1910? 1920? 1930?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Flyktingkrisen har satt nordiska länder under press. Solidaritet med de utsatta har under hösten alltmer utmanats av oro för hur samhället ska klara tillströmningen. Men välfärdsstaten tål mycket – utmaningen blir att få flyktingarna i jobb, enligt experter som tillfrågats i ett unikt samarbete mellan nyhetsbyråer i fyra av Nordens fem länder rapporterar SvD. Huruvida flyktingkrisen riskerar att skada relationerna mellan de nordiska länderna råder det delade meningar om pekar Ruist på särskilt:

– Det finns ingen möjlighet för det ena landet att särskilt hårt kritisera det andra landet, och det gäller Europa som helhet. För man vet inte var man själv står i morgon.

Sverige kan sägas vara ett gott exempel på det Ruist anför. Vi har intagit en särställning i Europa genom att konsekvent pekat finger åt andra länder men hamnade till slut i en situation där vi nu har en flyktingpolitik som ser ut att utvecklas till Europas mest restriktiva. Rubriken på artikeln i SvD är dock grovt missvisande, att den nordiska välfärdsmodellen tål det den utsätts för idag. De olika experterna pekar istället både på förändringar i välfärdsmodellen samt införandet av låglönearbeten. Längst går den svenske experten Joakim Ruist som pekar på att internationella konventioner kan komma att behöva förändras, något som får stöd hos den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen.

För vi står inför en stor förändring. Med allt vad det kommer föra med sig i form av klassamhälle, slitningar och ökade klyftor.

När vi parkerade bilen i Tagazouth igår körde vi in den i en ledig parkeringficka. Längs gatan patrullerar parkeringsvakter i gula västar som dels bevakar bilarna, dels anvisar ledig plats. När du åker därifrån betalar du mellan två och fem Dirham, beroende på var du stått, per timme. Mellan 1:70 och fyra kronor för en timme. På de stora parkeringplatserna hjälps två personer åt. En sitter vid utfarten och tar betalt när bilarna lämnar, en annan bistår bilisterna med att finna parkeringsplats och patrullerar samtidigt parkeringsplatsen så att inga inbrott sker. I Sverige betalar vi i en automat och i bästa fall sker bevakningen via TV-övervakning. Inte sällan är priset för att parkera bilen minst det 20-dubbla. Då ingår inte någon form av övervakning.

När jag satte mig på caféet kom det genast fram en skoputsare och erbjöd sina tjänster. I Sverige är det en försvunnen syn. Vi putsar våra skor själva som regel.

I huset vi bor, en flerbostadsfastighet, finns det säkerhetspersonal och portvakter i tjänst dygnet runt. I Sverige har vi satt upp kodlås på porten istället. Trots det betalar vi, för en nyproducerad lägenhet med bättre standard än en svensk motsvarande, inklusive bredband och kabel-TV, inte ens hälften av vad en svensk lägenhet skulle kosta med motsvarande standard. På gården finns uppvärmd pool och hela fastigheten har utöver säkerhetspersonal och portvakt videoövervakning.

En hushållerska, som du anställer per dag, tjänar mellan 100 och 150 dirhams för en tiotimmars arbetsdag. Mellan 85 och 130 kronor. Då ingår inte ersättning för hennes resa till eller från arbetsplatsen som inte sällan kan vara på två timmar. I en riktning. Att på den lönen betala kostnaden för en nyproducerad lägenhet i Ulvsunda är uteslutet. Bostadsstandarden som vår hushållerska har är direkt i proportion till hennes betalningsförmåga.

Många länder i Mellanöstern, där de flesta asylsökande idag kommer ifrån, är just denna typ av samhällen med en personalintensiv arbetsmarknad med hög servicenivå men med låg baskompetens och låga löner.

En vän som besökte oss förfasades över de låga lönerna men tyckte samtidigt att det var praktiskt att få sina skor putsade för fyra svenska kronor. Han tyckte kombinationen med parkeringsvakter och parkeringsplatsanvisare var en lysande, och framför allt prisvärd, idé. Jag ställde frågan om han kunde tänka sig att betala en svensk skoputsare motsvarande 50  kronor för samma tjänst i Sverige. Han tittade på mig som om jag var dum i huvudet och sade med emfas att det skulle aldrig komma på fråga tills jag förklarade att den skoputsare han nyss anlitat kanske har två, max tre, kunder per timme. Och det han tjänar på det skall räcka till mat för dagen, bostad och sannolikt även till övriga familjen.

Min vän tycker dessutom att det inte är ett problem för honom att åka ner till souken och köpa billiga märkeskopior nu när han behövde införskaffa flera par nya byxor. För lite mer än ett decennium sedan kunde du, om du gick riktigt långt in i souken i Marrakech, komma till de mindre fabriker där dessa syddes upp. Barn, pojkar och flickor, som slavade vid symaskinerna kanske tio-tolv timmar per dag för 1-2 dirhams i timmen. Hade de haft turen på sin sida hade de fått slutföra den sexåriga folkskolan. De flesta kommer dock från så fattiga familjer att de sätts i arbete för den gemensamma familjeförsörjningen långt tidigare. Men de är satta i arbete. Marockos arbetslöshetssiffror är för en svensk finansminister katastrofala, 9,8 procents arbetslöshet. Men.

Marocko är i allt väsentligt ärligare än Sverige i redovisningen. I den marockanska statistiken finns inte välfärdsstaternas statistiska begrepp ”i sysselsättning” som förvränger bilden av hur arbetsmarknaden fungerar. ”I sysselsättning” innebär i praktiken att du är sysselsatt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, arbetar eller hjälper en anhörig i dess företag minst en timme i veckan med upp till 90 procents lönebidrag. Övrig försörjning är bidrag på ett eller annat sätt.

I Marocko försörjer du dig själv genom arbete eller så tigger du alternativt blir kriminell. En mer absolut redovisning av situationen. Som naturligtvis pressar ner lönerna. Till min väns förnöjsamhet men utan tanke på hur allt sedan skall hänga ihop. Han är nöjd och glad med sina märkeskopior, den billiga maten men klagar samtidigt på tiggarna, de stympade krigsveteranerna som tvingas tigga och åsynen av de fattiga barnen.

Skall vi klara denna stora befolkningsökning, en ökning som till stor del består av okvalificerad arbetskraft eller som saknar för oss adekvat kompetens, så måste vi våga ta debatten om dels hur våra socialförsäkringssystem skall finansieras men även börja vara beredda att bejaka ett samhälle med hög servicegrad och låga löner. Jag ser personligen ingen annan väg framåt än den numera. Akademikerna, eller rymdforskarna och hjärnkirurgerna, som sades komma i 10 000-tal finns inte. De som nu söker skydd i vårt land kommer från andra samhällen, med andra strukturer och arbeten. En syrier i arbetsför ålder har i regel strax över sju års utbildning i snitt. En somalier knappa två. De kommer från samhällen där skoputsare, hushållerska eller parkeringsövervakare är vardag. Men en kultur där du försörjer dig själv till de löner som folk är beredda att betala.

Jag skrev tidigare om tidsmaskinen. Den kommer allt närmare nu. Frågan är nu i vilket årtionde vi skall kliva ur den. 1910, 1920, 1930 eller i bästa fall 1950. Nu åker vi.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.