Tombola

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Den 23 juni är det tänkt att invånarna i Storbritannien ska folkomrösta om huruvida landet ska vara kvar i EU eller inte. Det beskedet gav premiärminister David Cameron under lördagen. Storbritanniens regering har krävt förändringar inom fyra områden i sin relation till EU:

  • Starkare ställning i EU för de nationella parlamenten.
  • Garantier för att icke-euroländer inte drabbas av beslut inom eurozonen.
  • Löfte om att få stå utanför EU:s formella maningar om en “allt fastare sammanslutning”.
  • Ett begränsat välfärdssystem för EU-medborgare i Storbritannien.

– Jag är lättad, jag är nöjd. Till sist har vi nått en bra överenskommelse, säger statsminister Stefan Löfven (S) på sin pressträff efter toppmötet.

Uttalandet och överenskommelsen är dock problematisk för regeringen Löfven. Om nu överenskommelsen är så bra för Storbritannien, varför inte driva motsvarande undantag för Sveriges räkning? Löfven konstaterar själv att vi och Storbritannien har mycket gemensamt i vår syn på det europeiska samarbetet. Höstens migrantströmmar har dessutom påverkat våra relationer och vår inställning till EU. Den fria rörligheten, med de romska tiggarna som bevisligen överutnyttjar sin vistelserätt i annat EU-land genom att stanna längre perioder än de tillåtna tre månaderna enligt egna utsagor, sliter i onödan på en i grunden EU-vänlig opinion.

Den brittiska folkomröstningen kommer att hållas endast en dryg vecka innan Almedalsveckan. Oavsett valutgång kommer detta val sannolikt prägla denna vecka minst lika mycket som resultatet av valet till FN:s Säkerhetsråd som hålls i juni. Stefan Löfvens sommar kan mycket väl komma att bli allt annat än vilsam.

Det klarnar mer och mer kring vår säkerhetskandidatur. Om Europa fick välja sina representanter, vilket är de som skall omsättas nu, skulle vi knappast komma ifråga. Såväl Frankrike som Storbritannien är ”dead against” Sverige. Även forna Östeuropa är tveksamma till oss. USA har mer och mer glidit över i en linje som ställer sig bredvid Arabförbundet där vi, av lätt insedda skäl, har väsentligt frostigare relationer än de har med USA.

USA vill inte se ett aktivistiskt Sverige i Säkerhetsrådet som förutom att ha ställt sig på destabiliserande krafters sida i olika oroshärdar i praktiken bröt den överenskommelse som 2005 och 2006 års avtal om informations- och teknikutbyte innebar mellan USA och Sverige. Skälen till den överenskommelsen, att tillgängliggöra spetsteknik som annars inte ens NATO-länder har tillgång till, var att Sverige då skulle kunna agera teknikbrygga för länderna i Mellanöstern. Saudiarabien och UAN är bara två exempel på export av Erieye som baseras på amerikansk teknik som annars hade varit omöjlig. Lägg till relationen med Israel blir USA:s motivbild enkel att förstå.

Stefan Löfvens freudianska felsägning i Indien, där han korrigerade sig med att världens blickar brukade tidigare vara riktade mot Kina var sannolikt inte så begåvad. Med denna halva ursäkt till indierna förolämpade han Kina. Återstår Ryssland av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetstrådets röst och vi kan fundera på hur entusiastisk Vladimir Putin är inför att se Sverige i Säkerhetsrådet. Det är ingen hemlighet att alla länder sneglar på hur de permanenta medlemmarna röstar för att inte stöta sig i onödan. På samma sätt räknar de fem permanenta noga in vilka länder som stödjer vilka. Inte heller Afrikanska Unionen kommer sluta upp mangrant bakom Sverige då vi kraftigt börjat skära i bistånden trots löften om motsatsen.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Oavsett utgång i den brittiska folkomröstningen kommer Stefan Löfvens sommar präglas av arbete på ett eller annat sätt. Han kommer att ha att hantera det brittiska valresultatet på något sätt.

Om britterna lämnar EU blir det en form av kris, om de inte lämnar blir det till att motivera varför inte Sverige skall driva samma form av undantag som britterna gör inför hemmaopinionen samtidigt som han måste motivera de egna kulturrelativistiska sympatisörerna varför den tidigare kassaskåpssäkra, enligt egna ingjutna förhoppningar, säkerhetsrådsplatsen gick till Italien och Holland.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.