En känsla av obehag

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Känslan av obehag inför 2016 vill inte lämna mig. Viskningarna om att allt inte står rätt till i ekonomin, skolan, vården, omsorgen och våldsmopolet blir allt fler. Å ena sidan jublar propagandamaskinerna över den ökade tillväxten, å andra sidan ser vi nu hur den tillväxten består i kapat bistånd, besparingar på i praktiken samtliga områden samt upplåning av pengar. Om nu Sverige går så bra, statsministern säger att många länder är avundsjuka på Sverige, varför måste vi då skära ner överallt? Varför ser vi poliser, socialsekreterare och andra grupper som representerar våldsmonopol och omsorg mer eller mindre öppet revoltera mot begränsade resurser och omänskliga arbetsförhållanden? Varför nekas 93-åringar plats på äldreboende på grund av resursbrist om nu allt går så bra?

Samtidigt fortsätter Sverigedemokraterna sin framgångssaga i opinionsundersökning efter opinionsundersökning vilket är en anomali i sig. Även om detta parti skulle få egen majoritet i nästa allmänna val så saknar det politik på en rad områden som måste hanteras. De har det gemensamt med Miljöpartiet att de saknar bostadspolitik samt för en utrikes- och säkerhetspolitik som om den genomfördes skulle medverka till destabilisering i Nordafrika. Sverigedemokraterna stödjer ett fritt Västsahara under Polisarios ledning enligt riksdagsbeslutet 2012, en organisation som av fler och fler länder klassas som de facto Al Quaida in Maghreb, AQiM. En sådan regim skulle jaga ännu fler människor på flykt om de kom till makten. Sverigedemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik är förvillande lik den aktivistiska utrikespolitik förd av Margot Wallström med några få skiljelinjer. SD stödjer lika kritiklöst Israel som Liberalerna gör samtidigt som Socialdemokraterna finns på andra sidan Israel-Palestina konflikten genom sidoorganisationernas reservationslösa stöd till Hamas.

Vi kan fundera något på vad som ligger framför oss. Jag funderar. Mycket.

Får inte Stefan Löfven ordning på sin regering riskerar Socialdemokraterna att implodera in i sig självt. Skulle så ske, skulle sannolikt flertalet kommuner även de påverkas. Kommuner där S idag styr med ett stöd mellan 30-35 procent skulle dras med i ett fall och kanske landa på 10-12 procentenheter. Sverigedemokraterna, som sannolikt är det part som skulle attrahera merparten av väljarna skulle hamna i en situation där de med röstetalen sannolikt skulle få goda teoretiska möjligheter till att styra flera kommuner men saknar kompetent folk. Kommuner skulle bli svåra eller omöjliga att styra. Samtidigt som förvaltningar skulle göra tyst revolt. Där enskilda tjänstemän inte effektuerar beslut i protest mot vad de anser vara en illegitim regim. Samma form av obstruktion skulle sannolikt bli verklighet i myndighetssverige och även om en regering kan börja sparka generaldirektörer som inte hörsammar riksdagsbeslut så finns en bortre gräns av hur många man kan sparka. Kompetenta tjänstemän växer inte på träd.

Vi närmar oss en punkt där landet snart inte kan regeras. Efter 2018 kan det inte uteslutas att flera primärkommuner är i samma situation. En belgisk situation, där allt manageras av en expeditionsministär emedan de politiska partierna träter och präglas av år av intelligensflykt. Eller en grekisk alternativt spansk situation, där aktivistiska partier med populistiska budskap utgör parlament som tvingas utlysa nyval efter nyval. Demokratier som kanske går mot sitt slut. Som går mot en ungersk modell med despoti och instiftandet av kardinallagar. Lagar som bara kan upphävas med 80 procent av röstetalet. Eller mot en turkisk modell, med mindre transparens och mer makt kopplat till en enskild person.

Varje politisk parti har en livscykel som börjar och slutar på samma väljarstöd. Noll. Inget parti är vaccinerat mot denna universella lag. På samma sätt som även demokratier har en livscykel. Det är med obehag jag går in i 2016. Med en känsla att något inte står rätt till och att det bortom halvårsskiftet väntar något mörkt. Och farligt

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.