Bumpy road ahead

Gårdagens ”stora” händelser i politiken kretsade dels kring statsminister Stefan Löfvens tal till socialdemokratiska kommunpolitiker i Örebro men även miljöpartiets ena språkrör, utbildningsminister Gustav Fridolin, som intervjuades i SR Ekots lördagsintervju. Sveriges Radios Tomas Ramberg, legendaren, landar sannolikt det mest troliga utfallet. Att koalitionspartiernas skilda synsätt kommer att slå igenom skarpt i valrörelsen 2018. 2018 kommer, som av en händelse, överrullningseffekterna på den kommunala ekonomin som resultat av 2015 års migrantström.

Två år efter kommunplacering upphör statsbidragen samtidigt som vi idag kan konstatera att endast 30 procent av de nyanlända har en helårsanställning efter femton år enligt RAMS, Registerbaserad Arbetsmarknadsstatistik.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Det finns tyvärr en oavslutad tråd i Lördagsintervjun. Gustav Fridolin lyfte själv fram Malmö som ett exempel på vilka utmaningar vi står inför. Bara i Malmö måste 20 nya skolor byggas och 3 000 lärare anställas säger han i intervjun som ett exempel på att ”öka kapaciteten”.

Vi kan konstatera att plan- och bygglovsprocesser i regel tar något längre tid samt att 3 000 lärare inte ens finns att tillgå på nationell basis. Sannolikheten att kapaciteten skulle öka på så kort tid som två år, vilket är Fridolins ambition, bör betecknas som tämligen låg. Med empiri som grund kan vi i de bästa av världar ha byggt ut kapaciteten på kanske tjugo år om vi lyckas med de förändringar på arbetsmarknaden som krävs för att få nyanlända att gå från passivt bidragstagande till självförsörjning i bostäder de kan betala för med den lön de arbetar in. Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons ambition, att den processen skall ta två år, känns avlägsen med tanke på hur majoriteten av de nyanländas utbildning ser ut.

En syrier i arbetsför ålder har i snitt 6,6 års skolunderbyggnad att jämföra med en svensk som har 11,7 års motsvarande enligt UNDP senaste statistik. För Afghanistan, en annan stor migrantgrupp, ligger 3,2 år. För den en tredje stora gruppen, somalier, finns idag inte tillräckliga data för att ange utbildningsnivån. Vad dessa skall arbeta med två år efter erhållet uppehållstillstånd är tills vidare okänt. Vare sig statsministern eller Gustav Fridolin bjöd på några ledtrådar i någon riktning förutom de vanliga “vi måste” och “vi ska”. På frågan “hur” får vi  leva vidare med den obesvarad.

Kommande vecka kan innehålla ytterligare dramatik när EU:s avtal med Turkiet skall slutförhandlas och signeras. Skulle avtalet trots allt kunna passera och regeringen hålla ihop rapporterar källor från Madrid att Marocko nu genom underhandskontakter med den spanska regeringen ser ut att vilja ha samma förmånliga avtal med EU för att inte släppa på kranen med flyktingar från bland annat Mali, Mauretanien och Libyen.

Sverige är även i den relationen relativt ensam i Europa om att ha en frostig förbindelse, övriga länder har under lång tid lagt sig i vinn om en god relation av lätt insedda skäl. Marocko utgör den kanske effektivaste terrorbekämparen i denna del av världen. USA, Storbritannien och Frankrike bygger mycket av sin antiterror-strategi på samarbetet med Marocko. USA har utöver det nu förstärkt samarbetet med Marocko som NATO-allierad. Även för socialdemokraterna är det sannolikt mer än man kan svälja, prestigeförlusten för identitetsvänstern inom partiet att inte erkänna Västsahara är fortfarande ett öppet sår.

EU:s generösa avtal med Turkiet kommer skapa prejudikat på ett eller annat sätt med följdverkningar in i Rosenbad och de två regeringspartiernas hjärta.

Är då ett extraval ett möjligt scenario? Svaret på den frågan är definitivt nej. Inget parti är idag intresserade av ett extraval, inte ens Sverigedemokraterna. Inget parti är redo för detta. Alliansen är mitt uppe i att omdefiniera sin politik nu när Fredrik Reinfeldt lämnat scenen, samtidigt som Sverigedemokraterna aktivt försöker rekrytera ”resonabla” namn att fylla listorna med. Ett valresultat på över 25 procent skulle idag innebära en riksdagsgrupp med rätt udda existenser med åsikter långt till höger om den officiella partilinjen.

Bumpy road ahead.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.