Ballongdansen

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.seCopyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se
Dela artikeln via e-post










Submit

Miljöpartiets Rebwar Hassan riktade under gårdagen förödande kritik mot sin partiledning på Aftonbladet Debatt. Han säger bland annat:

Att vi har språkrör som försvarar den nya politik de själva betraktar som ”skit” genom att påstå att det skulle bli ännu värre med andra vid makten, visar på total avsaknad av ansvarskänsla och även på omsorg om vårt parti. Gröna vallöften kommer i framtiden att framstå som fromma förhoppningar.

Att Miljöpartiet inte mår speciellt bra framgår med viss tydlighet i Hassans text. Frustrationen och ilskan löper som en grön tråd genom texten. Miljöpartiet har de facto föreslagit, i regeringsställning, förslag som Sverigedemokraterna inte ens hade på ritbordet i form av en stängning av Öresundsbron.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Miljöpartiets språkrör har sedan de tillträdde och fram till Almedalsveckan 2014 behandlats med silkesvantar av en journalistkår som domineras av postmodernism. Granskningen av dess politik har varit minimal samtidigt som Gustav Fridolin av en enig politisk journalistkår betecknats som ”politiskt underbarn”. Att journalister har i grunden miljöpartistiska sympatier är inte någon nyhet och vi har kunnat se hur de klarat sig undan påfallande ofta. Det har gjort att Fridolin har något gemensamt med vår de facto vice statsminister Margot Wallström. De har hela sitt politiska liv kunna rida på en våg av positiva omdömen. När motgångarna, och granskningarna, sedan kommer de desto kraftigare samtidigt som de själva inte är vana att hantera negativa omdömen om sig själva som person. Motreaktionen blir ofta ”ni är dumma mot mig som är så snäll och duktig”. Vilket förstärker spiralen nedåt.

Att Miljöpartiet är ett i grunden aktivistiskt, dogmatiskt och i grunden samhällsfarligt parti har det dock funnits varningar för. Jag själv varnade min partiledning för några av deras politiska förslag i Socialdemokraternas egen tidning Aktuellt i Politiken. Dessa varningssignaler hörsammades inte av min partiledning som valde att fortsätta med denna ”naturliga samarbetspartner”. Mina varningar var dessutom fel, det visade sig bli väsentligt värre än jag då anade på i praktiken alla områden.

Miljöpartiet ser nu att gå in i en bitter falangstrid. Falangstrider i småpartier är farligare än i de större då väljarstödet då kan pressa ner partiet under riksdagsspärren. Miljöpartiet och Socialdemokraterna räddas dock kvar vid makten av ett enda skäl. Trots att de måste anses utgöra Europas sämsta regering och Sveriges mest vilsna sedan ministären Ullsten så räddas de av att oppositionen är ännu sämre. En opposition som inte förmår bjuda motstånd på ett enda politikområde.

Måste vi regera med ett parti som endast klarar av att nödtorftigt dansa balongdansen när landet lider av svagt ledarskap i tider av oro?

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.