Den explosiva bebisen

Det marockanska spöket fortsätter sina besök i den svenska, numera aktivistiska, utrikespolitiken. Fredagens domstolsutslag i European Court of Justice, att ogiltigförklara de delar av handelsavtalet som reglerar livsmedelshandel mellan Marocko och EU och de varor som har sitt ursprung i Västsahara har upprört den marockanska regeringen. De aviserar, i ett officiellt uttalande, att de kommer möta detta med stor kraft. Nervositeten i Bryssel gick inte att missta sig på under måndagens presskonferens efter att ett fördjupat samarbete mellan EU och Marocko presenterades efter en längre tids rundabordssamtal.

Den som följer den efterkommande pressträffen, och läser det undertecknade samförståndsavtalet, kan med viss lätthet konstatera att Marocko idag har intagit en prioriterad roll i EU:s samarbete som i vissa avseenden sträcker sig längre än EU: samarbete med Turkiet.

Av samförståndsavtalets punkter utgörs en stor av aktiviteter som reglerar säkerheten. Så sent som den nionde december kunde Marocko oskadlggöra en grupp om nio Polisario-anhängare som tillika numera tjänstgör under AQiM eller IS befäl. Totalt bedöms en halv bataljon Polisarioanhängare nu ha motsvarande dubbla roller.

Och samförståndsavtalet innehåller en hel del oönskad sprängkraft för Sveriges utrikespolitiska ledning. Marocko har, efter ett visat mycket lyckosamt arbete mot radikaliserad fundamentalism, sedan en tid tillbaka rollen som vice ordförande i Global Counterterrorism Forum. Marocko ansvarar, tillsammans med Nederländerna, särskilt för åtgärderna mot ”Foreign Fighters, genom sin position. Nederländerna konkurrerar med Sverige om en plats i FN:s säkerhetsråd som bland annat prioriterar just kontraterroristfrågorna. Att Marocko, med sitt geografiska läge, har en roll att spela är dessutom uppenbart. Så sent som den nionde december 2015 kunde Mali avslöja ytterligare en grupp om nio Polisariomedlemmar som anslutit sig till AQiM, Al Quaida in Mahgrib. Att GCTF är den kanske tyngsta aktören internationellt visas av att USA:s utrikesminister John Kerry var ordförande under höstens session. Med Sveriges svaga prestationer, den uppenbara och i praktiken avsiktliga senfärdigheten med lagstiftningsarbetet kring just ”Foreign Fighters, är Sverige inte representerat i de permanenta organen i GCTF. Och kommer inte bli under överskådlig tid då vi anses ha västvärldens svagaste åtgärdsprogram mot bland annat resande stridande samt den mest motsträviga regeringen. Det område som Marocko nu ansvarar för då de visat omvärlden att de är ledande på detta område.

När det kommer till det nu ogiltigförklarade handelsavtalet har Marocko mäktiga vänner i EU. Spanien, Frankrike samt Storbritannien och Tyskland, känner  konsekvenserna om domstolsutslaget skulle bli detsamma i högre instans och arbetar nu hårt för en ”political overruling”. Skulle handelsavtalet fällas i högre instans skulle det få menlig inverkan på övrigt samarbete. Sverige ser dock ut att välja att vara kvar i en aktivistisk position. Socialdemokraternas gruppledare i Europaparlamentet visade detta genom sin tweet under gårdagen. Relationerna mellan Polisario och svensk socialdemokrati är djupa och långtgående.

Margot Wallström-PolisarioSverige har dock för tillfället ställt sig bakom ministerrådets överklagande av domen.

Överklagandet lämnades in under gårdagen efter ett enhälligt beslut utan föregående diskussion men motiven skiljde sig i grunden. En majoritet av EU:s utrikesministrar inser allvaret med att riskera försämrade relationer med Marocko.

Sverige är i praktiken ensamt om att vilja erkänna Polisario som legitim regering över ett fritt Västsahara. Ett Polisario som mer och mer uppenbart är en del av AQiM. Sveriges utrikesminister förmår inte heller skilja på territoriet Västsahara, de Saharawis som lever där och Polisario. Sverige ser detta som en enhet emedan såväl Marocko som EU insett skillnaden. Frankrike, för att ta ett exempel, arbetar numera i en gemensam linje med FN:s höge representant för Västsahara, MINURSO, och Marocko för den autonomitetsplan som finns. Frankrike ger intryck av att ha förstått vikten av samarbetet med Marocko efter tre terrorattentat, med långt över 120 dödsoffer inklusive det nära utraderandet av en hel tidning, på kort tid och de omfattande utmaningar med ”Foreign Fighters” hela EU drabbats av. Utmaningar som de tar på allvar. Vilket inte Sverige signalerar att vi gör.

Det marockanska spöket lär fortsätta hemsöka Margot Wallström och den svenska regeringen om nätterna för lång tid framöver. I varje fall så länge vår utrikesminister ömt håller Polisario som ett expolsivt barn i famnen.

Marocko å andra sidan kliver fram vid sidan av USA och EU:s ledning och tar ett tungt ansvar för kampen mot global terrorism. Sverige har valt en position som fortfarande vilar på studentrevolten -68 revolutionsromantik. Där vi inte ser skillnaderna mellan Polisario, Västsahara och Sahrawis samtidigt som vi med våra val underblåser fortsatt destabilisering av Mellanöstern och högst motvilligt inför skarpare lagstiftning mot resande stridande. Denna nu mycket tydliga position har inte gått Marocko förbi obemärkt. Inte heller vår omvärld i form av EU eller USA.

Med allt vad det kommer innebära för Sverige och för våra relationer på det säkerhetsförebyggande området inom terroristbekämpning. Ett område som kommer kräva mer samarbete. Inte mer isolering.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.