Friktion

Anders Lindberg, Aftonbladet, skriver idag på ledarplats om den DN intervju där flertalet Östermalmsprofiler intervjuas att det inte var någon bra dag för överklassen. Han pekar särskilt ut Patrik Engellau, chef för tankesmedjan ”Den nya välfärden” som implicit rasist.

Jag känner Engellau en del, inte mycket, men tillräckligt för att konstatera att rasist är han inte. Det finns dock goda skäl att peka på tveksamheterna i såväl Lindbergs som Engellaus formuleringskonst om kulturerna i Afrika visavi Europa. Bägge ser ut att behöva sätta sig ner och läsa antingen Per Brinkemos ”Mellan klan och stat” eller Mark S Weiner ”Från klansamhälle till rättsstat”. Och kanske fundera en hel del över tidens ting.

Ett flera tusen år gammalt klansamhälle betyder inte att en kultur är underutvecklad, snarare tvärtom finns det i dessa kulturer en förståelse för det kollektiva ansvaret för en individ. Ett socialt ansvarstagande som i många fall är mer avancerat och generöst än västvärldens. Det som däremot uppstår är en korporativ, sluten, ekonomi. En ekonomi där huvuddelen av utbytet sker inom klanen. Att klanen skulle ha svårt att relatera till andra är heller inte riktigt sant. Sveriges kanske mest ledande expert på Afrika, journalisten Bengt G Nilsson beskriver detta i flertalet böcker, bland annat ”Oljans pris”. Klankulturens förmåga att sluta samman mot yttre hot fick bland annat Mussolini erfara. Flera klaner, normalt på kant med varandra, slöt samman och erbjöd ett så pass hårt motstånd att Mussolini var tvungen att vända sig till Hitlertyskland för stöd.

Klankulturen har dock ett antal nackdelar i mötet med den form av välfärdssamhälle som bland annat Sverige erbjuder. Du lämnar bara en klan en gång. Lämnar du din klan och familjekultur blir du betraktad som fredlös om du inte tas upp av en annan klan. Detta har bland annat fått ett ansikte i Fadime Sahindal som fått symbolisera hedersvåldet mot kvinnor. Hon valde att lämna sin familj och därmed sin klan med allt vad det innebär för kärlekens skull och blev då ”död” i deras ögon. Hennes fysiska död var mer att expediera ett redan inträffat sakförhållande. Hennes liv betydde ingenting för klanen och var mest ett störande moment för fadern.

En annan friktion som uppstår i mötet mellan en tvåtusen år gammal klankultur och världens äldsta statsförvaltning är i begreppet ”socialtjänst”. En överstatlig funktion som helt enkelt inte finns i en klankultur. Det finns ingen legitimitet i socialtjänsten för att lägga sig i familje- eller klankonflikter, eller ens sedvänjor och bruk, varför dessa upplevs som kulturrelativ rasism. Lindberg bör, som en av många, tillbringa några veckor i Husby – inklusive övernattning för att se hur klaner och familjer fungerar och interagerar i Sverige. Och kanske framför allt med Sverige. Han kommer då upptäcka att kultur är mer än konst, sång och musik. Kultur är värdegrundsbärare. De migranter som kommit på senare tid lämnar inte de beteenden vi upplever som negativa bakom sig vid gränsen för att fungera som svenskar över natt. Slöjtvång, tvångsäktenskap, barnäktenskap, kvinnlig omskärelse och misshandel enligt vissa givna regler tillhör vardagen för många familjer i våra utanförskapsområden. De som utsätts heter inte Anders, Per, Lisa eller Astrid. De bär andra namn från en annan kontinent. Från en annan kultur. All kritik mot dessa beteenden i Sverige har gått ut på att vi är kuturrasister. Att en misshandel av en kvinna eller omskärelse är relativ en kultur och därmed acceptabel i framför allt vänsterkretsar som domineras av identitetspolitik.

Frågan vi bör ställa oss idag är på vilken sida Anders Lindberg står i denna friktion. En friktion som obearbetad får andra krafter att växa.

Dagens Nyheters artikel lär bli en klassiker i varje fall. Men kanske inte riktigt som författarna tänkt sig.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.