Inskolning på dagis

126 personer har återvänt till Sverige efter att de varit anslutna till al-Qaidainspirerade grupper i Mellanöstern. Vilka de personerna är, och var de bor, är ofta inget kommunerna får reda på, enligt Mona Sahlin, den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

– Det är en stor risk att de som återvänder ses som hjältar. De kan bli förebilder som medvetet rekryterar andra. Då måste fler än polisen känna till vilka de här personerna är, för att också kunna vaccinera medborgarna och omgivningen mot det.

När kommunerna inte vet vilka personer som kan vara i behov av förebyggande insatser kan det i värsta fall leda till att man inte når fram till potentiella rekryterare, tror Sahlin, men det kan också innebära att man inte hittar barnfamiljer som kommit hem från IS-kontrollerat område rapporterar SR. Fler och fler rapporter kommer nu om att svenskfödda barn nu växer upp i IS-kontrollerade områden.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Mona Sahlins inställning till hennes uppdrag, som enligt henne själv kommer ta slut till sommaren, har i grunden förändrats. Jag mötte henne i debatt i SR Studio 1 under 2015 och då var hennes övertygelse att en nationell telefonlinje för mödrar skulle vara den primära lösningen på alla Sveriges problem. Sverige har idag fortfarande Europas svagaste program mot radikaliseringen av Islam och resande stridande. Vi har fortfarande inte implementerat FN:s säkerhetsresolution 2178 i vår lagstiftning på samma sätt som resterande EU-länder och vår senfärdighet ses som ett problem i samarbetet. Vi deltar, som ett exempel, inte i informationsutbytet inom ramen för Europol om resande jihadister.

Ett av skälen till att den svenska regeringen inte avser gå vidare, för närvarande, med erkännandet av Västsahara var att blidka den internationella kritik som framförts till regeringen. Framför allt Frankrike och Storbritannien bygger mycket av sina framgångar i kampen mot terrorismen på samarbetet med Marocko. Marocko har så sent som för bara några dagar sedan gripit medlemmar ur IS / Daesh som erhållit stöd från Polisario för att ansluta sig till styrkorna i Libyen. Polisario är den enda part som driver frågan om ett fritt Västsahara. Polisario är idag en aktiv part som logistikorganisation och rekryteringsbas för IS / Daesh och Ledarsidorna.se erfar att det under våren kommer att publiceras en samlad rapport om Polisarios roll i destabiliseringen av Maghreb. En rapport som kommer omfatta såväl den tidigare kända förskingringen av biståndsmedel som de ekonomiska förbindelserna mellan destabiliserande parter. Även kidnappning av spanska biståndsarbetare, inne i Tindouf-lägren, kommer att beröras. Sverige hade helt enkelt inget val längre. Irritationen inom EU inför Sveriges senfärdighet dämpades något med Sveriges ”svängning” i Västsahara-frågan.

Den svenska regeringen insåg, rapporterar flera oberoende och trovärdiga källor i Paris, att den sannolikt hade hamnat i en helt ohanterlig situation i relation till EU om vi erkänt Polisario som legitim part och exilregering för ett fritt Västsahara. Polisario är den enda organisation av västsaharier som driver frågan. De som bor i det omtvistade territoriet har accepterat dagens lösning med långtgående autonomi. Polisario är i exil.

Vidare anstränger sig nu allt fler opinionsbildare för att desavouera Marocko på olika sätt  SSU, Emmaus, S-kvinnor och Olof Palmes Internationella Center är några i att sätta en ensidigt negativ bild. Något de delar med Anders Lindberg, Aftonbladet, vars informationsinhämtning om Polisarios utveckling tycks ha upphört 1994. Utöver detta är Liberalerna är det enda Alliansparti som stödjer ett fritt Västsahara med Polisario som legitim regering i exil. En sådan lösning, som Liberalerna förespråkar, skulle kasta det sista landet som förmått stå vid sidan av de negativa följderna i vaket efter den arabiska våren, ner i en spiral av våld, ond bråd död och ökat flyktingtryck på EU. Även Sverigedemokraterna förespråkar denna lösning med samma argument som Liberalerna och Lindberg vilket är en anomali då de säger sig vilja minska flyktingströmmarna till Europa och Sverige. Sverigedemokraternas utrikes- och säkerhetspolitiska kompetens och förmåga till bredare politiska analyser hamnar helt enkelt på samma nivå som Liberalernas, SSU, Emmaus, S-kvinnor och Olof Palmes Internationella Center.

Marocko arbetar aktivt, som ett resultat av de goda relationerna med Spanien, Frankrike och Storbritannien, med att göra vad de kan för att minimera flyktingströmmarna. De löser uppgiften utan den ekonomiska ersättning som Turkiet kräver.

Marocko har  dessutom uppmärksammats av FN och Ban Ki Moon personligen för sina framsteg med arbetet med mänskliga rättigheter. Även Human Rights Watch uppmärksammar framstegen även fast de går långsamt. Den nya konstitutionen, från 2011, är endast fem år gammal och förändringarna är mest uppenbara i storstäderna. Efter 2011 konstitutionella reform består 40 procent av domar- och åklagarkåren av kvinnor vilket påverkar domsluten, upp till Högsta Domstolen, till kvinnors favör vilket Ledarsidorna inom kort kommer kunna publicera i översatt form. Marocko har dessutom en nyckelroll som dörröppnare för att finna en öppning på situationen i Libyen som står inför risken att bli nästa IS / Daesh-fäste. Libyen har idag två regeringar, två arméer och uppskattningsvis 1 700 fristående milisgrupper med mer eller mindre fasta band till andra destabilsierande krafter.

Det finns goda skäl, med dramatiken i vår omvärld, att ta upp debatten om hur vi hanterar demokratiseringsprocesser i MENA samt hur vi själva har agerat och agerar med arbetet mot resande stridande. Även de som har barn med sig i sin mission. Mona Sahlins helomvändning kommer inte räcka till visar övrig debatt och händelseutveckling. Opinionsbildare som Fatima Doubakil, med goda kontakter in i regeringen, har i allt väsentligt varit framgångsrika så här långt med fördröjningsstriden.

Alltför många tunga debattörer vägrar se, eller löper andras ärenden mer eller mindre omedvetet, för att framsteg skall ske. Frågan om resande stridande, relationerna i Maghrib, destabliseringen av MENA och flyktingtrycket är intimt förknippade. De är kommunicerande kärl.

Fram till att vi tar ett samlat grepp om sakfrågorna så kommer vi se hur fler svenskfödda barn kommer växa upp med våld och terror som naturliga uttrycksmedel. Med allt vad detta sedan kommer medföra när de börjar i svenska skolor.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.