Tystnadens pirater

Ett hot har riktats mot Sveriges riksdag och regering. Det är bland annat formuleringar med hot mot riksdagen i morgon, uppger Säkerhetspolisen.

– Vi kan bekräfta att det har kommit ett mejl med ett hot till regeringskansliet. Exakt hur det är formulerat går vi inte ut med, säger Bodil Sundén, presskommunikatör på regeringskansliet till SvD.

Enligt Expressen har följande meddelande gått ut till alla riksdagspartier:

“För kännedom kan Riksdagsförvaltningens ledningsgrupp meddela att de idag har inkommit ett hot mot Sveriges riksdag. I rådande omvärldsläge finns det risk för att den här typen av händelser får stor uppmärksamhet i media. Av den anledningen vill vi informera om att hotet hanteras enligt Riksdagsförvaltningens väl inarbetade rutiner i samverkan med Säkerhetspolisen. Verksamheten kommer att bedrivas som vanligt i riksdagen och Riksdagsförvaltningen.”

Att större terrordåd får med sig en svans av andra, med mer eller mindre substans,  är inget nytt. Det åligger dock ingen annan än Säkerhetspolisen att bedöma dessa, vi andra skall hålla oss för goda för att göra bedömningar och gissningar i olika riktningar. Framför allt bör den politiska nivån hålla sig borta då turerna efter mordet på Olof Palme borde förskräcka. Intervenering i polisens arbete leder mycket sällan till något om vi bortser från ”Missing People” mer systematiska sökinsatser.

Men nu föreligger det en hotbild och då skall vi lämna detta orört för professionen att hantera. Det finns dock något litet att kommentera detta med:

  1. De absolut farligaste dåden, och de som skördar flest offer, annonseras i regel inte. Det som de kan syfta till är att sprida skräck samt allokera, och binda upp, resurser
  2. Vare sig Daesh (IS), Al Quaida, Boko Haram, Al Shabab, Hamas, PKK, AFA, SMR eller andra som för väpnad kamp har för vana att offentliggöra sina attentat innan de genomförs. De strävar alltid efter ett ”överraskningsmoment”. Momentet de skapar, utöver att maximera antalet döda och skadade, bidrar till att skapa osäkerhet mellan attentaten.

När det kommer till efterarbetet, efter ett terrordåd, brukar alla utom en form av organisationer ta på sig dåden för att stärka varumärket. Organisationer på den yttersta högerkanten tar sällan eller aldrig på sig sina attentat. Varför? Handlar mindre om att låta omvärlden sväva i ovisshet. Det handlar mer om deras syn på kommunikation. Att när de genomfört ett organiserat dåd med tydliga högerextrema markörer så borde omvärlden kunna sluta sig till att de är dem.

Våld är för dessa ett naturligt uttryckssätt och de förutsätter att omvärlden begriper det. De anser sig inte behöva poängtera det i efterhand.

Men nu? Finns absolut inget som bör få intervenera i Säkerhetspolisens arbete. De skall ta, och tar, alla hot mot våra demokratiska institutioner och folkvalda på samma allvar. Det är det som gör oss till demokrati, alla är lika. Vi bör ännu mindre dra igång spekulationer kring motivbilder eller organisationer.

För egen del är annars tystnaden, det fiktiva lugnet, efter ett dåd den mest allvarliga. Det osäkra lugn som terror vill framkalla. I den osäkerhet som skapas frodas rädslan. Det är det som gör terrorn till ett sådant effektivt vapen. Det är därför vi har en Säkerhetspolis som bör få arbeta i lugn och ro.

Tystnadens pirater.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.