Don´t mention the war

Statsminister Stefan Löfven råkade på lördagen göra en rejäl blunder under sitt besök i Indien. Det var när skulle hålla ett tal inför tusentals åhörare och hela det indiska toppskiktet som han för en sekund glömde vilket land han var i rapporterar Dagens Industri som var en av få internationellt ackrediterade medier på plats.

Under första åren på 2000-talet arbetade jag intensivt med ett antal företag med såväl pågående som kommande affärsavtal i Indien. Merparten var inom försvarssektorn. Relationen mellan Indien och Sverige var då, och är fortfarande, känslig som följdverkningar av den så kallade ”Bofors-affären”. Inom internationell vapenhandel är dock denna ”affär” i allt väsentligt överdriven. Att försvarsindustrin agerar via agenter är ingen hemlighet. Att dessa agenter erhåller provision på genomförda affärer är inte heller något ovanligt. Det som skedde i den så kallade ”Bofors-affären” var att Indiens dåvarande premiärminister, Rajiv Gandhi, och Olof Palme vid sidan av pågående affärsprocess slöt avtalet utan Bofors medvetande. Bofors stod då inför ett vägskäl:

Att inte betala provision till den agent som arbetat i åratal för att få upp affären på statschefsnivå. Eller betala oavsett. Olof Palme var under sin tid känd för att vid varje tillfälle ”sälja in” svensk industri och råkade intervenera i en pågående affär. Detta pressade Bofors till ett avgörande beslut inför framtiden:

Att betala ut provision i en gest av generositet och långsiktighet till de agenter som arbetat och fortfarande arbetar för svensk försvarsindustri.

Bofors valde att betala ut provisionen för att inte bli sedda som ”svikare” i den internationella försvarsmaterielmarknaden. Beslutet ledde i Sverige och Indien till mutanklagelser.

Hade Bofors inte gjort det hade samtliga försvarmaterielavtal med utländska stater varit omöjliga att genomföra för svensk försvarsmaterielindustri. Resten är, framför allt, svensk politisk historia. Varför jag kan skriva detta är att jag samtidigt var placerad som samverkansofficer i utvecklandet av Bofors AA 57 mm MK III på ”Provturskommando Göteborg” som var det första svenska ytstridsfartyg som utrustades med detta artillerisystem och kom företaget nära. Men även fick en insyn i relationen Indien – Kina på plats i Karlskoga. Även senare i en konsultroll med mer mångfacetterade relationer och insikter.

Kina och Indien har sedan början på 2000 – talet öppnat upp förbindelserna men mycket återstår. Trots att Kina är Indiens största enskilda handelspartner finns en djupt rotad misstro mellan nationerna. En tredjedel av vardera befolkningen betecknar idag den andra nationen i negativa termer eller som direkta fiender. Närmandet måste ske försiktigt. Fiendeskapen, och de fortfarande olösta gränskonflikterna, präglar fortfarande relationen i folkdjupet. Denna misstro blev inte behjälpt av att en redan ifrågasatt nation, som i det indiska medvetandet förknippas med mutor, spädde på det.

Även om den diplomatiska kåren, och de mer än ettusen närvarande, kanske fnissade åt Stefan Löfvens ”Freudianska felsägning” är det inget att dra på mungiporna åt. Det finns skäl att dra paralleller till Basil Faulty i ”Faulty Towers”. Det finns en logik i försvarsmaterielsammanhang som  vår statsminister, med rötterna i just försvarsindustrin, rimligen borde vara väl förtrogen med. Fakebook har sin egen tolkning, oefterhärmlig.

Ibland måste jag att undra ändå hur mycket Löfven lärde sig och förstod av industrins villkor i allmänhet och just försvarsindustrins i synnerhet under sin yrkesverksamma tid.

Whatever you do, don´t mention the war.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.