Hand i hand

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Från Polisarios fjortonde kongress den 16-20 december kommer det nu i efterhand bara sporadiska inblickar. Från SSU:s ordförande Philip Botström är det tyst, SSU har inte ens lagt ut det tal han höll som Polisarisos gäst inför kongressdeltagarna. Ryssland, inte direkt kända för att spela med öppna kort, deltog för första gången med en delegation som försäkrade Polisario sitt oreserverade stöd. Det kan ha påverkat Botström att hålla tand för tunga om sin närvaro och sin rapportering efter att han kommit hem igen. Det är av allmänt intresse att ta del av dels Philip Botströms tal men även den ryske delegatens tal i syfte att kunna analysera hur väl de passade in i varandra och vad Sverige, med Botström som ombud för svensk socialdemokrati, utlovat.

Bland de länder som därmed öppet stödjer Polisario, trots att det finns frågetecken om de verkligen är representativa för alla Sahrawis, återfinns Sverige, Kuba, Algeriet, Sydafrika och Ryssland som ledande.

Algeriet, en militärmakt och diktatur samt inom Arabförbundet marginaliserad eftersom de anses för brutala, korrupta och stå för nära Ryssland, står dessutom som enda sunnimuslimska land nu utanför den muslimska koalitionen om 34 länder. En markering som de flesta säkerhetspolitiker och diplomater förstår vidden av. Detta kompletteras med att Ryssland  tagit en position som fientligt inställd till Turkiet och samtidigt allierad med Algeriet men även med den shiamuslimska regimen i Teheran. Även den senare tämligen isolerad, inte bara som shiamuslimsk stat utan även efter att dess kärnvapenprogram avslöjades vilket är väl känt. Att Ryssland nu ställer sig på motsatt sida än USA, som bedöms som en stark allierad till Marocko, vid varje tillfälle som ges i Mellanöstern är naturligt med Moskvas återtagna styrka.

Valet av att öppet stödja Polisario syftar från Putins sida endast till att fortsätta destabilisera regionen, sätta upp ytterligare en frontlinje mot väst samt ur destabiliseringen kunna börja återta de delar av Afrika man förlorade inflytande över i samband med Warszawa-paktens fall och Sovjetunionens upplösning. Ryssland är nu på god väg mot detta mål, en renässans på den Afrikanska kontinenten, med Sverige vid sin sida som mer eller mindre anande men mycket villiga partner.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Sverige har slutligen tagit steget fullt ut från att gå från ha varit en konstruktiv part till att vara en kraftigt destabiliserande aktör i Mahgrib och Sahel. Nordafrika ner till Sub-sahara. Vi väljer att ställa oss sida vid sida med Ryssland istället för våra historiska allierade USA och EU, en signal som förstärktes när Frankrike bad om avlösning i Mali. Sverige hörsammade inte denna begäran om trupp inledningsvis utan valde att frigöra transportflygskapacitet samt sända precisionsbomber till Syrien istället. Frankrike har noterat detta även fast diskussionerna fortsätter i Utrikesnämnden.

Mali är ett land som idag plågas svårt av att AQiM öppet rekryterar ur Polisarios läger samt av Boko Haram som valt att lägga sig under IS / Daesh befäl. Algeriet, ett av Sveriges stödhjul i Säkerhetskanditaturen, håller sig passiva i förhållande till oroligheterna i Mali, vilket kan ge en delförklaring till Sveriges senfärdighet i stödet till EU-landet Frankrike.

Om det var, som media säger, utrikesminister Margot Wallström som vann maktkampen mot Peter Hultqvist, försvarsminister, i regeringen när stödet till Frankrike avgjordes och som ledde fram till detta får vi vänta på svar på tills nästa regeringsskifte. Det är dock ställt utom allt rimligt tvivel att de politiska staberna under såväl Anders Ygeman som Margot Wallström fått igenom sin politik. De aktivistiska inslagen bland de politiskt sakkunniga är dominerande i dessa departement.

Hade det kunnat utvecklas annorlunda?

Ja. Förutsättningarna för en annan utveckling fanns i september 2014. Under hösten 2014 fanns fortfarande en öppning för Sverige och ett visst intresse från Moskva att medverka i en förhandlingslösning tillsammans med Storbritannien. Sergey Lavrov lär, enligt källor i London, inte ha varit ointresserad då Spanien respektive Frankrike är allt för förknippade med kolonialtiden. Frankrike står idag bakom Marockos erbjudande om autonomi för Västsahara emedan Spanien är kluvet. Där är rollerna ombytta i jämförelse med Sverige.

Den samlade spanska vänstern, inklusive socialdemokraternas systerparti PSOE i Spanien, är förespråkare för autonomi under Marockos överhöghet emedan samtliga borgerliga och konservativa parter stödjer Polisario på ett eller annat sätt. De svenska socialdemokraterna för med andra ord en annan utrikespolitik än våra systerpartier i Spanien respektive Frankrike gör.

Öppningen som fanns stängdes dock snabbt av UD:s nya politiska stab. Dels beroende på Rysslands annektering av Krim, dels Margot Wallströms formuleringskonst visavi Ryssland förstärkt med Morgan Johanssons negativa omdöme om Storbritanniens migrationspolitik. Två intresserade länder förvandlades, efter det svenska agerandet, till något annat. Den öppning som fanns under hösten för en förhandlingslösning nyttjades aldrig av dagens utrikespolitiska ledning som istället valde den dogmatiska och aktivistiska linje som har sitt ursprung i Olof Palmes Internationella Center. Utan närmare politisk konsekvensanalys av statsministern. Som slutat där vi står idag.

Vi kliver nu iland på den afrikanska kontinenten hand i hand med självaste Vladimir Putins Ryssland. I varje fall så länge Vladimir Putin anser att han själv och Ryssland har vinning av det.

Hur länge denna glädje varar för oss andra återstår att se.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.