Splittrad

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Josefin Utas, Borgerlig Framtid och som därmed idag har lämnat Miljöpartiet, formulerar sig och sina motiv för detta på Expressen Debatt. Jag känner igen mig i Utas resonemang. Det är i praktiken en beskrivning av minst två partier till. Socialdemokraterna och Moderaterna.

Jag själv förnyade mitt medlemskap i Socialdemokraterna med stor tvekan inför 2016. Kluven inför min partiledning och riksdagsgrupp. En partiledning, regering samt riksdagsgrupp som underpresterat i för mig för många viktiga frågor.

Stefan Löfvens svajiga ledarskap har resulterat i en regering där endast en handfull ministrar tycks fungera rimligt väl. Ygeman, Hultqvist, Bucht samt ministrarna Magdalena Andersson och Åsa Regnér. Den kritik som Andersson fått är oförtjänt då hon gör exakt det som förväntas av en finansminister. Trumpet håller hon reda på finanserna men är samtidigt fånge i Stefan Löfvens röriga och motsägelsefulla ledarstil. Hon har sannolikt rätt jobbigt med bland annat justitiedepartementet när det gäller att få fram relevant underlag och förvarning inom migrationsområdet på samma sätt som hon sliter med arbetsmarknadsdepartementets tidvis svajiga underlag. Justitiedepartementet är idag, enligt säkra källor, inte väl sedda på finansen då alltför mycket av tidigare underlag präglats av drömmar och önsketänkande vilket lett till panikbesparingar efter budgetpropositionen lades.  Regnér har både kompetens och vilja inom sitt område men har lämnats med kanske regeringens mest motsägelsefulla portfölj och för svaga interna muskler vilket jag redogjort för igår.

Varför valde jag ändå att stanna och hur tänker jag? Partiet bärs idag av de kommunala företrädarna. Niklas Nordström, Lars Stjernqvist, Anna Ljungdell och Ulrika Falk är bara några av pragmatiska och dugliga socialdemokratiska kommunalråd som dagligen möter medborgarnas hopp, drömmar, förtvivlan och behov. De är alla politiker av det rätta virket. Långt från maktspelet i riksdag och Rosenbad som kapat partiledningen. Göran Persson varnade 2002 för den utveckling vi ser idag. När den tidens SSU-generation skulle utgöra partiledning skulle partiet gå mot sin undergång. Där är vi idag. Damberg, Palm och Morgan Johansson är bara några i raden som Persson implicit pekade på.

När jag läser Utas artikel så är det inte utan att jag funderar på varför väljare kan splittra sina röster och inte politiskt aktiva kan splittra sina medlemskap. I mitt fall kan jag inte tänka mig en bättre företrädare för mitt parti lokalt än mitt kommunalråd Ulrika Falk i Norrtälje.

Samtidigt får jag på köpet den svajigaste centrala partiledning jag kan påminna mig om. Svajigare än Juholt, mer arrogant än Persson och med sämre förmåga att läsa sin samtid än Sahlin. Vars ständigt återkommande lösning på alla problem är nya arbetsgrupper, rekryterade ur samma gamla namn, som arbetar i slutna rum och sedan pratar vitt och brett men sedan levererar rapporter ingen läser. I år kompletterat med ”Fundraisers” som politisk innovation.

Carin Jämtin, partisekreterare i Socialdemokraterna, har tidigare varit tydlig med att hon anser att politisk föryngring innebär fler SSU:are och inte ser externa impulser, som att plocka in personer med ett långt yrkesliv i politiken, som önskvärda. Dessa personer går i regel inte att kontrollera på samma sätt.

Väljarna kan splittra sina röster. Men vi kan inte splittra vårt medlemskap, vi får dras med de vi har i partiledning och distriktsledning oavsett hur illa de presterar. Jag skulle idag inte ha något emot om jag kunde splittra mitt partimedlemskap. Dessvärre faller det på att det inte finns något parti på riksplanet jag kan tänka mig att rösta på. Det förstärks av ett tynande hopp om förändring så länge det finns det finns någon gammal Karlebyist eller grå betongsosse som jag som kan får renässans eller upprättelse. Som motiveras av samhällsengagemang istället för karriär och makt. Dessutom omöjliggör partistadgarna en sådan lösning.

Josefin Utas är en modig kvinna som tar ett steg som vittnar om en omsorg av samhället. Vi delar inte grundsyn men jag kan inte annat än uttrycka min respekt för hennes val. Själv är jag kvar och vill helst bara vara med i mitt parti på den kommunala nivån. På köpet får jag dessvärre något jag inte alltid är så glad över att dras, ännu mindre förknippas, med.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.