades ut som en dellösning, pratas det inte om längre. Skälet är enkelt. Trots vad kommissionärer och ministrar säger till svensk press så är EU-kommissionen hårdnackade motståndare. Detta system, där Sverige var pådrivande, var så pass svårt att få igenom i dess nuvarande form så att en omtolkning skulle få hela systement att falla. Ett system som inte givit några resultat skall sägas.

Och debatten lär fortsätta svänga kraftigt, även om vi kommer till en punkt där volymerna kan komma möta Migrationsverkets resurser för det initiala mottagandet. Ingen har talat om steg två, steg tre, steg fyra och framåt. Boendesituationen är milt sagt ansträngd och ser inte ut att få någon ljusning. Bostadsministerns fokus ligger inte på bostäder, trots att flyktingar idag tvingas sova under bar himmel. Kommande vecka tillbringar bostadsminister Mehmet Kaplan i USA på tjänsteresa. Något som har anförts i olika styrkor är någon form av expropriation av fritidsbostäder eller ytterligare förtätning av befintliga boenden. Migrationsverkets egna riktlinjer är nere på två kvadratmeters boyta per person idag. De som ser fritidsbostäder eller annat som lösning glömmer dock att dessa i regel inte är dimensionerade för vare sig permanentboende eller det stora antal som kanske kommer bo i en byggnad. Vi kan fundera på hur avlopp- och infiltration fungera om det helt plötsligt bor fem gånger så många personer i ett hus permanent istället för kanske bara två månader per år. Enskilda avlopp är inte dimensionerade för detta, inte heller är de kollektiva färdmedlen anpassade för permanentboende i områden som annars bebos av fritidsboenden. Kommuner som tvingas till denna form av lösningar efter den 1 mars nästa år märka av detta i sin verksamhet.

Skolskjutsar skall upphandlas och helt plötsligt börja trafikera sträckor som inte annars täcks in av logistiknätet, skolor skall byggas ut, lärare rekryteras och mycket annat. Men oavsett hur mycket pengar som nu staten skjuter till så finns inga socialsekreterare, behöriga lärare eller för den delen hemspråkslärare att tillgå. Även tillgången på tolkar ser ut att bli en trång sektor med ökade priser som effekt. Allt detta kommer skapa undanträngningseffekter i en rad olika budgetar, både på nationell och kommunal nivå, de närmaste två – tre åren. Och detta är då bara början på en ännu längre resa. Två år efter kommunplacering upphör statsbidragen som är kopplade till den enskilde med uppehållstillstånd. Då rullas ansvaret för boende och försörjning över på kommunerna om den enskilde inte har kommit ut i produktionen.

Regeringen agerar nu yrvaket. I veckan hade den socialdemokratiska riksdagsgruppen gruppmöte. Gruppstyrelsen är nu orienterad om de tämligen radikala åtgärder som regeringen avser föreslå och Stefan Löfven uppges ha kommit över den mesta av rädslan att brunstämplas för de förslag som är nödvändiga. Även gruppstyrelsen är införstådd i det som komma skall men vi, socialdemokraterna, har problem med de yngre riksdagsledamöterna. De förstår inte de målkonflikter som nu blivit uppenbara. Målkonflikter som de sannolikt hade kunnat ha en bättre förståelse för om vi tillåtits föra en saklig debatt istället för att brunstämpla de som brunstämplas kan.

Det vi ser nu är inte slutet, det är inte ens början till slutet. Men kanske är det slutet på början. Vart vi tar vägen nu, som samhälle, är fortfarande oklart. Lika oklart som vad som blir kvar av dagens samhällskontrakt och vilka som kommer omfattas av detta.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.